Rättstaten under angrepp men tyst från Von der Leyen

Polen trotsar öppet EU genom att begå nya övergrepp på rättsstaten.
EU-kommissionen sitter på händerna.


Ungern under premiärminister Orban har länge underminerat rättstaten utan att EU har reagerat.
New York Times gjorde en skrämmande genomgång över hur det går hand i hand med att Orban utnyttjar EU-bidragen till att berika släkt och vänner för att cementera hans makt.

Orban har tassat sakta fram, flyttat fram positionerna lite i taget, ändrat förutsättningarna så listigt att han är svår att komma åt, backat när EU-kommissionen höjt rösten.

Polens regeringsparti PiS har haft mindre tid på sig vid makten och har mer bråttom. Underminerandet av rättsstaten sker med grova medel.
EUs milda invändningar möts med högljudda motattacker om att Polen är ett offer och nyckfulla hänvisningar till sitt lidandes historia.

Polen bromsade visserligen in en kort stund när EU-kommissionen 2017 hade synpunkter på att landet ville pensionera bort oberoende domare och ersätta dem med regeringstrogna jurister.

Sedan var man på det igen.
Den trots allt envist fristående Högsta Domstol, gavs en överrock – en extra disciplinär kammare för att straffa jurister som svarar direkt till partiet PiS.

Polens konstitutionella råd fylldes med PiS-vänner och lojala, inte ens alltid jurister. De granskar nu domar, upphäver sådana de ogillar och kan straffa domare för att ha följt lagen i sina domslut.
Det här nationella rådet har avslöjats ligga bakom personligt riktade hetskampanjer mot polska jurister.

Mött av en dom i EU-domstolen, motåtgärder från Polens Högsta Domstol (den nationella instans som gör vad den kan för att försvara rättssäkerheten), och av frågor från EU-kommissionen samt EUs ministerråd – går Polens regerande parti PiS bara helt oförskräckt ett steg längre:
I veckan stiftades en lag som förbjuder polska domare att vara kritiska mot rättssystemet.

Det här är ett så hårt slag i ansiktet på allt vad rättsstat heter att domare från 20 europeiska länder i januari anslöt sig till polska demonstranter i en protestmarsch.
”Du kan inte vara ett EU-land om du inte har oberoende, nationella domstolar som i opartiska rättegångar upprätthåller EU-lagen,” sa ordförande för EU-domstolen, Koen Lenaerts i en debatt i Warsawa i januari.

När en domare ifrågasätter Polens rätt till EU-medlemskap, så är det för att EUs hela existens bygger på lag och regler.
På att alla följer dessa lagar och regler.

Om enskilda medlemsländer avskaffar oberoende (nationella) domstolar och därmed gör det möjligt att fälla domar som gynnar vissa aktörer, så är det förstås – på sikt – slutet för EU.
När varje land gör som man själv vill, finns ingen gemensam marknad. Det finns då nationsgränser i Europa där en vara, en investering och en satsning inte längre hanteras på lika villkor.
Vem du är (vän med makthavaren?) avgör behandlingen.

Utan marknaden gemensamt har EU inte längre en ekonomisk vinst att erbjuda sina medlemsländer, det gyellene smörjmedel som uppväger obehaget att behöva anpassa sig till gemensamma regler.

Det är här NYT-artikeln kommer in. Journalisterna beskriver hur makthungriga individer i flera EU-länder kommit till makten i val och sedan aktivt utnyttjat EUs svaga punkter för att finansiera konsoliderandet av sitt maktinnehav mer permanent.

Kom ihåg att Polen är det EU-land som får störst EU-bidrag av alla.
Ungern ligger inte långt efter.
Men för makthavare att kunna fortsätta beslagta EU-bidragen för egen räkning, är det nödvändigt att underminera rättsstaten.
Annars skulle nationella åtal om korruption, EUs bedrägeribyrå Olaf och och EUs revisionsverks rapporter har kunnat bromsa missbruket för länge sedan.

Så.
Vad ställer då EU upp för att försvara sig?
En dialog.
EU-kommissionen har fört den dialogen med Polen sedan 2017.
Det har inte precis gått åt rätt håll sedan dess.

EU-kommissionen har inte ens öppnat dialogen med Ungern.
Men EUs justitieministrar har åtminstone två gånger tagit upp ämnet med Ungerns justitieminister under hösten 2019.
Ungern försvarade sig aggressivt mot ”häxjakten” vilken skylldes på att ”Ungern vägrat gå med diktat om en massinvandring.”
Och med det sagt och twittrat, var dialogen avslutad.

Kommissionen försökte i våras diskutera en nyordning för dialogen.
Det var ett valhänt och blekt försök.

