Rörigt värre i VLDs EU-kommission

Den nya EU-kommissionen är ett hafsverk som spretar i alla riktningar och parlamentet kan vilja ge Von der Leyen backning på det.
På plussidan har hon i alla fall många starka namn i mixen.

Bilden över den nya EU-kommissionens portföljer säger allt man behöver veta. De viktiga vice presidenterna är placerade både över, under och på bägge sidor om de mer reguljära kommissionärerna.
Vad det betyder?
Att ingen riktigt vet vilken ställning någon har i förhållande till andra.


Men vilket blir viktigaste arbetsuppgift då?
Nya kommissionsordförande Ursula von der Leyen inledde med at nämna ”Green Deal” men klämde raskt till med ”Digitala Europa.” Och ”Nystart för demokrati.” Och så ”Ekonomi För Folket.” Lika viktigt var ”Ett Starkare Europa i Världen” och sist men verkligen inte minst ”Försvara Europas Livsstil.”

Kort sagt, hon har inte klarat att prioritera.
Allt är lika viktigt.

Hon försvarade sin idé att ge ekonomiportföljen till italienske Paolo Gentiloni som aldrig jobbat direkt med ekonomi, särskilt när nu Italien utgör ett av EUs mest akuta ekonomiska problem.
Men, försökte VDL, han har varit premiärminister vilket bevisar hans breda kompetens.
I så fall undrar man hur en enkel fd EU-parlamentariker från Bulgarien (Marya Gabriel) kunnat få den budgetstinna, tunga forskningsportföljen.
Eller hur en talesman i kommissionen och fd EU-parlamentariker från Grekland (Margaritis Schinas) knipit en vice precidentpost, en av dem fem tyngsta (Europeisk Livsstil).

Att irländaren Phil Hogan får ansvar för handel blir lite humor för då blir det honom som brittiska regeringen ska förhandla handelsavtal med.
Men att Ungerns fd justitieminister Laszlo Trocsanyi som ”grannskaps- och utvidgningsansvarig” ska sköta kontakterna med Ukraina (vilka är mycket dåliga mellan dessa länder), det skrattar ingen öster om Bryssel åt.

Knepigast av alltsammans lär bli hur överrockarna (vice presidenterna) ska kunna styra ”sina” underställda kommissionärer.
Flera av VParna saknar egna direktorat vilket gör det svårt att få saker gjorda.
Deras mandat är dessutom så otydligt skrivna att de överlappar.

Ylva Johansson som fick den otacksamma migrationsportföljen har över sig fd talesmannen Schinas. Bägge har fått i uppgift att göra en nystart på EUs asylpolitik.
Vem gör vad?

Schinas har dessutom uppgiften att sköta säkerhetsfrågor (en ”genuin” Europeisk Säkerhets-Union härmed beställd), att se till att européerna är utbildade men förutom tre rimliga kommissionärer underställda honom, sorteras dessutom av högst oklara skäl folkhälsokommissionären in här.

Danska Margrethe Vestager är VP för det digitala Europa samt för konkurrens och får det relevanta konkurrensdirektoratet under sig.
Forskning och innovation – annars ofta kopplat till nystart inom det digitala – får hon dock ingen översyn över.
De digitala enheterna i kommissionen ska dessutom inte ligga under henne utan under den franska kommissionären Sylvie Goulard. Goulards uppdrag krockar dubbelt med Vestager för hon ska skapa en europisk industripolitik… med en helt ny konkurrenspolitik.

Nu har Von der Leyen naturligtvis har haft minimalt med tid för att förbereda sig för sitt nya jobb, först i slutet av juni fick hon veta att hon ens var påtänkt.
Hennes fördelning av portföljer är inget nytänk, den är hämtad ur det program som hon snabbt fick kasta ihop för att kunna bli godkänd av EU-parlamentet i juli.

Det är inte svårt att se att hennes i-all-hast tillkomna program från i somras i stora delar hade skrivits av den gamla EU-kommissionen. Alla Juncker-kommissionens hjärtefrågor är med.
Hur mycket som är direkt nedtecknat av den (fram till nu) allsmäktige Martin Selmayr (Junckers högra hand) är en öppen fråga men inget finns här som han inte skulle älska.

Von der Leyen har inte bara gått på Junckerkommissionens prioriteringar, hon har också valt att använda den struktur som man prövade för första gången där – en liten grupp superkommissionärer håller samman ett antal juniorkommissionärer för att det ska bli mindre av silo-politik.

Tanken är god men hur det fungerar i verkligheten vet vi inte. Junckers högra hand, Selmayr, gjorde nämligen sig själv till en egenmäktig One-Stop-Shop i den gamla kommissionen. Mer silo än så får man leta efter.

Nå, med 27 EU-kommissionärer, där nio är vice presidenter, varav fem har tunga vice presidentskap – och tre är super-vice presidenter – går nu VLD till Europaparlamentet för att få sin kommission godkänd.

Bra för VLD är att många namn bland kommissionärskandidaterna är kompetent och erfaret folk som har arbetat med europapolitik som ministrar och premiärministrar.
Ett stort gäng har dessutom suttit i Europaparlamentet och vet därför vad som väntar.

I vanliga fall brukar Europaparlamentet skjuta in sig på några svaga kandidater och få dem utkastade. Den här gången är det nog upplagt att tvinga VLD att stuva om i ansvarsfördelningen.

Så det är lika bra att kommissionärskandidaterna förbereder sig på att förklara i de närgångna EP-utfrågningarna som inleds första veckan i oktober, vad de egentligen har fått ansvar för.
Fluff och luftiga paroller kommer inte duga.

VLDs egen slogan för denna nya kommission: ”En kommission som vill mer” riskerar att skrattas av banan.


































About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU