Efter sju års förhandlingar beslöt Schweiz att tacka nej till ett Norge-liknande förhållande med EU.
Det blir intressant att se vad de kan få istället.
Schweiz är ett land som värderar sin suveränitet högt.
Därför klev de till exempel ur Efta-avtalet (om att få släppas in på inre marknaden) som Sverige, Norge, Finland och Österrike slöt 1992.
Men alla utom Norge beslöt raskt att det vore orimligt att behöva följa EU-beslut om den inre marknaden som tagits av andra… och ansökte (redan 1991, faktiskt) om att bli EU-medlemmar istället.
Schweizarna tog sig emellertid in på den eftertraktade EU-marknaden sitt eget sätt, trygga i förvissningen att Frankrike och Tyskland skulle backa dem.
Mödosamt, i detaljavtal efter detaljavtal – dessa är numera uppe i cirka 150 stycken – filade Schweiz fram villkor som gav landet tillträde till EU-marknaden.
Så vad är problemet?
För schweizarna inget alls, men för EU skaver det.
Schweiz har t ex anslutit sig till EUs fria rörlighet till gagn för de åtta miljoner schweizarna. Men man har infört ett löneskydd mot icke-schweiziska löntagare och man vill inte bevilja EU-medborgare bosatta i Schweiz samma sociala förmåner som schweizare får.
Det här betraktar EU som att ”plocka russinen ur kakan” eller att se den inre marknaden som något slags ”à la carte.”
Och för övrigt anser EU-kommissionen att det blir omöjligt att fortsätta ratta ett förhållande via 150 avtal som hela tiden föråldras och därför ständigt måste omförhandlas.
Förslaget från EU-sidan, som Schweiz alltså efter sju års förhandlingar nu har förkastat, var just ett ramavtal för de viktigaste delarna i förhållandet.
Det skulle t ex ha inneburit att när EU fattar nya beslut om inre marknaden så anpassar sig Schweiz automatiskt till den nya ordningen.
Precis som Norge.
En tvistlösningspanel mellan parterna skulle inrättas men EU-domstolen ha sista ordet.
Precis som för Norge.
Man kan förstå att detta inte är välkommet i Bern, det vore en försämring.
En invändning kunde möjligen vara att Schweiz ju alltid ändå anpassar sig till nya ordningar från EUs sida. Annars trillar man nämligen ur de avtal man har. Men det förblir förstås ett schweiziskt fritt val att göra så.
Nobben från Bern har varit på väg länge. Ett sista försök att nå fram gjordes i slutet av april när Schweiz´ president Guy Parmelin besökte Bryssel och mötte EU-ordförande Ursula von der Leyen.
Det gav inget alls.
EU-sidan har så småningom dragit slutsatsen att Schweiz inte på allvar försöker få till ett avtal, bara vill se ut som om man förhandlar. Det irriterar förhandlarna i Bryssel inte så lite.
EU-kommissionen tog därför upp frågan vid ett EU-ministermöte, för att höra vad EU-regeringarna ansåg om att sluta anstränga sig att gå schweizarna till mötes.
Bara fem EU-länder tog ordet (alla grannländer) och enigheten var tydlig:
Om Schweiz inte har lust att anpassa sig så kan det kvitta.
”Schweiz är väldigt viktigt för mitt land,” kommenterade Tysklands europaminister Michael Roth, ”men den som vill vara med på den inre marknaden måste följa reglerna.”
I vanliga fall brukar Frankrike försvara sitt grannland Schweiz men inte den här gången.
I Paris har man noterat att den sittande schweiziska ledningen är extremt öppen för relationer med Kina (fem ministerbesök inplanerade till Beijing i år) men desto mer avog mot både EU och USA (inget enda ministerbesök påtänkt till Washington).
En vecka efter Europaministrarnas diskussion om Schweiz meddelade EU-kommissionen att avtalet mellan EU och Schweiz om ömsesidigt erkännande av medicinsk utrustning som löpte ut den 26 maj, inte förnyas.
Schweiz räknas därmed som tredje land när man exporterar medicinsk utrustning till världens största handelsblock och behandlas därefter vid EU-gränsen.
En opinionsundersökning nyligen sa att två tredjedelar av schweizarna vill att deras land ska gå med på det föreslagna EU-avtalet. Landets näringsliv är de första att hålla med.
Men Parmelins högerkonservativa och EU-skeptiska Schweiziska Folkpartiet har majoritet i parlamentet.
Parmelin föreslår nu EU att inrätta en ”politisk dialog för fortsatt samarbete.” Dessutom har han beordrat landets myndigheter att utvärdera var det finns skillnader mellan EU-lag och schweizisk lag för att harmonisera på områden som det inte strider mot schweiziska intressen.
Kort sagt, att fortsätta som förut.
Entusiasmen på EU-sidan är verkligen inte stor.
Det blir intressant att se fortsättningen.