PARIS. Vem ska jag ringa till när jag vill tala med Europa? är en mytisk fråga från USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger som lett till dragkamp mellan EU-ledare i flera decennier. Men Donald Trump bryr sig inte, han har redan lagt in numret i sin telefon – till Emmanuel Macron.
Donald Trump föraktas av de flesta europeiska väljare, men Emmanuel Macrons gullande med Trump kan ändå stärka hans ställning och Frankrikes inflytande i förhandlingarna om EU:s framtid.
Tidningen The New Yorker skriver nedlåtande om den franske presidentens respektfulla bemötande av Donald Trump, och menar att det i själva verket ”normaliserar Trumps galenskap”:
”For an American observer, the danger is that, on the world stage, Macron is normalizing Trump’s craziness in the belief that, by normalizing it, it can be controlled.”
Men till skillnad från The New Yorker, med en läsekrets som avskyr Donald Trump, har Emmanuel Macron bestämt sig för att det är oundvikligt att acceptera den president som valts enligt det amerikanska valsystemet. Macron bjöd redan i fjol in presidentparet till 14-julifirandet i Paris med ståtlig militärparad, och Trump fick det grandiosa mottagande hans ego verkar längta efter. Macron har fortsatt med tät telefonkontakt med Trump, som inför den samordnade attacken mot syriska kemvapenanläggningar, och bjöds nu in till det första statsbesöket under Trumps presidentperiod.
På Donald Trumps favoritkanal, Fox News, talade Macron om de två presidenternas likheter som utomstående ”mavericks” som blivit valda av folket.
“Both of us are probably the maverick of the systems on both sides . . . and we are not part of the classical political system.”
Gullandet mellan Trump och Macron gav amerikanske tv-underhållare massor av lättskrivna skämt, och jämförelser med skandalerna om Trump och porrartister som Stormy Daniels:
”Have you ever seen him touch anyone like that? He gave him the full Stormy Daniels there.”
Emmanuel Macron visar samtidigt att han tar Donald Trump på allvar och försöker påverka den amerikanske presidentens agerande. Under statsbesöket kom Macron med ett utspel om kärnvapenavtalet med Iran, som skulle kunna göra det möjligt för Trump att utan att förlora ansiktet avstå från att helt dra USA ut ur avtalet. Förslaget om förhandlingar för att utvidga avtalet kunde vara en utväg för Trump som ända sedan valkampanjen dömt ut avtalet och lovat att lämna det.
Trump gav inget besked efter deras möte, men antydde att han talat om det för sin förtrogne Macron:
“I’m not going to say what I’ll do, even if you have an inkling”, sade Trump på presskonferensen.
Men Emmanuel Macron demonstrerade också tydligt under sitt besök i Washington att hans grundläggande värderingar skiljer sig fundamentalt från Donald Trumps isolationism. Inför den amerikanska kongressen höll Macron ett tal på engelska till försvar för multilateralismen:
“We will not let the rampaging work of extreme nationalism shake a world full of hopes for greater prosperity. It is a critical moment. If we do not act with urgency as a global community, I am convinced that the international institutions, including the United Nations and Nato, will no longer be able to exercise a mandate and stabilising influence.”
Han fick stående ovationer och avbröts ett 30-tal gånger av applåder när han försvarade frihandel, kampen mot auktoritära regimer och det internationella klimatavtalet.
“Personally, if you ask me, I do not share the fascination for new strong powers, the abandonment of freedom and the illusion of nationalism.”
Emmanuel Macron har etablerat sig och Frankrike som en internationell bundsförvant med USA, samtidigt som han demonstrerat sin självständiga hållning. Traditionellt är det Storbritannien som är USA:s närmaste allierade i Europa, men med Brexit och Theresa Mays svaga parlamentariska ställning, kan Macron framstå som en mer långsiktig politisk ledare att bygga en relation med för den amerikanske presidenten.
Europas politiska ledare inser att de måste försöka samarbeta med USA även med Donald Trump som president. EU är geopolitiskt hårt pressat från flera håll, med ett alltmer aggressivt Ryssland, utmanande Kina, krigen i Mellanöstern och stora flyktingströmmar. Europa och USA behöver kunna agera tillsammans oavsett vem som sitter i Vita huset. Den direktkontakt och det förtroende som Emmanuel Macron nu skapat ger honom därför också en stärkt position i EU-samarbetet.
EU:s alltmer utsatta position har också lett till en återstart för det militära samarbetet, som manifesteras när Tyskland och Frankrike nu enas om att bygga nästa attackplan tillsammans.
Denna förskjutning i EU:s maktbalans påverkar samarbetet på alla nivåer, på liknande sätt som Tysklands återförening ledde till en total dominans under de senaste decennierna. Frankrikes stärkta internationella roll och samarbete med USA kommer att ge Emmanuel Macron en ökad tyngd i alla EU:s förhandlingar framöver – inte bara om försvar- och säkerhetspolitik, utan också om eurosamarbetet, budgeten och migrationen. För allt handlar om EU:s framtid.
Angela Merkel anländer till USA på fredag för ett möte med Donald Trump. För den affärsinriktade Trump framstår Tyskland som ett större hot på grund av landets stora handelsöverskott mot USA. Och Tysklands relativt små satsningar på försvaret under flera decennier bidrar till att tonläget dem emellan väntas bli helt annorlunda.
Merkel markerade mot Donald Trumps isolationistiska agenda redan när han blivit vald. Men hon vet också att EU och Tyskland måste kunna samarbeta med USA. Hon är nu beroende av att Emmanuel Macron lagt grunden med sitt gullande för att Trump bemöter henne på ett respektfullt sätt.