Två år efter att ha slängt dörren i ansiktet på EU är Schweiz tillbaka i Bryssel för att be om ett avtal.
Det kostar att stå utanför.
Har ett europeiskt land råd att stå utanför EU? Storbritannien kör sitt eget experiment på den fronten sedan 2017 och sneglade i början en hel del på Schweiz. Landet hade ju fullt tillträde till EUs inre marknad, forskning och studentutbyte genom hundratals sektorsavtal, alla med sina egna speciella undantag och särvillkor.
Fast Schweiz visade sig en återvändsgränd.
EU hade redan i ett antal år begärt av Schweiz att ingå ett ramavtal istället. Det blev till slut alldeles för mycket arbete att sär-förhandla, om-förhandla och uppdatera dessa mängder av överenskommelser.
2021 hade Schweiz sedan sju år förhalat EUs krav om att ersätta alla dessa med ett samlande ramavtal. EU började då säga upp alla avtal med Schweiz som var på väg att löpa ut.
Den schweiziska regeringen vägrade ge efter, slängde i maj 2021 modigt igen dörren med ett: Vi bryr oss inte.
Nu är Schweiz tillbaka vid förhandlingsbordet.
Landet vill fortfarande inte ha ett ramavtal men EU har erbjudit en listig lösning: De institutionella delar som EU vill ha i ramavtalet (uppsägningsvillkor, tvistlösning, osv) lägger man i ett sektorsavtal.
Det kan Schweiz´ politiker leva med. Sektorsavtal, ett efter ett som man önskat.
Fast de villkor som lagts fast i det första avtalet ska automatiskt gälla alla avtal. Då får EU som man vill, ramvillkor med samma principer för alla relationer och automatik i alla avtal för att slippa extraarbete.
För Schweiz gick det inte längre, att se sitt näringsliv utkastat ur EUs inre marknad dit hälften av schweizisk export går och 70 procent av importen kommer från.
Mest ont har det kanske gjort i landets ledande bransch, läkemedelssektorn.
Där gjorde schweizarna ett försök att ersätta EU-marknaden med den amerikanska marknaden. Man avtalade om att låta amerikanska myndigheters (FDA) godkännande gälla direkt i Schweiz och vice versa.
Men det öppnade ju bara Schweiz för snabbare amerikansk import och konkurrens utan att göra någon skillnad för exporten som redan var hemtam i USA.
Så nu är man tillbaka i Bryssel.
EUs villkor är desamma. Om Schweiz ska släppas in på den inre marknaden gäller EUs regler. För EU-medborgare som jobbar i Schweiz ska lika villkor som för schweizare gälla, för löner, sjukvård och socialt skydd.
EU-domstolen har sista ordet i tvister.
Men absolut, det kan bäddas in i ordlekar.
På fredagen den 15 december tog EU-kommissionen i hand på överenskommelsen med Schweiz´ regering och lovar nu begära formellt förhandlingsmandat av EU-länderna.
För EU-sidan är det déjà vu, precis samma frågor har man gått igenom med Storbritannien på andra sidan bordet.
I Schweiz hetsar förbundsregeringen alla parter att skynda, skynda för redan till sommaren blir det vaktskifte i Bryssel när EU-parlamentet ska omväljas och EU-kommissionen därefter bytas ut – vem vet om de nyinkommande är lika intresserade av att krångla med Schweiz?
Schweiz arbetsgivarorganisation är överlycklig över nyheterna.
Schweiziska universitet och forskare drar en lättnadens suck.
Schweiziska fackförbund däremot ser framför sig ovälkommen låglönekonkurrens från utländska arbetare. Och slår man ihop sig med landets största parti, Schweiziska folkpartiet (29 procent i parlamentet) som kampanjat och vunnit på främlingsfientlighet, så är det inte uteslutet att hela paketet strandar igen.