Än går det att vinna fajten om rättsstaten och EU-pengarna.
Ungerns veto kan rundas.
I veckan enades EU-ländernas ambassadörer i Bryssel om en ny förordning som gör det möjligt att frysa utbetalningar till ett land som skadar eller riskerar skada EUs finansiella intressen genom kränkningar av rättstatsprinciperna.
Nu är det fritt fram för EUs ministrar att fatta beslutet.
Jodå, trots Ungern och Polen.
Förordningen tas med kvalificerad majoritet och kan därför inte stoppas av att två små länder som Ungern och Polen lovat röstar emot.
Tyvärr är det inte sista ordet i saken.
Ungern kastade på sittande ambassadörsmöte raskt in löfte om ett veto för nästa punkt på dagordningen: EUs återhämtningsfond.
Kanske blir det ett veto till, kanske kan Ungern backa från sitt ord i december när en redan beslutad uppgörelse med parlamentet om MFF (EUs sjuårsbudget) slutgiltigt ska klubbas.
Men det blir inte alldeles enkelt för Ungern och Polen att lyckas med sitt grus i maskineriet.
Om duon stoppar en ny EU-budget så fortsätter den gamla budgeten bara att löpa på.
Och den där förordningen om rättstatsprinciper… den gäller i så fall alla utbetalningar från EU-kassan.
Teoretiskt, kunde EU-kommissionen alltså hånskratta åt ett ungerskt veto, låta den gamla budgeten rulla på och starta ett antal processer mot Ungern för att frysa fortsatta utbetalningar till landet.
Det skulle nog få dem att lyfta vetot rätt snabbt.
Och återhämtningsfonden med viktiga miljarder till hårt coronadrabbad eländer?
Ja, Nederländernas premiärminister Mark Rutte har redan sagt ett par gånger att det kan man lösa med att sätta upp fonden i ett avtal mellan 25 länder utanför EU.
Det har EU gjort förut, när Storbritannien 2012 försökte använda sitt veto.
Eller man kan, som fd belgiske premiärminister Guy Verhofstadt påpekar använda sig av fördragets paragraf om ”förstärkt flexibelt samarbete” – en metod för en grupp av länder att gå före när några bromsar.
Det har EU gjort åtskilliga gånger redan. Euron och schengen är de mest kända,EU-åklagaren och vårdnadstvister över gränserna är andra exempel.
Rent juridiskt ligger vägen alltså öppen för EU-länder att kräva detta självklara – att alla länder ska underkasta sig principen om att följa beslutade regler – rättsstaten.
Och kanske är det nu helt nödvändigt att bli just så drastisk mot Ungern.
Medan EU sedan i juli har tjafsat om denna rättsstatsprincip – urvattnad eller ej, veto eller ej – så har Ungern skrivit om sin konstitution.
Regeringen Orban kan nu med ett penndrag göra offentliga medel till privata. EU-bidrag kan på så sätt stoppas direkt i fickorna på hans far, bror och vänner så att säga ”lagligt.”
Victor Orban är en oöverträffad mästare i att spela spelet ”demokrati på pappret” men något annat i verkligheten, ”rättstat på pappret” men något helt annat i praktiken.
Det krävs ett visst mått av politiskt mod men faktum är att varken Ungern eller Polen har en stark sits.
Regimerna i bägge länder kan inte kosta på sig att avstå från de många miljarder av EU-bidrag som tillfaller dem i både budgeten och återhämtningsfonden.
Bägge har medborgare som muttrar oroväckande högljutt i bakgrunden och orban har för sin del ett nyval om drygt ett år.
Deras veto och utpressning är ett chicken race.
EU kan göra ett slut på tramset.
Men med Tyskland i täten kan man inte vara säker på vem som backar först. Blir det EU eller dessa två?