Regeringen kör med dubbla budskap om EU-försvarssamarbete

Ena veckan lovar försvarsminister Peter Hultqvist samarbeta med Frankrike för att fördjupa EU:s försvarssamarbete där länderna tar ett ökat ansvar för sin egen säkerhet i Europa. Den andra veckan säger statsminister Stefan Löfven att Sverige agerar emot Frankrikes militära ambitioner i EU och vill se mer “civila insatser”.

De skilda budskapen beror på vilka som är tilltänkta åhörare.

Hultqvists dramatiska fotbyte i det gemensamma inlägget med den franska försvarsministern Florence Parly var en signal till övriga EU-länders regeringar. För att försäkra sig om att budskapet skulle gå fram publicerades också en version på engelska på regeringens hemsida.

“Europeisk säkerhet är européernas ansvar.”
“Europeisk strategisk autonomi måste öka.”

Den svenska försvarsministern som under flera år fnyst åt EU-försvarssamarbete och inriktningen på “strategisk autonomi” pekar nu på erfarenheterna från Afghanistan och säger att det behövs en “ärlig politisk dialog” om lärdomarna.

Den här utvecklingen där Sverige steg för steg kliver in i EU:s försvarssamarbete och de franska försvarsinitiativen har pågått länge. Men den gemensamma deklarationen tillsammans med Frankrikes försvarsminister stadfäste den nya svenska försvarslinjen.

Regeringen har steg för steg anpassat sig till en ny verklighet efter att Storbritannien lämnat EU och upptäckten att USA med Joe Biden inte prioriterar Europa säkerhetspolitiskt.

Sveriges främsta samarbetspartner i EU är numera Nederländerna, och det går också att se hur svenska regeringen numera följer i premiärminister Mark Ruttes fotspår.

Rutte gjorde den 24 mars ett oväntat utspel tillsammans med Spaniens Pedro Sanchez, där de ställde sig bakom målet om ökad “strategisk autonomi” på en rad områden.

Den 28 mars hänger svenska regeringen på. EU-minister Hans Dahlgren skriver på DN Debatt att Sverige är berett att ändra reglerna för global frihandel och införa statsstöd till industrier. Han försäkrar också att Sverige nu ska vara “konstruktivt” i diskussionerna om strategisk autonomi. Även denna signal till övriga EU-länder översattes för säkerhets skull till engelska.

Mark Rutte har tagit ytterligare steg, och deklarerade i ett gemensamt uttalande med Frankrikes Emmanuel Macron i förra veckan: “We recognise that Europe must prove resilient and capable of taking more responsibility for its security and defence by allocating the resources necessary for this aim”.

Försvarsminister Hultqvists utspel om strategisk autonomi och EU-försvarssamarbete tillsammans med den franska försvarsministern visade att svenska regeringen hänger med.

Men när Löfven framträder i riksdagens EU-nämnd inför toppmötet framställer han Sverige som en motpart till Frankrike.

När försvarsminister Hultqvist utlovar ökad strategisk autonomi, stärkt försvarsförmåga i kampen mot terrorism och för att stärka europeisk säkerhet varnar statsminister Löfven för ett “ensidigt fokus på militär kapacitet” och att Sverige i första hand vill ha “bättre möjligheter till civila insatser”.

Löfven säger att han gått emot Frankrike “vid flera tillfällen i Europeiska rådet”.

Visst finns det åsiktskillnader mellan EU-regeringarna om hur försvarssamarbetet ska utvecklas, som framgår av medierapporteringen från toppmötet. Men som Sveriges bundsförvant Mark Rutte förklarade efteråt: “We have to do more on the European side to work on our collective defense” . Tunga EU-beslut ska fattas under de kommande månaderna.

Då framstår Stefan Löfvens besked till riksdagens EU-nämnd att det främst handlar om “civila insatser” och att Sverige är emot “fokus på militär kapacitet” som förvillande.

Förklaringen är förmodligen att Löfven inte vill väcka EU-motståndarna, V och SD, och inte bryta med den gängse bilden bland svenska politiker om att Frankrike är Sveriges huvudmotståndare i synen på EU-samarbetet.

Men nog vore det bättre med öppenhet även inför riksdagsledamöterna om regeringens fotbyte inom försvars- och säkerhetspolitiken.

President Joe Biden har förstått att EU är på väg att fatta viktiga beslut och att hans agerande i Afghanistan och den hemlighållna alliansen med Australien och UK mot Kina kan påverka. Därför bad han om ett långt telefonmöte med EU-kommissionens Ursula von der Leyen kvällen före EU-toppmötet och i slutet av månaden ska han diskutera fortsatt försvarssamarbete med Frankrikes Emmanuel Macron.

Utrikesminister Anthony Blinken har flugit över till Paris och försäkrade under möten med Macron att USA stödjer “Macron’s push to strengthen Europe’s defense capabilities”.

Men EU:s beslut handlar också om Natos framtid, som Sverige också är beroende av.

Natos medlemsländer i EU kan mobilisera 1,26 miljoner soldater. Men de klarar sig inte utan amerikanskt flygkapacitet att transportera trupper och material, de saknar samordnade kommunikationssystem mm.

Därför vore det nyttigt med en öppen diskussion både bland svenska politiker och väljare om EU:s försvarssamarbete.