EU:s arbete att skaffa sig en egen militär kapacitet har hittills gått i snigelfart. Men Putinregimens invasion av Ukraina har lett till en dramatisk omsvängning även när det gäller det militära samarbetet i Europa.
Toppmötet i Versailles manar inte bara medlemsländerna till ökade försvarssatsningar, utan enas också om ökad samordning och styrning från Bryssel av ländernas militära förmåga för att kunna bli en verklig militär kraft.
Det informella EU-toppmötet på slottet Versailles skulle enligt president Emmanuel Macrons planer handla om att stärka det ekonomiska samarbetet efter coronakrisen. Men nu handlade det självklart om hur EU ska stödja Ukraina mot den ryska aggressionen.
EU har redan tagit historiska beslut i rekordtakt om att skicka vapen till Ukraina och öppna gränserna för flyktingar. Flera medlemsländer med Tyskland i spetsen har beslutat om massiva upprustningar av sina försvar.
Statsminister Magdalena Andersson hade ett vältajmat besked om en militär stortsatsning till samma mål som Nato med sig till toppmötet.
Men I Versailles tog EU-ledarna nästa steg mot det ”EU-försvar” som hittills varit en så kontroversiell fråga i flera medlemsländer.
EU-förhandlingarna om försvarssamarbetet kallat ”strategisk kompass” som handlat om man ska inrätta en militärstyrka på 5 000 soldater lyfts nu till en helt ny nivå.
EU-länderna ska samordna sina ökade försvarsinvesteringar för att ge unionen en samlad försvarsförmåga, enligt toppmötesdeklarationen:
”Increase substantially defence expenditures, with a significant share for
investment, focusing on identified strategic shortfalls, and with defence
capabilities developed in a collaborative way within the European Union.”
EU-kommissionen får nu initiativet även över försvarssatsningarna. EU-ledarna ger i uppdrag åt kommissionen att redan till maj granska vilka brister som finns i medlemsländernas försvarsplaner och lägga förslag om vilka satsningar som behöver för att stärka försvarsindustrin
”We invite the Commission, in coordination with the European Defence Agency, to put
forward an analysis of the defence investment gaps by mid-May and to propose any
further initiative necessary to strengthen the European defence industrial and
technological base.”
EU:s försvarsambitioner är inte längre bara något som medlemsländernas regeringar sköter i sitt eget tempo, utan kontrolleras från Bryssel och där kommissionen lägger fram rekommendationer.
EU-ledarna försäkrar dock att de här försvarsatsningarna och ökade samordningen inte står i konkurrens med Nato:
”A stronger and more capable EU in the field of security and defence will contribute positively to global and transatlantic security and is complementary to NATO, which remains the foundation of collective defence for its members.”
På samma sätt som med försvarssamarbetet får EU-kommissionen också ett starkt inflytande över medlemsländernas energipolitik, läs beroendet av rysk gas och olja.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utlovade efter toppmötet ett förslag till maj om hur EU ska fasa ut rysk gas, olja och kol till 2027.
EU-ledarna kunde som väntat bara enas om ett litet men historiskt steg genom att öppna dörren för medlemskap på glänt för Ukraina, Georgien och Moldavien att bli medlemmar någon gång i framtiden.
Diskussionen om ny gemensam upplåning till försvarssatsningar ledde inte heller till några beslut. Hollands Mark Rutte sade att befintliga resurser i långtidsbudgeten, återhämtningsfonden mm ska användas först. Men Italiens Mario Draghi hade redan räknat ut att det inte räcker för att uppfylla de mål som EU-ledarna redan beslutat om.
Räkna med fler ”historiska beslut” på kommande toppmöten som effekt av Putins försök att återskapa det ryska imperiet.