Putins provokationer ser ut att kunna ge honom vad han vill av västvärlden.
Men han saknar fortfarande något livsviktigt som bara Ukraina kan ge honom.
Efter att ha byggt upp militära trupper vid Ukrainas gräns hela hösten har Vladimir Putin till slut levererat orimliga krav på väst i utbyte för att inte invadera.
Framförallt är det kravet att Nato inte får släppa in fler medlemmar (och då verkligen inte Ukraina, Georgien eller Moldavien) men också att Baltikum, de östeuropeiska länderna eller Balkan inte får ha Nato- eller amerikanska trupper och inte heller medel- och kortdistansrobotar som kan nå Ryssland.
Joe Biden – som i december efter ett samtal med Putin meddelade att man inte tänker skicka in amerikanska trupper för att försvara ett icke-Natoland – kan tänka sig att diskutera Putins krav.
Biden har i dagarna föreslagit tre tillfällen i januari för överläggningar, eftersom Putin krävt ”omedelbart” svar på sina två förslag till nya militära fördrag.
President Putin har valt sin tidpunkt väl att militärt utmana väst över Ukraina.
USA vill inte ha något bråk med Ryssland just som president Biden laddar upp för att ta itu med det amerikanerna ser som det verkliga hotet – Kina.
Inför den utmanande konflikten vill USA inte behöva lägga något av sin tid på Ryssland.
Och Europa har som bekant inlett men inte kommit någonstans med sina (vaga) planer att bygga upp ett europeiskt försvar.
Eller som Italiens premiärminister Mario Draghi uttryckte saken strax före jul:
”Har vi missiler, fartyg, kanoner, en armé? För närvarande har vi inte det…”
President Biden kommer förstås inte i januarisamtalen ge kollegan Putin allt han önskar men amerikanerna är tydligen öppna för att diskutera kraven. De kan till exempel se möjligheten att åta sig att inte utvidga Nato för närvarande eller att avstå från missiler tills vidare.
Detta är bra för Putin. Han kommer se stark ut inför hemmaopinionen som tycks svaja lite för tillfället.
Men blir han verkligen nöjd?
Vladimir Putin behöver faktiskt något som bara Ukraina kan ge honom.
2014 annekterade Ryssland halvön Krim vilket bl a gett Ryssland en viktig bas för att operera i Svarta Havet.
Men Krim saknar färskvatten.
Rent geografiskt når inte Ryssland Krim utan att passera genom Ukraina.
Den kanal som tidigare har fört färskvatten till halvön löper genom Ukraina men den ukrainska regeringen har stoppat tillförseln.
Hittils har Putin lagt miljarder på försök att åtminstone skaffa något färskvatten till Krim men alla lösningar är otillräckliga.
Så sent som förra sommaren försökte Putin fresta ukrainarna med att de kunde få tillbaka Donbas-regionen (i princip ryss-ockuperat) mot att de öppnade kanalen igen.
Det blev nej.
I år har alltså ryska trupper byggts upp i regionen istället.
De ligger bokstavligen utanför kanalen.
Ukraina har inte gett med sig ännu. Tvärtom har den ukrainska regeringen under senaste halvåret bara blivit tuffare mot Ryssland. President Zelenskyj som Moskva behandlar som ett skämt när de inte ignorerar honom, har börjat kräva att få Krim tillbaka.
Att USA sänder vapen till Ukraina, inklusive missiler, gör inte läget mindre explosivt.
I höst har kontakterna mellan Biden och Ukrainas president Zelenskyj varit täta men vad som sägs vet vi inte.
Från ukrainskt håll läcker att Biden skulle vara positiv till ett Natomedlemskap för Ukraina. Vi kan nog utgå från att det är struntprat
Från Biden-administrationen läcker tvärtom att Biden tänker pressa Ukraina att gå med på ryska krav för Donbas-regionen.
Medan lilla Ukrainas öde avgörs någonstans mellan presidenterna Putin och Biden, följer Polen och de baltiska staterna utvecklingen minut för minut under stor spänning.
Om Putin lyckas tilltvinga sig vad han vill från Ukraina, vilket skydd har de emot ryska krav i framtiden?
Inte Europa i alla fall.
Och knappast USA.