Sverigedemokraterna har förlorat 10 000-tals väljare sedan valet i fjol och är inte längre näst största parti. Jimmie Åkesson försöker nu vinna tillbaka stödet från de missnöjesväljare som partiet framgångsrikt mobiliserade från soffan på valdagen.
Åkesson ”hundvisslar” till väljarna: Jag sitter inte i Ulf Kristerssons knä. Jag är fortfarande motståndare till EU, vindkraftverk, klimatkrav, höga dieselpriser, och invandrare.
Jimmie Åkesson firar 18 år som partiledare på söndag och drömmer om att bli statsminister efter nästa val. Men då krävs att SD åtminstone är det största partiet på högerkanten.
Därför är det oroande för partiledningen att väljarstödet sjunkit så snabbt trots de stora och omskrivna förhandlingsframgångarna i Tidöavtalet. Från 20,5 procent i riksdagsvalet till 17,5 i opinionsmätningar.
Jimmie Åkesson har varit på semester på Costa Rica medan hans närmaste har fått stå på presskonferenser tillsammans med ministrar bakom skyltar ”Regeringen” och presentera regeringsutspel. Åkessons frånvaro på den politiska scenen ledde till och med till tv-program med frågan: ”Var är Jimmie?”
Partiledningen tycks nu ha vaknat ur segerruset efter förhandlingarna på Tidö slott. Från SvD:s initerade rapport: ”De tar en whisky till….Johan Pehrson och Henrik Vinge sitter kvar och pratar.”
SD-ledningen byter taktik. Det handlar inte bara om att få Kristersson-regeringen att genomföra Tidöavtalet, och att visa sig som ett ansvarsfullt parti som skulle kunna axla regeringsmakten. Partiet får inte tappa sin extremistiska sida.
Det kallas ”dog whistle” när politiker skickar mer eller mindre dolda signaler till väljargrupper samtidigt som de försäkrar att det inte har någon särskild betydelse för regeringssamarbetet. Som när folkpartiledaren Lars Leijonborg och Mauricio Rojas lanserade ”språktest för invandrare” i valet 2002 och lockade stora skaror konservativa väljare samtidigt som han försäkrade att det bara var ett sätt att förbättra integrationen.
+ SD:s rättspolitiske talesperson Richard Jomshof går ut i tv och varnar för att svenskarna är på väg att bli ”minoritet i sitt eget land”. Jimmie Åkesson kommenterar, något nedtonat”: ”Det sker en demografisk förändring.”
+ SD:s ekonomiske talesperson Oscar Sjöstedt går till storms mot vindkraften och säger att han vill riva de som redan byggts. Jimmie Åkesson kommenterar: ”Det kan behövas mer vindkraft, men begränsat i sådana fall.”
+ Jimmie Åkesson själv går till storms mot Sveriges EU-medlemskap i Aftonbladet, och hävdar att ”Våra allmänna val i Sverige kommer snart att sakna betydelse för Sveriges utveckling.”
Det är ett hopkok av vanföreställningar om EU, där det framställs som att EU i SD:s banérfråga – invandringen – för första gången ska tvinga Sverige till en gemensam migrationspolitik. (EU har haft en samordnad migrationspolitik under många år.)
Men Åkessons haranger leder inte till något förslag om att Sverige ska följa Storbritanniens Brexitväg ut ur EU. SD-ledningen vet att opinionsstödet för EU-medlemskapet är högt i Sverige och att ett ”Swexit” skulle vara katastrof för landets ekonomi.
Därför mynnar Åkessons ”hundvissling” ut i att EU-medlemskapet bör utredas och att Sverige ska ”försöka påverka unionen i en riktning som i större grad gynnar Sverige.”
I fjolårets val ökade väljarstödet för Sverigedemokraterna som allra mest i glesbygdskommuner – som i Dorotea med över 10 procentenheter, i Vilhelmina med drygt 9 och i glesbygdskommunerna i norra Dalarna.
SD:s löfte om att sänka dieselpriset med 10 kronor litern slog an hos väljarna i glesbygd och hos missnöjda väljare som oftast inte bryr sig om att gå och rösta. I valspurten var SD bäst på att ”mobilisera väljare från soffan”.
En tredjedel av de som röstade på Sverigedemokraterna var missnöjesväljare, enligt en undersökning efter valet. 32 procent av de intervjuade instämde helt eller delvis i påståendet ”Jag är inte sverigedemokrat egentligen, men i detta val var en SD-röst nödvändig.
Jimmie Åkesson behöver på sin 18-årsdag som partiledare fortfarande framstå som de missnöjdas röst. Han försäkrar att ”SD aldrig kommer att bli en del av etablissemanget”.
Det är tveksamt om de många missnöjda som lagt sig på soffan bryr sig om SD:s ”hundvissla” och tror på Åkessons dubbla budskap. Om att han siktar på att bli statsminister och samtidigt aldrig ska bli en del av etablissemanget.