S-statsministrar i Sverige, Finland och Danmark. Nordisk front i EU? Glöm det!

S-märkta statsministrar i Sverige, Finland och Danmark kan väcka förhoppningar om en stark nordisk front i EU. Men historien talar emot. Och en genomgång av deras politiska program visar att de drar i helt olika riktning.

Ett par exempel till att börja med:

+ Den svenska S-ledda regeringen säger Nej till samordning av skattelagstiftning i EU och Nej till EU-lagstiftning om sociala rättigheter och arbetsvillkor.

+ Den finländska S-ledda regeringen säger Ja till samordning av skattelagstiftning i EU och Ja till EU-lagstiftning om sociala rättigheter och arbetsvillkor

+ De danska Socialdemokraterna, som förväntas bilda regering, säger Ja till samordning av skattelagstiftning i EU.

Det är ju inte första gången de tre nordiska länderna företräds av S-regeringschefer på EU-toppmötena. 1996-2001 var det S-ledda regeringar, med Göran Persson, Paavo Lipponen och Poul Nyrup Rasmussen.

Nykomlingarna Persson och Lipponen valde helt olika inriktning i EU. Paavo Lipponen en stark EU-förespråkare lierade sig med den tyska regeringen och drev på för att Finland skulle vara med när euron infördes. Göran Persson lierade sig med den brittiska regeringen som försökte bromsa all fördjupning av EU-samarbetet. Medan Poul Nyrup Rasmussen ville att Danmark skulle gå med i euron, men förlorade i en folkomröstning.

De tre S-statsministrarna hade också omvittnat dåliga relationer privat. Perssons nedlåtande syn på sina partikollegor beskrivs bland annat i en bok av Olle Svenning. Här ett utdrag ur ”Göran Persson och hans värld”. Persson om Lipponen:

”Han är ju lojal med EU-överhetens beslut redan innan de är fattade”, säger Persson. Han vägrade stödja Lipponens försök att bli EU-kommissionens ordförande. ”För stort för Paavo”, sa Persson.

Stefan Löfven och Antti Rinne kommer troligen att ha betydligt lättare att förstå och respektera varandra privat. Båda är tidigare fackledare och sägs vara skickliga förhandlare. De får båda också låga betyg som debattörer.

Stefan Löfven lär dock få svårt för att samarbeta med Mette Frederiksen, om hon som statsminister kan fortsätta driva den migrationspolitik danska S gick till val på. Löfven kritiserade Frederiksen omedelbart efter att hon lagt fram sitt program om att bland annat skicka asylsökande till läger i Nordafrika: ”Kan man leva upp till asylrätten?” kommenterade Löfven.

De tre nordiska S-ledarna drar i helt olika riktning när det gäller inrikespolitiken. Enligt de dubbla politiska skalorna Höger-Vänster och Gal-Tan går Stefan Löfvens regering i Höger-Gal-riktning. Antti Rinnes regering går i Vänster-Gal-riktning. Medan Mette Frederiksen vill bilda en S-regering som går i Vänster-Tan-riktning.

+ I 73-punktsprogrammet som Löfven skrivit under med Centern och Liberalerna utlovas bl a sänkta skatter för höginkomsttagare och företag, utvidgat RUT-avdrag och återinförd anhöriginvandring.

+ I det finländska regeringsprogrammet på 184 sidor mellan S, Centern, De Gröna, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet utlovas bl a höjda skatter för att betala ökade välfärdssatsningar, att Finland ska vara klimatneutralt 2035, ta emot fler kvotflyktingar och underlätta för arbetskraftsinvandring.

+ I danska Socialdemokraternas valmanifest utlovas stora välfärdssatsningar på bl a pensionärer, höjda skatter för höginkomsttagare och mottagningscenter utanför Europa dit flyktingar ska sändas för asylprövning.

De här tydliga skiljelinjerna finns också inom EU-politiken.

+ Antti Rinnes nya regering ägnar sju sidor åt sina ambitioner för EU-samarbetet, från sid 60. Inriktningen är tydlig, och följer i Paavo Lipponens fotspår:

”För att driva finländska intressen behöver Finland ligga i framkant i EU, aktivt påverka EU:s framtid och bygga upp ett allt starkare Europa.”

Regeringen är öppen för att ta bort vetorätten på flera områden som utrikespolitiken för snabbare beslutsfattande i EU. Regeringen är beredd till EU-skatter t ex för att uppnå skärpta klimatmål.

”Det är ändamålsenligt att EU:s eventuella nya egna medel samlas in från sådana källor som bättre lämpar sig för internationell beskattning på bred bas än den nationella beskattningen i ett enskilt land.

Till skillnad från svenska partiers krav att den svenska EU-avgiften inte ska höjas i nästa långtidsbudget är den finländska regeringens mål att avgiften ska hållas på ”en skälig nivå”. Regeringen prioriterar fortsatta höga EU-bidrag till jordbruket och glesbygden.

Medan svenska partier närmast unisont i valrörelsen sagt nej till att EU ska lagstifta på det sociala området är det ett viktigt krav för den finländska regeringen:

”Centralt i EU-samarbetet är att minska ojämlikheten. Den sociala dimensionen är ett viktigt prioritetsområde i EU. Nyckeln till en stärkt social dimension i EU är en uppdaterad och effektivare genomförd minimilagstiftning om sociala rättigheter och arbetslivet.”

+ De danska Socialdemokraterna lovar i sitt valmanifest att ”ställa sig i spetsen för en europeiskt solidaritetspakt”. Den ska innehålla en EU-lagstiftning om minibeskattning av företag och gemensam beskattning av IT-jättar som Google och Facebook.

”Vi vil sætte os i spidsen for at få indført en europæisk solidaritetspagt. Den skal lægge en fælles bund under selskabsskatten og en fælles skat på tech-giganterne. Så de enkelte lande ikke konkurrerer hinanden ned og dermed forringer vores mulighed for at finansiere velfærden.”

+ Svenska regeringsdeklarationens ambitioner för EU-samarbetet är betydligt mer allmänna och till intet förpliktigande:

”Sverige arbetar för en handlingskraftig union, ett medborgarnas EU som skapar jobb och höjer säkerheten för sina invånare.” 

De nordiska statsministrarna kommer traditionsenligt att ha gemensamt ”frukostmöte” i Bryssel inför varje toppmöte. Men de kommer inte att kunna visa upp någon mer samlad front på själva toppmötet än då Stefan Löfven frukosterade med borgerliga nordiska kollegor.

About

Journalist more than 45 years, mostly politics and economy. Now free lance journalist mainly on social media.

Categories: Sverige i EU