Ungern borde inte få EU-bidrag om man inte respekterar rättsstaten, anser flera EU-regeringar liksom den svenska.
Men plötsligt väcks det krav på deras eget uppförande också.
Det är notoriskt svårt för EU att komma åt de många urholkningar av rättststaten och demokratin som Ungerns regering har gjort, liksom den polska – och deras rumänska, bulgariska och slovakiska kolleger gjort flera försök med.
EUs regelverk är inte detaljerat nog på den fronten för att kunna nagla fast lätt-identifierade brott.
En lösning som gillas av flera västregeringar vore att få neka EU-bidrag till det land som inte respekterat rättstaten.
Logiken finns där.
Ett land där rättsväsendet inte står oberoende gentemot den (tillfälliga) politiska makten, kan inte garantera att alla europeiska företag och medborgare behandlas rättvist på den inre marknaden.
EU-kommissionen har därför föreslagit att när EUs nästa sjuårsbudget förhandlas, ska krav om rätttstatsrespekt införas.
Men hur känner man igen en sådan?
För att få det hela att fungera kom också ett förslag om att låta EU-kommissionen årligen utvärdera läget för rättststaten regelbundet.
Den här utvärderingsfunktionen var uppe till diskussion i EUs ministerråd i november men Ungern och Polen sköt ner den direkt.
De tvivlar inte på att granskningen skulle drabba dem (vilket ju avsikten också är).
Debatten är därmed inte på något sätt över men Ungerns högst aktiva tjänstemän och nya justitieminister tänker se till att den blir hård.
Ungern går t ex ut aggressivt mot Finland – höstens EU-ordförande och därför den som lyfter frågan till diskussion i EU.
Ungern tar också än en gång till taktiken att läsa EU-fördraget och försöka hitta rättsliga hinder för EU-institutionerna att tillåtas granska medlemsländerna.
Men vilken form rättstatsgranskningen än får i slutänden, ska förstås alla EU-länder komma under luppen. Inte bara Ungern och Polen.
Mycket talar för att det kan få oväntade resultat.
I somras beslöt t ex EU-domstolen att Tysklands åklagarväsende inte kan få utfärda europeiska arresteringsorder.
I Tyskland är det nämligen möjligt för politiker att ge tyska åklagare anvisningar i enskilda ärenden.
Tyska åklagare är inte oberoende, systemet är inte rättssäkert.
(EUs arresteringsorder har sedan mitten av 2000-talet varit ett lätt och enkelt instrument för polisen att få tag på skurkar som försöker gömma sig på andra sidan gränsen. En svensk åklagare kan t ex begära att en person misstänkt för grovt brott grips och skickas till Sverige för att ställas inför domstol.
17 500 sådana utfärdades av EU-länderna under 2017 så det är ett populärt sätt att arbeta.)
Just nu är nästa fall apropå arresteringsorder uppe i EU-domstolen. Här är bland andra Sveriges åklagarväsende ifrågasatt (av en domstol i Nederländerna).
Problemet med svenskt rättsväsende är att en europeisk arresteringsorder inte går att överklaga till en domstol, påpekar EUs generaladvokat och vill därför se Sverige underkänt också.
Frankrikes åklagarväsende är nästa upp till rakning och EU-domstolens generaladvokat anser att det duger inte heller. Visserligen kan franska åklagare inte få instruktioner de måste följa i enskilda ärenden men justitieministern kan utfärda en genrell instruktion som binder deras händer.
Och så får Belgiens system nej av generaladsvokaten för att överklagande av ett utlämnande bara är möjligt för en misstänkt, inte en som redan är dömd i domstol.
Hur EU-domstolen till slut ställer sig om det svenska, franska och belgiska rättsväsendet vet vi inte (generaladvokatens rekommendation följs ofta men långtifrån alltid) men det är uppenbart att det finns hål och luckor i Västeuropa likaväl som i Östeuropa.
Bland annat är svenska domares oberoende från svenska regeringen inte särskilt övertygande.
EUs nya mekanism för att granska rättsstaten i EU-länderna kan komma att slå på ett oväntat sätt.