Först hävdar kommissionen att rättsstaten skyddas på många olika sätt i EU – inte bara genom den så kallade ”atombomben” artikel 7 (som är omöjligt att använda eftersom Ungern och Polen stoppar all möjlighet att rösta ja till användande).
EU tar också upp rättsstatsangrepp när man diskuterar den ekonomiska terminen, skriver EU-kommissionen.
Och stöder rättstatsprojekt genom sina strukturfonder.
Plus att det finns en årlig resultattavla där länderna jämförs hur de klarar att upprätthålla rättsstaten.

Allt det där är naturligtvis fullständigt patetiskt i förhållande till de krigiska attentat mot rättsstaten som genomförs i bl a Ungern och Polen.

Patetiskt blir också kommissionens förslag från april 2019 till förbättring av ”instrument” som ska skydda rättsstaten:
* Det ska fortsatt ske i dialog med länder som missköter sig, i full respekt för den nationella rättsordningen som ska vara första instans, inte EU.
* Instrumenten för att skydda rättsstaten måste innehålla flera steg eftersom, skriver EU-kommissionen, ett enkelt påpekande i en första fas kan få länder att backa.
* Målet, avslutar kommissionen, är inte sanktioner utan att i samarbete och samförstånd nå en lösning…

När Finland som EU-ordförande under hösten tog upp förslaget i ministerrådet så röstades det raskt ner av Ungern och Polen.
(Någon förvånad?)

De här bisarrt optimistiska och därmed otillräckliga förslagen kom från Juncker-kommissionen.
Vad har VDL-kommissionen gjort?

Ursula von der Leyen lovade i juli 2019 – för att bli vald av Europaparlamentet – att inte kompromissa om rättsstaten.
Därefter råder radiotystnad från hennes sida.

Domare över hela Europa agerar på polska domares sida – till försvar för EUs rättssäkerhet – utan reaktion från EU-kommissionen.
EU-domstolens ordförande som aldrig hörts säga ett politiskt ord, förklarar i svart och vitt vad som gäller.
Tystnad från EU-kommissionen.

Det enda vi hört Ursula von der Leyen säga om Polen, är väl att hon har full förståelse för att de inte vill vara med om EUs klimatkamp (de ensamma vägrade som bekant att låta EU klubba målet om klimatneutralitet 2050. Men de kan tänka om, ifall de erbjuds mer pengar från de övriga.)

I förra veckan följde Polens Högsta Domstol (än så länge fristående regeringen) upp ett utslag från EU-domstolen och deklarade att varken Nationella Konstitutionella rådet eller den extra kammaren som hängts på Högsta Domstol är domstolar i lagens mening och därför inte kan agera som sådana.

En av regeringens ministrar, Janusz Kowalski, meddelade i TV att han inte bryr sig om ”vad de där 60 professorerna tycker” eftersom han är ”för polackerna” och de ska inte ta sig rätten att bestämma vad som är lag och rätt”.
Premiärminister Mateusz Morawiecki fyllde i med att begära att (det numera illegala) nationella rådet granskar Högsta Domstols avgörande. Han hävdar att Högsta Domstol satt sig över den polska konstitutionen.

Fullt krig alltså.
Fortfarande inte en kommentar från Ursula von der Leyen.

EU-kommissionen har ändå bett EU-domstolen att tillfälligt frysa lagen som förbjuder polska jurister att yttra kritik mot det nya rättsystemet, i väntan på ett juridiskt utlåtande om det rimmar med EUs regler för rättsäkerhet och yttrandefrihet.

Och i veckan som kommer ska en EU-kommissionär – Vera Jourova – besöka Warsawa för att fortsätta dialogen med PiS-regeringen.
För EUs försvar av rättsstaten måste ju ske i dialog, genom samarbete och samförstånd?

Till EU-kommissionens försvar ska sägas att det är ett tungt arbete för tjänstemän att ge sig på regeringar om regelbrott.
I sitt menlösa dokument om hur instrumenten för att rädda rättsstaten ska förbättras, påpekar kommissionen att man behöver uppbackning från övriga EU-länder för att klara sin uppgift.

Det har kommissionen rätt i.
Det finns ett skäl för att regeringarna tvekar.
De är rädda att ge kommissionen, någon av EUs institutioner, riktig makt att gripa in i medlemsländer.
Då skulle de ju själva en dag kunna befinna sig i situationen att bli uppläxade av tjänstemän från Bryssel.

Men förfallet har gått för långt nu.
Leken med ”föra dialog i ömsesidig respekt” kan inte få fortsätta längre.
Alltför mycket står på spel.

EU-regeringarna måste dra i bromsen.
Men Ursula von der Leyen, det är du och din kommission som måste knuffa fram dem till det beslutet.

Det är EU-kommissionens jobb, bokstavligen, att vara väktare av EU-fördraget.
Så, börja vakta.































































About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU