Nyligen inkomna regeringschefer kämpar alltid i början med sin europeiska roll.
Olaf Scholz har ännu inte hittat rätt utan utsätts nu för hård kritik över tysk egoism.
Det är ett bekant fenomen. Ett land väljer in en ny regering och den regeringschef som hittills levt ett liv i oppositionen, tror att hen kan bestämma mycket mer själv, än vad som är möjligt.
Att stora delar av verksamheten avgörs i och av EU, verkar de inte alls ha klart för sig.
Att några europeiska regeringschefer startar som kritiska till EU, andra som positiva gör ingen skillnad, det tycks komma som en överraskning för alla hur mycket som avgörs utanför deras huvudstäder.
Danska Mette Frederiksen är ett bra exempel, en socialdemokrat som kom in med övertygelsen att EU var onödigt och besvärligt för allt utom handel och hon skulle nog styra sin egen skuta.
Covidpandemin skulle krossa den illusionen. Hon startade rådigt och energiskt ett stort vaccinutvecklingsprojekt. Här behövdes inget EU, hennes partners skulle bli Österrike (pga den likasinnade sympatiske Sebastian Kurz) och Israel (pga hennes rådgivare hade dansk ingång högt uppe där).
Lanseringen var storartad med gruppresa till Jerusalem i ett stort mediauppbåd.
Fortsättningen blev ett fiasko. Ingen av hennes partnerländer hade en pågående vaccinutveckling eller läkemedelsindustri som var på.
Det hade däremot EU.
Projektet skrotades i tysthet och Danmark tog istället tacksamt emot all vaccin som EU hade byggt upp gemensamt för att dela ut till sin befolkning.
När energikrisen nu slagit till, var Frederiksens linje istället att den måste hanteras gemensamt i EU. Med samma energi och rådighet som tidigare lanserar hon två jätteprojekt för att bygga vindkraft.
Gruppresan under stort mediauppbåd skedde denna gång med regeringschefer som är hennes EU-grannar samt med EU-kommissionen.
Finlands Sanna Marin är ett annat exempel, en stillsamt skeptisk EU-politiker som inte sett någon anledning att automatiskt säga ja till alla EU-initiativ så som hennes föregångare brukat göra.
Rysslands krig i Ukraina gjorde det dock tydligt för Marin vilken sida av brödet som är smörat. Nato är toppen men ingen finländare tror att USA i alla lägen kommer bry sig om Finland. Marin är nu entusiastiskt för EU-initiativ kring europeiskt försvar, visum eller energihantering.
Eller som Marin sa i Europaparlamentet häromveckan:
”EU behöver strategiskt oberoende inom energi, livsmedel, förvar och teknik.”
Tysklands förbundskansler Olaf Scholz är inte så ny längre med åtta månader på jobbet. Större krav ställs på Tyskland att tänka på sina europeiska grannar, än det någonsin kommer att ställas på Danmark eller Finland.
Hans smekmånad (= tiden som grannarna kan överse med att han ännu inte fattat det) blir därför kortare.
Hans företrädare Angela Merkel fick lära sig den hårda vägen redan från de första dagarna att EU trumfar tycks politik. Hon kom in just som EU-ordförande Tony Blair höll på att totalt sjabbla bort EU-förhandlingar om kommande sjuårsbudget. Hon tog tyglarna, fick budgeten löst och behöll sedan tyglarna.
Det gjorde henne inte till någon som någonsin glömde det tyska nationella intresset, tvärtom. Det hamrades alltid igenom men genom argument och förhandlingar med grannarna, inte genom at ignorera EU.
Scholz startade med ett mycket mer EU-positivt tal än Merkel någonsin gjort. Men i kris uppför han sig fortfarande som om Tyskland höll på att lösa egna, nationella problem.
Scholz har hattat fram och tillbaka om Ryssland på ett sätt som väckt arg kritik och stor besvikelse i omvärlden.
Scholz har tvekat och försenat sitt stöd till Ukraina.
Scholz förhalade ett tyskt beslut om den ryska gasledningen Nord Stream II vilket upplevdes som oförsvarligt av många.
Scholz har genomfört egna förhandlingar med länder i Afrika och Mellanöstern om tyska gasköp.
Scholz har fortfarande inte erkänt offentligt att Tyskland behöver övriga EUs solidaritet för att klara sig nu när Ryssland stoppat gasen.
Att den tyska regeringen sedan meddelar att man tänker ge ryska vapenvägrare asyl skaver också.
Ett skäl till irritationen är att Tyskland inte pratat med Baltikum och Finland om saken innan, länder som håller emot. Ett annat skäl är att de ryska vapenvägrarna som andra länder vill hålla ute, då får fri rörlighet i hela EU.
Ett tredje skäl för vissa (läs Polen) är att det cementerar bilden av ett Tyskland som inte släppt sin svaghet för allt ryskt.
Nyligen tillkännagjorde så Scholz ett tyskt stöd/investeringspaket värt 200 miljarder euro… samtidigt som EU diskuterar en gemensam fond (liksom man gjorde under pandemin för att ge alla länder på EUs inre marknad lika goda lånevillkor).
Bilden av ett Tyskland som skyddar sina egna intressen utan att ens prata med övriga EU, rör upp starka känslor.
Nu talar vi inre marknaden, något som verkligen angår alla.
Tänker Tyskland utnyttja sin lätthet att få goda lån och låta grannarna klara sig bäst de vill – för att sedan hösta in segrar på den inre marknaden?
Till Olaf Scholz´ försvar kan sägas att han har det inte lätt därhemma.
Han leder en koalition med Gröna och liberaler som inte samsas hur som helst.
Det är just hans liberala finansminister Christian Lindner som oavsett globala eller europeiska kriser hårt driver ”traditionell tysk politik får inte ändras.” Det har han lovat sina väljare så det kräver de av honom.
Det är faktiskt inte säkert att den mångmiljardstora ”tyska försvarsskölden mot energikrisen” är så illa utformat att det förtjänar all ilska den fått. Inga detaljer är klara ännu. EU-kommissionens konkurrensansvariga Margrethe Vestager kommer inte sitta tyst om hon ser risker.
Men kritiken och ilskan kommer att överleva även om det tyska räddningspaketet EU-anpassas, eftersom Scholz och Lindner inte tänkte på att diskutera frågan med sina grannar först.
Det är inte så här man bedriver politik inom EU längre. Nationell politik för varje EU-land måste numera alltid ta ombord hur beslut påverkar grannarna och gemenskapen.
Detta förstår sällan nyligen inkomna regeringscheferna.
Händelseutvecklingen lär dem det.
Olaf Scholz kommer nog snart fatta galoppen, särskilt efter all ilska som riktas mot honom just nu.