Tyske förbundskansler Scholz gjorde igår en ”zeitenwende” på Europa också – och lägger sig tätt intill Macrons skiss om en europeisk suveränitet.
Fem år efter Emmanuel Macrons omfattande europatal inför studenter på Sorbonne, får den franske presidenten till slut ett svar från Tyskland, med ett tal som förbundskansler Olaf Scholz levererar inför Prag-studenterna vid Karlsuniversitetet.
En kort sammanfattning är att Scholz ger Macron rätt i det mesta… men med en större entusiasm inför utsikten att EU nu tiltar österut liksom till nya affärschanser för tyskt näringsliv.
Eftersom Scholz fortfarande känns ny och otydlig som förbundskansler och eftersom det alltid händer saker i EU när Tyskland och Frankrike finner varandra, så kan talet vara värt att läsa noggrant.
Scholz svär alltså lojalitet till Macrons idé om att en europeisk suveränitet måste vara målet för EU.
”Var och en är våra nationalstater för små för att kunna försvara intressen och värderingar.”
Avsikten, enligt Scholz, är att åstadkomma ett geopolitiskt (och realpolitiskt) Europa som kan göra sig gällande på den internationella scenen.
Förbundskansler Scholz lovordar förstås den transatlantiska alliansen och värdet av USAs engagemang. Samtidigt pekar han ut tydliga tecken på att Europa inte har råd att förlita sig enbart på ett amerikanskt engagemang.
Det ena är Bidens starka fokus på Kina (vilket Scholz förväntar sig att kommande presidenter kommer att dela), det andra är kaoset som USAs uttåg ur Afghanistan vållade förra hösten – den gången Biden glömde ringa sina europeiska allierade innan.
Denna amerikanska tabbe ger ekon ännu.
Tyskland har länge anklagats för att inte ha en egen utrikespolitik. Rädd för sin egen skugga (i form av ett nazistiskt förflutet) har landet valt att satsa stort på ekonomi medan man utrikespolitiskt gjort det enkelt för sig genom att lägga sig i spåren på USA.
Därför är Scholz´ linjetal extra intressant – här finns nu en formulerad tysk utrikespolitik, komplett med påpekandet att det behövs starka relationer med Asien och Afrika också (vilket Tyskland saknar men Frankrike och Storbritannien byggt upp sedan decennier).
Att sätta europeisk suveränitet som mål för sin utrikespolitik gör det möjligt för Tyskland att utan ångestsymptom börja rusta upp – militärt och diplomatiskt – för det sker inom ramen för Europa.
Självklart krävs då att EU ges förutsättningar att klara europeiskt försvar. Här har Scholz ett knippe idéer (gemensam upphandling av vapen, gemensam utveckling av vapen, ett militärt högkvarter, regelbundna försvarsministermöten, osv) .
Allt detta pågår visserligen redan i EU sedan flera år men hittills utan en entydig politisk uppbackning vilket är nödvändigt för genombrott.
Det faktum att både Tyskland och Frankrike nu vill detsamma – både om mål och medel – kan innebära en avgörande skillnad för ett europeiskt försvar.
Scholz tar också upp Macrons förslag från försommaren om att skapa en europeisk gemenskap för alla europeiska länder – inom EU och utanför, blivande medlemmar eller tidigare medlemmar som Storbritannien.
Mötesplatser finns förstås redan i form av Europarådet, OSSE, OECD osv men nu menar både Tyskland och Frankrike att det behövs ett slags europeiskt säkerhetsråd – ett forum för stats- och regeringschefer att avhandla europeiska strategiska frågor.
Ett suveränt och starkt Europa kräver dessutom – för både Scholz och Macron – ett effektivare EU som inte bromsas av att enskilda länder (läs små länder) viftar med sin vetorätt.
En övergång till majoritetsbeslut i EU, alltså.
På allt, även skatter.
