Den nya EU-kommissionen är ett hafsverk som spretar i alla riktningar och parlamentet kan vilja ge Von der Leyen backning på det.
På plussidan har hon i alla fall många starka namn i mixen.
Bilden över den nya EU-kommissionens portföljer säger allt man behöver veta. De viktiga vice presidenterna är placerade både över, under och på bägge sidor om de mer reguljära kommissionärerna.
Vad det betyder?
Att ingen riktigt vet vilken ställning någon har i förhållande till andra.
Men vilket blir viktigaste arbetsuppgift då?
Nya kommissionsordförande Ursula von der Leyen inledde med att nämna ”Green Deal” men klämde raskt till med ”Digitala Europa.” Och ”Nystart för demokrati.” Och så ”Ekonomi För Folket.” Lika viktigt var ”Ett Starkare Europa i Världen” och sist men verkligen inte minst ”Försvara Europas Livsstil.”
Kort sagt, hon har inte klarat att prioritera.
Allt är lika viktigt.
Hon försvarade sin idé att ge ekonomiportföljen till italienske Paolo Gentiloni som aldrig jobbat direkt med ekonomi, något som verkar särskilt överraskande eftersom just Italien utgör ett av EUs mer akuta ekonomiska problem.
Men, försökte VDL, han har varit premiärminister vilket bevisar hans breda kompetens.
I så fall undrar man hur en enkel fd EU-parlamentariker från Bulgarien (Marya Gabriel) kunnat få den budgetstinna, tunga forskningsportföljen.
Eller hur en talesman i kommissionen och fd EU-parlamentariker från Grekland (Margaritis Schinas) knipit en vice precidentpost, en av dem fem tyngsta (Europeisk Livsstil).
Att irländaren Phil Hogan får ansvar för handel är lite humor för då blir han den som brittiska regeringen kommer att få förhandla handelsavtal med framöver.
Men att Ungerns fd justitieminister Laszlo Trocsanyi som ”grannskaps- och utvidgningsansvarig” ska sköta kontakterna med Ukraina (vilka är mycket dåliga mellan dessa länder), det skrattar ingen öster om Bryssel åt.
Knepigast av alltsammans lär bli hur överrockarna (vice presidenterna) ska kunna styra ”sina” underställda kommissionärer.
Flera av VParna får inga egna direktorat vilket alltid innebär att det blir svårt att få saker gjorda.
Alla mandat är dessutom så otydligt skrivna att de överlappar varandra.
Ta Ylva Johansson, som fick den otacksamma migrationsportföljen. Hon har över sig fd talesmannen Schinas. Bägge har fått i uppgift att göra en nystart på EUs asylpolitik.
Vem ska göra vad här?
Schinas har dessutom uppgiften att sköta säkerhetsfrågor (en ”genuin” Europeisk Säkerhets-Union härmed beställd) och att se till att européerna är rätt utbildade. Under honom ställs därför tre kommissionärer (för migration, för utbildning och för rättsväsende). Men dessutom sorteras en fjärde in under samma paraply, av högst oklara skäl, nämligen folkhälsokommissionären.
Danska Margrethe Vestager är VP för det digitala Europa samt för konkurrens och får det relevanta konkurrensdirektoratet under sig.
Forskningskommissionären hamnar under Vestager men har fått en överordnad till, hon sorterar också in under Schinas.
De digitala enheterna i EU-kommissionen ska däremot inte ligga under Vestager utan under den franska kommissionären Sylvie Goulard (inre marknad).
Goulards uppdrag krockar sedan dubbelt med Vestager för hon ska skapa en europisk industripolitik… med en helt ny konkurrenspolitik, som Vestager basar över.
Nu har Von der Leyen naturligtvis har haft minimalt med tid för att förbereda sig för sitt nya jobb, först i slutet av juni fick hon veta att hon ens var påtänkt.
Hennes fördelning av portföljer är inget nytänk, den är hämtad ur det program som hon snabbt fick kasta ihop för att kunna bli godkänd av EU-parlamentet i juli. Och hennes i-all-hast tillkomna program från i somras kan man se måste i stora delar ha skrivits av den gamla EU-kommissionen. Alla Juncker-kommissionens hjärtefrågor finns med.
Hur mycket som är direkt nedtecknat av den (fram till nu) allsmäktige Martin Selmayr (Junckers högra hand) är en öppen fråga men det finns inget här som han inte skulle älska.
Von der Leyen har inte bara gått på Junckerkommissionens prioriteringar, hon har också valt att använda den struktur som man prövade för första gången där – en liten grupp superkommissionärer håller samman ett antal juniorkommissionärer. Det ska ge mindre av silo-politik, alltså när olika avdelningar är dåliga på att samarbeta och hålla varandra underrättade om vad de gör.
Tanken är god men hur detta fungerar i verkligheten vet vi inte ännu. På pappret hade Juncker-kommissionen avskaffat ”silos” men i själva verket gjorde Junckers högra hand, Martin Selmayr, sig själv till en egenmäktig One-Stop-Shop som styrde och ställde över det mesta.
Mer silo än så får man leta efter.
Nå, med 27 EU-kommissionärer, där nio är vice presidenter, varav fem har tunga vice presidentskap – och tre är super-vice presidenter – går nu VLD till Europaparlamentet för att få sin kommission godkänd.
Bra för VLD är att många namn bland kommissionärskandidaterna är kompetent och erfaret folk som har arbetat med europapolitik som ministrar och premiärministrar.
Många av dem har dessutom suttit själva i Europaparlamentet och vet därför vad som väntar.
I vanliga fall brukar Europaparlamentet skjuta in sig på några svaga kandidater och få dem utkastade. Det finns ett par med ouppklarade korruptionsskandaler som kan vara i farozonen (rumänska Rovana Plumb och polska Janosz Wojciechowski, t ex). Ungerns kandidat har som justitieminister gjort mycket för att underminera rättststaten i sitt hemland på sin premiärminister Orbans uppmaning vilket kan ligga honom i fatet.
Men här gången är det nog upplagt för att Europaparlamentet också vill tvinga VLD att stuva om i ansvarsfördelningen.
Om hon t ex ska ha en vice president med uppdraget ”Protection of the European Way of Life,” varför består då hans arbetsuppgifter att ta sig an migration och terrorism?
Det är lika bra att kommissionärskandidaterna förbereder sig på att förklara i de närgångna EP-utfrågningarna som inleds första veckan i oktober, vad de egentligen har fått ansvar för.
Fluff och luftiga paroller kommer inte duga.
VLDs egen slogan för denna nya kommission: ”En kommission som vill mer” riskerar att skrattas av banan.