S utmanar SD om tuffast mot invandring – men glömmer invandrarna som bär Sverige

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti har gjort två stora utspel de senaste veckorna:

1. Partiets självkritik för att man släppt in så många invandrare i landet.

2. Partiets utnämning av SD till sin nya huvudmotståndare, som man ska tävla med om vem som är tuffast mot invandrare.

Men i ambitionen att göra nästa val till ett presidentval mellan Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson har ”arbetarepartiet” glömt bort stora delar av arbetarklassen. De hundratusentals arbetande invandrare som bär Sverige – på industrierna, i sjukvården, i äldre- och barnomsorgen. Det har varit en nederlagsstrategi i många andra länder i Europa.

I LO:s största fackförbund Kommunal har över hälften – 54 procent – utländsk härkomst av medlemmarna i Stockholm. Men när Socialdemokraterna presenterar rapporterna till ”en uppdaterad samhällsanalys” är det en brutal beskrivning av vilket elände invandringen leder till:

”De kriminella gängen består i huvudsak av andra generationens invandrare. Barn till invandrare från länder med låg utbildningsnivå och BNP liksom svaga demokratiska
institutioner. Framförallt gäller det länder i Afrika men även Västasien. Det är
samma invandrargrupper som har svårare att etablera sig på den svenska
arbetsmarknaden, i högre grad bor i utsatta områden och över huvud taget klarar sig
sämre i det svenska samhället.”

På några korta rader anklagas utomeuropeiska invandrare för att vara en tung belastning och bära skulden för den stora brottsvågen i Sverige.

”Vi har släpat efter i riktade brottsförebyggande insatser mot riskgrupper och familjer, med utökade polisiära insatser och straffskärpningar”, kommenterar Teresa Carvalho, ordförande för en av S-rapporterna, tillika arbetsmarknadspolitisk talesperson.

Slutsatserna av den ”uppdaterade samhällsanalysen” ska läggas fram senare, men det är uppenbart att det blir S-förslag om hårdare tag mot invandrare – ”riskgrupper och familjer”.

På så sätt vill partiet kunna tävla med sina nya huvudmotståndare, som Magdalena Andersson – tillsammans med partisekreteraren Tobias Baudin för att det ska framstå som extra tungt – eklaterar i Dagens Nyheter.

– Moderaterna är helt enkelt irrelevanta. Det är ett alldeles för litet parti, säger Tobias Baudin.

Det är ett försök att förnedra Ulf Kristersson som statsminister för att visa att han inte är landets verklige politiske ledare, och att nästa val står mellan Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson. Men därmed blir det också en signal till medlemmarna om att fokus för den politiska kampen har förändrats.

Striden mellan Socialdemokraterna och ”borgarna” har handlat om dragkampen mellan arbete och kapital, om arbetarnas rättigheter och villkor, om satsningar på välfärden kontra skattesänkningar.

Med en ny huvudmotståndare accepterar S också att dragkampen byter spelplan med SD:s regler. Där Socialdemokraterna ska tävla om vem som är tuffast mot invandringen, mot brottsligheten och ställer de hårdaste kraven för att pressa invandrarna att anpassa sig till svenska regler, enligt devisen ”Sverige ska bli mer som Sverige”.

Det är på den politiska spelplanen Sverigedemokraterna lockat över hundratusentals S-väljare i de senaste valen.

Magdalena Andersson hävdar visserligen att det är SD:s syn på EU och Nato som förklarar bytet av huvudmotståndare. Men inför nästa riksdagsval är det inte huvudfrågorna, och inriktningen i de första S-rapporterna ”Ny riktning för Sverige 2030” visar också vad det är partiet tänkt sig att valdebatterna verkligen ska handla om.

”Reformer för att skapa en ny samhällsgemenskap och detta ska genomsyras av rättvisa, respekt och gemensamt ansvar – för att Sverige ska bli mer som Sverige.

S-ledningen påbörjade den här riktningen redan i förra valrörelsen. När Magdalena Andersson deklarerade att hon ”inte vill ha Somalitowns” i Sverige och migrationsminister Anders Ygemans gjorde utspel om ett ”maxtak för utomnordiska personer i utsatta områden”.

Invandrarväljare reagerade också på S-ledarnas budskap. Partiet backade stort i flera ”utsatta områden”, antingen genom att väljare stannade hemma eller röstade på något annat parti. Det var kanske där Magdalena Andersson förlorade statsministerposten.

Men också för att partiet lät bli att tala om det som väljarna ansåg var viktigaste politiska frågan – sjukvården. Troligen för att slippa svara på frågor om Coronakommissionens hårda kritik mot usla arbetsvillkor i äldreomsorgen och sjukvården. Därmed blev det en valrörelse på SD:s spelplan om invandring i stället för en strid om hur sjukvård och omsorg ska förbättras.