För att inte skrämmas alltför mycket, föreslår tysken en stegvis övergång med start i utrikespolitiska sanktioner och mänskliga rättigheter.
Olaf Scholz delar Macrons uppfattning att även om militär suveränitet är viktig så är ekonomisk suveränitet lika viktig.
Han landar i samma slutsats som den franske presidenten: Att Europa inte får vara beroende av omvärlden för strategiska tillgångar.
Jovisst, han menar ”inte beroende av rysk olja och gas” men också annat: Resurser i form av halvledare, mineraler, klimatteknologi och rymdteknologi (…och allt detta arbetar EU-kommissionen redan på sedan 2017). Han har hittat på ett samlingsnamn för det:
”Made in Europe 2030”
(Ja, det har han snott från Kinas ”Made in China 2025”)
På tal om strategiska tillgångar, så vill förbundskanslern se en sammanhängande europeisk energimarknad – en integration som Tyskland bland flera andra har bromsat i EU-samtalen i några decennier.
Som tysk måste förbundskanslern ta upp ekonomi – landet har ju länge i stort sett bestämt vad som ska göras eller inte göras för alla länder i eurozonen.
Här bekräftar Scholz att det existerar en tysk zeitenwende när det gäller statliga lån – de är okej om lånen går till offentliga investeringar.
Detta är principen som EUs återhämtningsfond från sommaren 2020 vilar på, en reform som Scholz hyllar och kallar för en helt historisk svängning.
Men, inbromsad av en envis finansminister hemma i Berlin, tillägger Scholz att offentliga lån ska hållas inom rimliga gränser.
Förbundskansler Scholz och president Macron delar likaså uppfattningen att EU måste ta in fler medlemsländer (Ukraina, Moldavien, Georgien plus 6 balkanländer) – även om Scholz känns tydligt mer entusiastisk.
Han talar varmt och länge om att EU därmed kommer att tippa österut och hur bra det är (här lär dock alla fransmän rysa).
Herrarna är också ense om att först måste dock EU reformeras, bli en tuffare, mer strömlinjeformad union.
Majoritetsomröstning är en del av detta (se ovan).
En annan del är att det bör bli lättare för EU att hindra medlemmar underminera demokrati och rättsstat.
I det sammanhanget gör Scholz något så ovanligt som att uttala sitt varma stöd för de processer som EU-kommissionen driver mot Ungern och Polen. Hans föregångare Merkel tog istället ständigt dessa länder i försvar i EU-kretsen.
Scholz´ val att göra den markeringen just nu blir blir extra intressant, eftersom Ursula von der Leyen, tysk partivän till Merkel och EU-kommissionens ordförande, för bara några veckor sedan körde över sina egna kommissionärer när hon hävdade att Polen gjort nödvändiga reformer för att få ut sina återhämtningspengar godkänd.
Von der Leyen har blivit stämd för den handlingen, av fyra europeiska domar-organisationer.
Förbundskansler Scholz går ännu längre när han föreslår att artikel 7 (även kallad atombomben) måste reformeras. Den artikeln skulle användas mot rättsstats-övergrepp men är oanvändbar pga vetorätt.
Kommissionen måste få nya sätt att sätta stopp för ”illiberala demokratier,” säger Scholz.
Migration är sedan ännu en punkt där Scholz vill se reformer – en punkt där EU-länderna inte kommit någonstans sedan 2016.
Förbundskanslern har upptäckt att migration börjar bli nödvändigt pga arbetskraftsbrist. Nu vill han se dels solidaritet mellan EU-länderna i omhändertagande av de som kommer (här gör han tummen upp för det franska initiativet), dels hårdare gränser och så dessutom öppna inresevägar för ”legala” migranter.
Egentligen inte mycket nyheter i Scholz´ tal alltså, men en genomarbetad och genomtänkt resumé av vilka stora utmaningar som väntar Tyskland och Europa – plus ett svar på hur dessa bör mötas.
Hans svar blir detsamma som Macrons:
EU är vägen fram.