Partiledardebatten i riksdagen skedde i skuggan av väljarnas rekordlåga förtroendesiffror. Det var troligen också orsaken till att debatten var ovanligt lågmäld. Både regering och opposition verkar ha dragit slutsatsen att de nu måste visa väljarna att de är förmögna att lösa verkliga problem med blocköverskridande uppgörelser. Det kan leda till överraskande resultat inom både bostads- och energipolitiken.
Förtroendet bland väljarna för samtliga partiledare är negativt, enligt Ipsos senaste mätning: Samtliga partiledare har en negativ förtroendebalans. Och i Sifos mätning anser en majoritet även av S-väljarna att ”Sverige är på väg åt fel håll”. Det var det läge som partiledarna hade att förhålla sig till inför dagens partiledardebatt.
Regeringspartierna visade att de åtminstone delvis anpassat sig till den nya politiska verkligheten. Efter de senaste månadernas brutala omsvängning av flyktingpolitiken tycks de nu beredda att slakta fler heliga kor.
På DN Debatt inbjuder regeringen de borgerliga partierna till förhandlingar om en ändring av bostadspolitiken för att försöka möta den skriande bostadsbristen. Regeringen vill ”främja konkurrensen” och vidareutveckla de regelförenklingar som påbörjade under de borgerliga regeringsåren. Regeringen säger sig till och med vara beredd att ändra bostadsskatterna för att få folk att flytta från stora bostäder. Det skulle kunna innebära sänkt reavinstskatt, med ökade vinster vid försäljning av miljonvillor och lägenheter. Men eftersom regeringen samtidigt säger att ”den samlade beskattningen” ska ligga kvar kan det innebära en utmaning till de borgerliga att samtidigt återinföra fastighetsskatten.
”Regeringen vill inom ramen för dagens samlade beskattning av bostadssektorn se över skatternas utformning för att främja ökad rörlighet på bostadsmarknaden.”
De borgerliga debattörerna avvisade inte regeringens inbjudan, och Centerns Anders W Jonsson tackade omedelbart ja. Även om replikskiftet med statsminister Stefan Löfven gick i de vanliga hjulspåren med avreglering av hyrorna kontra bostäder som folk kan ha råd med.
Men bostadspolitiken är en svag gren både för borgerliga och S-ledda regeringar. Reinfeldtårens bostadsministrar – Mats Odell med ägarlägenheter och Stefan Attefall med Attefallhus – åstadkom inga lösningar av bostadskrisen. Och den nuvarande, Mehmet Kaplan, har hittills framstått som minst lika handfallen.
Än mer överraskande i partiledardebatten var den öppning för en uppgörelse om energipolitiken som visades. Miljöminister Åsa Romson sade inte nej till en sänkning eller avskaffande av effektskatten på kärnkraften.
I topp på Miljöpartiets ideologiska lista bör stå ”Avveckling av kärnkraften”. Men när kärnkraftsindustrin med statliga Vattenfall i spetsen kräver avskaffad effektskatt annars blir det förtida nedläggning av samtliga kärnkraftverk jublar inte MP-ministrarna.
På en fråga från Liberalernas Jan Björklund öppnade Åsa Romson nu för sänkt skatt för att rädda kärnkraftverken:
– Självklart kommer det att komma fler analyser av effektskatten, svarade Romson, och hänvisade till behovet av uppgörelser i den blocköverskridande Energikommissionen.
De flesta partiledarna verkar ha dragit slutsatsen att vägen att återskapa förtroende bland väljarna är att ta itu med de verkliga problem som väljarna ser och se till att få fram lösningar, utan att skylla på varandra eller på Sverigedemokraterna.