EU-kommissionen presenterar ett upplägg för migration som inte är olikt tidigare förslag.
Men läget är annorlunda nu, den här gången skulle det kunna fungera.
Med schvung i stegen och glättig stämma la EU-kommissionärerna Margaritis Schinas och Ylva Johansson på onsdagen fram ett länge efterfrågat paket av svar på migrationsfrågan.
De tror verkligen att det här kan bli bra.
De nya förslagen är inte olika de gamla. EUs svar på migration ska (som sagts förut) vara trefalt:
* Pakt med avsändarländerna om att hjälpa dem ekonomiskt, att utvecklas, bekämpa fattigdom och ge ungdomar framtidshopp – för att dessa länder dels ska bygga starkare gränser och stopp längs vägen för migranter, dels ta emot egna medborgare som EU tänker skicka i retur.
* Hårdare bevakade gränser runt hela EU med snabbsortering (fem dagar max) av asylsökanden mellan dem som inte har en chans (skickas hem inom 12 veckor) och dem som tycks ha en chans (asylprövning).
* Ökat gemensamt ansvar för alla EU-länder för de flyktingar som kommer.
Allt det har vi förstås hört förut, inte minst att icke-godkända migranter ska skickas hem raskt. Det har liksom bara inte blivit gjort pga mängder av hinder, som t ex att avsändarländer ofta säger nej.
Det gemensamma ansvaret, som lite påminner om 2015 års havererade försök att tvångsfördela flyktingar mellan länderna, består i sin tur av två delar:
* Flyktingar som räddats på båt i Medelhavet anses vara ilandsatta i ”EU,” inte i ett enskilt land och hela EU ansvarar för dem.
Människor i sjönöd ska räddas, ingen ska ha incitament att neka ta upp drunknande människor eller neka dem att komma iland.
* Om något EU-land får en ohanterlig stor inströmning av migranter måste alla EU-länder ställa upp.
I bägge fall får varje enskilt medlemsland välja sin form av solidaritet. Antingen ta emot en del av dessa flyktingar hos sig själva, eller finansiera returer av migranter som ska skickas iväg.
En fördelningsnyckel skapas där större eller rikare länder ska ta fler än små länder ska.
Det land som nekar ta emot, får betala ännu större andel av kalaset.
Det nya systemet liknar alltså i mycket det gamla, det som EU-länderna har nekat att säga ja till fem års tid.
Men det finns ändå sockrade erbjudanden till alla denna gång.
För Öst- och centraleuropa som vägrat att ta någon flykting, öppnas möjligheten att faktiskt slippa om man betalar för sig.
För Sydeuropa som geografiskt jämt hamnar i första ledet med flyktingströmmar, blir det en klar avlastning.
Och för Frugala Femman (Norden plus Nederländerna) erbjuds en önskad ommöblering av Dublinförordningen.
Dublin säger som bekant att första mottagarland ska behandla en asylsansökan med mindre något undantag är tillämpligt (t ex att personen i fråga har familj eller nära band till något annat land).
Nordiska länder gillar förstås Dublin stenhårt men det har varit svårt att skicka tillbaka flyktingar söderöver trots reglerna. Första asyllandet kan ofta ställa upp så många hinder att tiden bara går, till det blir orimligt att sända iväg personerna.
Nu ska Dublin vändas på huvudet så att huvudansvarigt land blir i första hand a) det land som är bäst för barnet i en asylsökande familj, b) det land där personen redan har familj, c) det land dit personen har visum, d) ett land där personen har rätt att studera.
Sist i uppräkningen kommer e) det land dit flyktingen först anlänt.
Återigen – det är inte olikt det gamla systemet men det kan ändå lösa upp knutar.
Och detta gäller väl alla delar av förslaget.
Det skulle kunna fungera därför att de mest smärtsamma punkterna är utslätade men asylrätten räddad, därför att inget land tvingas ta emot oönskade människor, men kanske framförallt för att det pågår ingen större flyktinginströmning idag.
2020 fick hela EU 140 000 ansökningar varav två tredjedelar var människor som inte får stanna (enligt Johansson). Det är en väldig skillnad mot hösten 2015 när över en miljon människor på mycket kort tid kom trampande upp genom Europa.
En annan betydelsefull skillnad mellan 2015 och 2020 är att Östeuropa idag lider av svår arbetskraftsbrist… och att nästa flyktingström skulle kunna bestå av belarusier istället för muslimer från Mellanöstern.
Inget EU-land är särskilt välvilligt inställd till flyktingar idag. Det finns för många populistiska partier i de politiska kulisserna som vill slå mynt av ökad invandring.
Men alla EU-länder har förmodligen förstått det som Johansson, Schinas och von der Leyen inleder sitt förslag med:
”Migrationen kommer alltid att finnas här. Bättre att hantera den än att låta sig överraskas och översvämmas.”