Häng med, nu lyfts energipriserna till EU-nivån för lite ordning och reda – och för att ge Putin en käftsmäll till.
Hittills har alla EU-regeringar vimsat runt i energipriskrisen som yra hönor och kastat in pinnar i brasan efter bästa förstånd.
Ändå kan ju alla se att energipriset sätts på en europeisk marknadsplats.***
Rimligen måste då motåtgärder sättas in på europeisk nivå, för att det ska ge önskad effekt.
Problemet är en brist på energi (mest gas) vilket får priserna att skjuta i höjden.
Eftersom energimarknaden är hopknuten på alla de sätt, åker elpriset upp också.
Hur sänker man priset igen?
Ja, inte genom att sponsra företagens och konsumenternas elräkningar vilket flera EU-regeringar gjort.
Hittills i år har grossistpriset gått upp med cirka 100 procent och konsumtionen sjunkit med 7 procent.
Så det var fel väg.
Genom att falla efter för Putin, dra tillbaka alla sanktioner mot hans ekonomi och låta honom ta Ukraina?
Nej. Det är bara uteslutet.
Genom att spara på gas och el?
Ja.
EU-länderna lovade i juni att minska gaskonsumtionen med 15 procent.
Nu föreslår EU-kommissionen att alla EU-länder ålägger sig att spara el när det brukar gå åt mest. Alltså, i morgonrusningen och sena eftermiddagen.
5 procent av elkonsumtionen behöver vi dra ner.
Men varför inte upphäva marknadsstyrningen av energi som resulterar i så höga priser?
Det vill ingen som sysslar med energifrågor.
Inte EU-kommissionen heller.
Alla är överens om att marknaden fungerar precis som den ska. Den styr energin dit det behövs och skapar därför balans i alla länders egentligen mycket oregelbundna flöden.
Det skulle inga tjänstemän kunna efterapa och därför vill man inte peta i ett lyckat system.
Att flödet får fortsätta ostört är extremt viktigt i dessa dagar, när alla EU-länder ombeds spara och lägga pengar i andra källor till el.
Om något land nu skulle lägga beslag på vad man kan komma över, rubbas hela balansen och risken är att andra länder gör detsamma.
Apropå statsminister Magdalena Anderssons presskonferens om hotande finanskris i förra veckan med löfte om 250 miljarder i garantier?
I denna snurriga tid som marknaden är inne i, kan det haka upp sig för vissa energibolag som måste ligga ute med väldigt stora summor garantikapital.
EU-kommissionen föreslår nu att dessa kan hämta likviditet via en EU-fond (alltså, kunna låna sig fram billigt genom turbulensen).
Fast nu var det ju de höga elräkningarna?
De finns i kärnan av EU-kommissionens plan.
I tid av energibrist får ju alla energiproducenter plötsligt ohemult mycket betalt trots att deras kostnader inte gått upp en cent.
Där finns pengar att hämta.
EU-kommissionen föreslår att plocka av dem övervinster.
En solidaritetsavgift, kallar man det.
Pengarna ska gå till EU-länderna som ska skicka det till dels fattiga hushåll, dels hårt drabbade företag (absolut inte alla, då sparar ingen på el).
Och så var det Putin då.
Här föreslår EU-kommissionen sanktioner mot rysk gas; Att sätta ett tak för hur mycket EU-länder och EU-bolag vill betala för den ryska gasen.
(Inte 100 procent mer än förra året, i vilket fall.)
Kan Putin då inte bara sälja sin gas till andra köpare?
Han lär få svårt att göra det.
För det första går större delen av den ryska gasen via gasledningar som till övervägande del går just till hans storkund; Europa.
De gasledningar som går i annan riktning (Kina) har inte särskilt stor kapacitet.
Det blir dyrt, tidsödande och knepigt för Ryssland att bygga om sin gasledningsstruktur för genom sanktionerna nekas man ju både västexpertis och insatsvaror.
Salt i såren är att hans andra kunder är så fräcka att de kräver stora prisrabatter för att köpa hans gas. De vet ju att Putin sitter med större mängder gas än han kan bli av med.
Så här års förra året köpte EU 40 procent av sin gas från Ryssland. Just nu kommer 9 procent av EUs gas från Ryssland.
När Ryssland meddelade för några dagar sedan att de inte tänker öppna Nord Stream I, gasledningen till Tyskland, igen så steg gaspriset direkt i rädsla för vad det kunde betyda för Europa.
Men bara två dagar senare hade det fallit till under, vad det var.
Marknaden hörde Putin hota Tyskland med utebliven gas och dissade hotet.
Putins trumfkort dög inte.
Ryssland har därmed ekonomiskt straffat ut sig själv ur marknaden för många år framöver. Detta är en handelsaktör man inte kan lita på, en säljare som skruvar av och på när det passar, som bluffar och ändrar sig.
Ingen kommer vilja göra affärer med ryssar på länge, utan rejäla rabatter och dyra försäkringar.
Politiskt är förstås Ryssland redan en omöjlig partner att ta på allvar.
Men trots att Europa alltså med häpnadsväckande snabbhet har börjat avvänja sig från beroendet av rysk gas, så kan en kall och lång vinter ställa till med riktiga problem.
Därför är det viktigt att minska konsumtionen där det går.
Och att snabbt bygga nya terminaler för att ta emot mer amerikansk, norsk och algerisk flytande gas samt fler ledningar så att all den energi som når Europa, inte stannar i ett hörn.
Om Frankrike sparkar igång nya ledningar från Spanien över Frankrike och österut påverkar detta alla i det stora, gemensamma flödet.
Om Tyskland stänger kärnkraftverk eller inte, påverkar det alla.
Att Österrike avbrutit energihandeln med Tyskland påverkar alla.
Om Sverige avbröt (den extremt lönsamma) exporten, påverkar det alla.
Det är det obrutna flödet som är viktigt.
På fredag sätter sig EUs energiministrar ner för att diskutera EU-kommissionens förslag.
När covidpandemin kom 2020, inledde EU-länderna med att slå till fort och hårt med nationella lösningar.
Det kraschade rätt rejält. Så då gick man över till att ta gemensamma, europeiska tag.
Vi får se på fredag vad man väljer den här gången.
***… ja, global då, om vi nu ska ta med alla faktorer…