Stefan Löfven får inte mycket att hurra för, om det senaste kompromissförslaget till EU-budget blir verklighet.
Men det blir det nog inte.
Nästan allt i det senaste förslaget går på tvärs med Sveriges önskemål som nettobetalare inställd på en mer ”modern” EU-budget.
Men förslaget passar desto bättre Ungerns premiärminister Orban som vill fortsätta att plocka hem EU-pengar utan ifrågasättanden.
Att förhandla fram en sjuårs-budget (för åren 2021-2027) har brukat ta 20-22 månader för EU-länderna.
När EU-ledarna öppnar sitt budgettoppmöte på torsdag befinner vi oss precis vid 22 månaders-strecket.
Vad som pågått hittills får mest ses som förpostfäktningar.
Det är nu den verkliga striden bryter ut.
Finland, EU-ordförande i höstas, gjorde ett försök att hamra ut en kompromiss av de åsikter som fanns.
Ingen ville ens lyssna på deras idéer.
Inte svenskarna heller.
Så nu är det en tredje version som kommer upp till debatt – föreslagen av Charles Michel, EUs ganska nya rådsordförande.
EU-kommissionen hade föreslagit en budget värd 1,11 procent av EUs samlade BNI.
Michel föreslår en budget lite över det finska förslaget, totalt 1,074 procent av BNI.
Sverige och Gnidiga gruppen (Danmark, Nederländerna och Österrike) vill som bekant ha 1 procent.
Här är en av få punkter där Michels förslag anses bättre.
EU-kommissionens förslag ville avveckla de rika ländernas rabatter över tid. Det vägrar Gnidiga gruppen (Sverige, Danmark, Nederländerna, Österrike).
Men avveckla rabatter vill Michel också.
Ingen skillnad där.
EU-kommissionen hade föreslagit en budget med mindre pengar till jordbruket (ca 5-15 proc) och mindre till regionalfonderna (10 proc).
Det gillade Sverige.
Michels förslag skruvar upp jordbruksbidragen igen.
Dessutom ger hans förslag länderna chans att skicka pengar fram och tillbaka mellan lantbruk och landbygdsstöd liksom att öka nationellt stöd till det egna jordbruket.
Svenska politikers allmänna ovilja att stötta jordbruk, gör att det antagligen resulterar i att svenskt jordbruk får mindre än de europeiska konkurrenter man ska möta på en öppen marknad.
Michel minskar regionalpolitiska bidrag ungefär lika mycket som tidigare förslag.
Men han har en extra skruv:
Michels förslag styr om anslagen så att krympta regionalbidrag drabbar de rika länderna.
De fattigare länderna (till 80 procent de nya öst- och centraleuropiska medlemmarna) får ökade bidrag.
EU-kommissionen hade föreslagit en kraftig ökning till forskning, ny teknologi, migration, polis och försvar.
En modern budget, kallar Sverige det.
Vad Michel vill spara in mest på, är migration, försvar och säkerhet.
Men även forskning och digital satsningar får stryka ordentligt på foten i Michels budgetförslag jämfört med kommissionens.
Sverige och Gnidiga Gruppen har krävt som ett villkor att ett EU-land som inte respekterar rättststaten ska kunna förlora sina EU-bidrag.
Helt bisarrt är ju, att autokrater som Viktor Orban kan plocka in EU-miljarder till statskassan och styra om dessa till oligarker som håller honom kvar vid makten.
(Läs gärna de fylliga reportagen i New York Times om hur han och andra östeuropeiska ledare genomför detta.)
Därför får man kalla nog det allra mest anmärkningsvärda i Michels förslag, att han vattnar ur kommissionens förslag om att bara ett land som respekterar rättststaten ska kunna vara säkert på att få behålla sina bidrag.
Michels variant gör det betydligt svårare att ingripa.
Men lika märkligt är förstås att jordbruksbidragen blir mer nationaliserade i Michels förslag, trots att de alltså utnyttjas grovt av autokrater bland EU-regeringar. Och att samma regeringar skulle få räkna hem mer i regionalbidrag.
Så det som Stefan Löfven ombeds ta ställning till på torsdag blir då alltså inte kommissionens dyrare budget där svenska rabatter försvinner över tid men som i alla fall hade gett…
*kraftigt höjda anslag till forskning, ny teknologi, försvar, polis och migration,
* nedbantade bidrag till jordbruk samt regioner
* krav på rättssäkerhet för att få bidrag…
Han ombeds istället välja en lite billigare budget där svenska rabatter fortfarande avvecklas men som också bjuder på…
* försvagade anslag till forskning, ny teknologi, försvar, polis och migration,
* fortsatt höga bidrag till jordbruk och,
* ökad rätt för enskilda länder att stöda sitt nationella jordbruk
* ökade regionalbidrag till fattigare länder men som i stort sett helt styrs bort från svenska regioner
* god chans för EU-länder att underminera rättststaten men ändå få fulla bidrag
Få bedömare tror att toppmötet som startar på tordag (men inte har fått ett slutdatum) kommer lyckas att nå en kompromiss.
Vi vet vad man tycker i ”Vänner Av Sammanhållning” (= 16 av de fattigare EU-länderna som vill behålla bidragen) och vad de tycker i Gnidiga Gruppen (fyra EU-länder).
Men än så länge är det ganska tyst från Dynamiska Duon (Tyskland och Frankrike pytsar ensamma in 42 procent av EUs samlade budget).
En lyckad utgång hänger väl till att börja med, på om Gnidiga gruppen kan sälja in till sina väljare därhemma att Michels förslag är en succé eftersom den är en billigare lösning.
Utan att låtsas om att den är mycket sämre.