SD-ledaren Jimmie Åkesson ”hundvisslar” nu för fjärde gången till partiets kärnväljare att han minsann är EU-motståndare, samtidigt som han strävar efter att 2026 få ingå i en regering som helhjärtat stödjer EU-medlemskapet.
Åkesson är orolig för att SD-väljare förvirrade om partiets EU-linje ska ligga kvar på sofflocket i EU-valet den 9 juni.
Det är i Aftonbladet som Åkesson och EU-parlamentarikern Charlie Weimers lanserat kravet på att stryka EU ur Sveriges grundlag.
”Det signalerar att Sverige som en yttersta åtgärd har beredskap att lämna”, hävdar Jimmie Åkesson.
Förslaget är knyckt av det lilla populistpartiet Medborgerlig Samling, men blir inte bättre för det. Att stryka skrivningarna om EU ur grundlagen har ingen reell betydelse. Det skulle inte ge Sverige rätt att sluta följa EU-lagar.
Det avgörande är Sveriges underskrift av EU-medlemskapet 1994 med EU-domstolen som överordnad rättslig instans och inte vad som står i Sveriges grundlag. Tillägget till grundlagen om EU är främst en bekräftelse att Sverige är medlem i EU och att det inte innebär att statsskicket ändrats i grunden.
I riksdagens ändring av grundlagen sägs:
”Inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.Riksdagen kan besluta om sådan överlåtelse, om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för det.”
Riksdagen ställde sig enhälligt bakom tillägget av EU-paragrafen i regeringsformen (RF 10:5).
Om ett medlemsland vill lämna EU och sluta följa EU:s lagar och EU-domstolens utslag måste det utlösa artikel 50 i EU:s fördrag:
- Varje medlemsstat får i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser besluta att utträda ur unionen.
- Den medlemsstat som beslutar att utträda ska anmäla sin avsikt till Europeiska rådet. Mot bakgrund av Europeiska rådets riktlinjer ska unionen förhandla fram och ingå ett avtal med denna stat där villkoren för dess utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med unionen.
Det var så Storbritannien gjorde för att genomföra Brexit. Men något sådant tydligt förslag om Swexit kommer inte Jimmie Åkesson eller Charlie Weimers med i sina upprepade utspel de senaste månaderna. I stället hundvisslar de om och om igen till partiets väljare att SD minsann inte gillar EU-medlemskapet.
Problemet för SD-ledningen är att risken är stor att väljarna märker att EU-motståndet mjukats upp för att Åkesson och gänget i toppen drömmer om att bli ministrar efter nästa val i en regering med Moderaterna och är beredd att skippa EU-kraven för att nå det målet.
Dubbelspelet blev extra tydligt på partiets kongress i november. EU-parlamentarikern Charlie Weimers stod i talarstolen och lovade kräva ”omedelbart Swexit” om EU beslutar om mer överstatlighet. Sedan klev partiledningens Martin Kinnunen upp i talarstolen och vädjade till kongressdelegaterna att avslå alla motioner som nämnde ordet ”Swexit”.
Partiledningen vann till slut med 93-64 i den avgörande omröstningen på kongressen, och ett hot mot ministerposterna var avvärjt.
Men även om det stora målet är att få ingå i regeringen 2026 handlar det närmast om att få ett bra valresultat i EU-valet. Stödet för EU-medlemskapet har ökat kraftigt de senaste åren – även bland SD:s väljare, från 23 till 43 procent. Men många av partiets väljare är fortsatt negativa eller tveksamma till EU, och SD-ledningen är uppenbart orolig för att de inte ska bry sig om att rösta den 9 juni.
Jimmie Åkesson hundvisslade den första gången redan i fjol när han krävde att regeringen ska ”utvärdera medlemskapet”.
Det tolkades som att SD vill lämna EU, och så långt ville ju inte Åkesson gå. Därför dök Åkesson tillsammans med Charlie Weimers upp med ett nytt utspel några veckor senare och talade i stället om en ”ny EU-strategi”. Med krav på ”folkomröstningslås” i grundlagen och ”träningsläger” för regeringstjänstemän i handelsförhandlingar för att skrämma övriga EU-regeringar att Sverige är förberett för Swexit.
Charlie Weimers har på egen hand försökt övertyga SD-ledningen om att det tomma hotet om Swexit kommer att bli framgångsrik i EU-valet med påhittade argument om att en växande skara M- och KD-väljare är EU-motståndare och kan lockas rösta på Sverigedemokraterna.
Nu gör Åkesson och Weimers ett nytt försök att övertyga SD-väljarna om att partiet är värt att rösta på i EU-valet. De hävdar att partiet haft ett stort inflytande i EU-parlamentet.
Men i själva verket har SD och partigruppen ECR där Sverigedemokraterna ingår mycket litet inflytande.
I SD:s banerfråga om flyktingpolitiken och att stoppa alla migranter röstade partiet nej till alla förslag i EU och fick därmed inget inflytande över förhandlingarna om EU:s nya ”migrationspakt”.
Medan Moderaternas Tomas Tobé fick leda parlamentets förhandlingar och lyckades få stöd av en majoritet för en radikalt skärpt migrationspolitik. Och därefter i slutförhandlingarna med EU-regeringarna nå fram till en uppgörelse genom att kompromissa bort det sista halmstrået av EU-solidaritet. Med ett slutresultat som innebär att EU ger grönt ljus för Tidöregeringens migrationspolitik.
Det kvittar hur högt Jimmie Åkesson hundvisslar om EU-motstånd. SD-ledningen är inte beredd att låta sitt EU-motstånd stå i vägen för chansen att nå ministerposter. Därmed är partiet också berett fortsätta att inte ha något inflytande över EU-politiken.