Igår skulle Schengenavtalet om öppna gränser ha fyllt 30 år.
En mässa och ett fåtal EU-höjdare utgjorde firandet.
”Det var ett välsignat decennium”, sa i sitt tal en nostalgisk Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande.
”Var” får betraktas som nyckelordet i den meningen, för Schengen är inte mycket att fira.
EUs gränslösa marknad är inte särskilt gränslös just nu.
Åtta EU-länder har gränskontroller mot sina grannar idag.
Bara ”tillfälligt och extraordinärt”, säger EU-kommissionen men sanningen är att dessa åtta länder införde gränskontroller helt själva, utan att fråga vare sig EU-kommissionen först (som reglerna säger) eller ens sina grannar.
”Schengen är ett av EUs mest värdefulla bedrifter och förlusten skulle innebära enorma förluster”, förklarade EU-kommissionären Frans Timmermans i mars.
EU-kommissionens försvar för Schengen blev att utfärda en ”färdplan” för att Schengen åter ska åstadkomma gränslösheten ”så snart som möjligt.”
Senast i december 2016.
Grekland ska bara först ”få kontroll över sina gränser”, säger färdplanen.
Med detta menas som bekant att flyktingar ska stoppas från att nå Grekland.
Några andra gränsproblem av vikt har aldrig rapporterats.
Grekland fick stopp på flyktingströmmen redan i april.
Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike släpper inte på gränskontrollerna för det.
Tvärtom, kontrollerna förlängdes i juni, fram till mitten av november.
Dels beror förlängningen på att Grekland blivit sittande med cirka 50 000 hemlösa flyktingar och inget EU-land vill ta risken att de börjar röra sig norrut.
Dels beror det på att Italien nu är främsta destination för nya flyktingar.
Kommissionens noggrant uttänkta färdplan uppnår därför inget.
Frankrike hittade för övrigt ett helt eget skäl för att införa gränskontroller – skydd sig mot terrorism.
Det är en helt meningslös åtgärd eftersom gränskontrollerna inte sker systematiskt.
Den belgiska gränsen kontrollerades t ex i mars vid två övergångar – av totalt 300.
Det enda franska skälet för att urholka Schengen var politiskt – den franska regeringen kan kalla sig själv handlingskraftig.
Och EU-kommissionen visar sig sakna – eller inte vilja använda – några motmedel mot de gränsåtgärder som medlemsländerna vidtar.
30-årsdagen av Schengen var inte mycket att fira.