När Socialdemokratiska Arbetarepartiet nu lägger fram sina första rapporter inför nästa val är det ”more of the same” – invandrare som orsak till de stora problemen i Sverige. Ingenting sägs om de försämrade arbetsvillkoren och dåliga löneutvecklingen i offentliga sektorn, om det växande antalet ”gigarbetare” och anställda med ”nolltimmarsavtal”. Ingenting sägs om invandrarnas betydelse för att sjukvården och äldre- och barnomsorgen ska fungera.

Socialdemokraterna riskerar att tappa ännu fler invandrarröster om de pekar ut invandrarna som det största problemet för Sverige. Samtidigt som S-väljare på bruksorter som gått över till SD på grund av missnöje med invandringen ser få skäl att rösta på ”kopian i stället för orginalet”.

Det är inte bara i Sverige som socialdemokratiska och vänsterpartier anpassat sig till högerextrema partiers agenda.

I Nederländerna blev högerextrema och islamfientliga Geert Wilders’ parti störst i valet för ett par veckor sedan. Det var en chock för de etablerade partierna, men Wilders har under 25 års tid drivit de andra partierna allt längre högerut. Socialdemokraterna och Gröna Vänstern hade bildat en valallians men fick bara en blygsam uppgång. S-politikern Agens Jongerius konstaterar att vänsteralliansen fick röster från högutbildade i storstäderna, men knappt några från traditionell arbetarklass:

”The traditional working class hardly voted for GroenLinks-PvdA.”

I Österrike är neonazistiska FPÖ största parti inför valet nästa år. Socialdemokratiska SPÖ har splittrats om hur partiet ska kunna komma tillbaka i regeringsställning. I somras valdes med några få röster Andreas Babler till ny partiledare, som av motståndarna beskrivs som en ”vänsterliberal hipster från innerstan i Wien” som inte har något att göra med det som en gång var den stora arbetarrörelsen.

I Italien valdes neofascistiska Giorgia Meloni till premiärminister i fjol. Det tidigare stora regeringspartiet, socialdemokratiska PD, valde efter valnederlaget Elly Schlein till partiledare. Hon vill vrida det splittrade partiet åt vänster i klimatpolitiken och hbtqi-frågor. Hon beskrivs som en italiensk motsvarighet till New Yorks kongressledamot Alexandria Ocasio-Cortez och förre Labourledaren Jeremy Corbyn. Motståndarna varnar för att partiet nu tvingas igenom sin ”Corbyn-period”.

I Frankrike diskuterar det tynande Socialistpartiet hur man skulle kunna vinna tillbaka arbetarväljarna, skriver engelskspråkiga Le Monde. En stor del av arbetarna ligger på sofflocket på valdagen, och bland de som deltar i valet röstar de flesta på högerextrema Marine Le Pens parti Rassemblement National.

”The predominant behavior of working-class people in elections is abstention.”

Flera vänsterpartier i Europa har också stora problem med hur de ska möta de högerextrema partierna och förhålla sig till Socialdemokraterna.

I Sverige försöker Vänsterpartiet göra sig regeringsfähiga för en S-regering genom att slopa kravet på EU-utträde, och till skillnad från Miljöpartiet säger partiet inte längre definitivt nej till utbyggd kärnkraft.

Efter valet i fjol kritiserades V-ledningen av bland andra tidigare kommunalrådet och riksdagsledamoten Stig Henriksson för att partiet satsat på att vinna industriarbetare som röstat på Sverigedemokraterna i stället för kvinnor och invandrare som ”arbetar inom utbildning, sjukvård, omsorg”.

I Tyskland har Die Linke spruckit när den tidigare partiledaren Sahra Wagenknecht bildat ett nytt parti som ska profilera sig på invandringsmotstånd, stopp för sanktioner mot Ryssland och klimatskepsis.

I Grekland har det tidigare regeringspartiet Syriza också spruckit efter att ha hamnat i opposition. Stefanos Kasselakis från investmentbanken Goldman Sachs i USA valdes till ny partiledare. Den tidigare inrikesministern Alexis Charitsis blir ledare för utbrytarpartiet som anklagar Kasselakis för ”Trumpism”.

Socialdemokraterna och vänsterpartierna i Sverige och flera länder i Europa famlar efter hur de ska invandringsmotståndet och de högerextrema partiernas frammarsch. De utser börsmäklare eller Corbynister till partiledare i jakten på nya röstvinnande koncept.

Risken är att de tappar bort sina ursprungliga mål som ”arbetarepartier” när de söker anpassa sig till den rådande ”verklighetsbilden” att problemen i samhället är invandrarnas fel.