Attacker på politiker som räddar banker men struntar i vanligt folk, bidrog till att ge italienske Salvini regeringsmakten.
Ett år senare räddar han själv banker. Vad kommer väljarna säga om det?
Italiens förre premiärminister Matteo Renzi skrattar ihåligt dessa dagar.
Tänk, så mycket skäll han fick från den politiska oppositionen för att han använde statliga pengar till att rädda den italienska banken Montei di Paschi från att krascha!
Oppositionen övertygade väljarna och kunde ta makten i valet våren 2018, en koalition mellan högerextrema Lega Nord och internetomröstningspartiet 5 Stelle.
Och nu lovar dessa två miljarder av statliga pengar för att rädda banken Carige som satts under tvångsförvaltning av Europeiska centralbanken.
Om det bara räckte med det.
Men regeringen Renzi fick också ta mycket skäll för att den inte lånade och spenderade pengar på väljarna utan istället ”lydde order från EU,” och fegt lät Bryssel ”diktera villkoren.”
Den populistiska tvåparti-regeringen hade för sin del inga hämningar inför att öka Italiens rekordhöga statliga upplåning (132 procent av BNP i skuld) utan satte för samman en riktigt spännande budget med både sänkt pensionsålder och utbetalning av medborgarlön som socialt experiment.
Visserligen skulle det ge ett budgetunderskott för Italien på 2,4 procent för pengarna för pengar till reformerna fanns inte i statskassan.
Men vad gör det?
Bryssel ringde och sa att jo, det gör faktiskt en del. Italien har åtagit sig att hålla tillbaka utgifterna för att få bukt med upplåningen.
Inrikesminister Salvini kunde roa sig med att håna Bryssel i några veckor till men det visade sig att finansmarknaden delade EU-kommissionens åsikt.
Marknaden krävde högre och högre ränta för att låna Italien en endaste euro.
Salvini fick bita i ett surt äpple och skicka premiärminister Conte till Bryssel för att diskutera fram en ny budget som EU-kommissionen ville godkänna.
Först då lugnade sig marknaderna.
Inte så konstigt att förre premiärminister Renzi nu tar tillfället i akt och är över hela sociala media för detta gyllene tillfälle att spotta galla över männen som tog regeringsmakten ifrån honom.
Men frågan är nog mer vad väljarna tycker.
De valde in två uppstickarpartier som lovade att de skulle vara annorlunda.
Nu får de precis samma medicin av populisterna som av de gamla partierna.
Det får vi kanske reda på i maj när européerna går till val till Europaparlamentet.
Salvini har än så länge stora förhoppningar om det valet, tillsammans med sina vänner i Polen, Ungern och Frankrike har han tänkt sig att kunna välta hela den europeiska politikereliten.
Vi får se vad väljarna säger.