Se upp för coronasmitta på inre marknaden

Sverige har anledning att se upp när andra fasen av coronakrisen inleds; återöppnandet.
Inre marknaden som gynnat oss så mycket, dras nu med snedvridande statsstöd och gränshinder som kan bli svårt att få bort igen.


Det kom många oväntade beslut från Bryssel när EU-länderna samtidigt med resten av världen stängde ner verksamheten inför coronavirusets antågande i mars.
* Stängda gränser på inre marknaden tillåts.
(Men kanske ändå ordna en liten dörr åt varufordon och gränspendlare?)
* Konkurrerande företag tillåts samarbeta.
* EUs stränga förbud för statsstöd pausat. EU-länderna har fritt kunnat hälla miljarder över företag som far illa av att deras konsumenter sitter i karantän. Staten plockar upp notan för hemskickade anställda – bara sänd räkningen. Krav på nationella skatter och avgifter får vänta.
* EU-krav om sunda statsfinanser? Pausat.
* Kapitalkrav så att vi har sunda banker? Pausat.

Det var lite upp- och-nervända världen men inför den inrullande pandemin lyftes allt bort som kunde stå i vägen för att skydda människoliv av en snabbfotad EU-kommission.

Men nu ser det ut som att husarresten kan börja lyftas så smått.
EU-toppmötet funderade på saken redan för ett par veckor sedan och bad EU-kommissionen tänka ut en plan för ett samordnat återupptagande.

Denna ”exitplan” kom i förra veckan och är fullständigt meningslös.

Planen består av två-tre sidors självklarheter (numera självklarheter, eftersom vi alla lärt oss en hel del om epidemier den senaste månaden) i stil med att först måste antalet sjuka och döda i Covid19 börja gå ner, tillgång till sjukvård fungera, och så vidare.
Det är allt.

Lika väl som införandet av medborgerlig husarrest är något som bara en nationell regering kan tillåta sig, kan självklart bara en nationell regering bestämma hur och när den ska lyftas.
Det är helt otänkbart att EU-kommissionen skulle blanda sig i saken och därför blev deras exitplan så meningslös.

Vad EU-kommissionen istället borde – vad som är deras egentliga uppgift – är att göra planer för hur den inre marknaden ska återupprättas.
Så snabbt som möjligt.

Att gränserna måste öppnas är t ex självklart men lika viktigt är att förbudet mot statsstöd återtas.
Det är lätt för ett land som Tyskland med triljoner i handelsöverskott att stötta sitt näringsliv men för alla företag av annan nationalitet som inte har tillgång till lika mycket gullpengar, blir tysk konkurrens helt orimlig att möta.
Inre marknaden får inte bli en tysk lekstuga.

I EU-länder just nu pågår en upphetsad debatt om krav på att viss produktion måste behållas i landet. Efter skyddsmasks-kaoset kan man gott förstå det.
Men det vore ett bakslag för ett litet, öppet land som Sverige.
Det kan fungera för stora länder som Frankrike och Tyskland att hålla vid liv en hyggligt lönsam produktion av all tänkbar sjukvårdsutrustning.
För små länder som Sverige eller Finland är det verkligen ingen självklarhet.

Kraven på åternationalisering gäller inte bara skyddsutrustning. Pandemin har också öppnat Pandoras ask i frågan om livsmedelstillgång.
Globalt har något dussin länder infört exportrestriktioner på framförallt spannmål och ris.
Bland dessa finns EU-landet Rumänien, grannarna Ukraina (även kallat ”Europas brödkorg”) Ryssland, Turkiet och Serbien.

EU borde driva på för att det slags tankar motarbetas.
Men istället har diskussionen poppat upp också i EU, sedan president Macron talat om att öka Frankrikes suveränitet på livsmedelsområdet, vilket inspirerat Italiens regering till liknande diskussioner.

Det behövs skarpa uttalanden från EU-kommissionen som slår fast att krisens tillfälliga inställning att man kan välja och vraka mellan EUs regler – särskilt på den inre marknaden – måste få ett snabbt slut.

Ju längre nationalistiska åtgärder tillåts leva kvar i EU, ju längre vi måste vänta på återgång till en fungerande inre marknad – ju svårare blir framförallt återhämtningen för länder med svaga statskassor.

Sverige måste överväga att ju svårare t ex Sydeuropas återhämtning blir, ju längre kommer den lågkonjunktur pågå, som följer på coronaepidemin.

Under eurokrisens inledning kunde Sverige sitta som en lite självbelåten åskådare pga stark ekonomisk utgångspunkt… men vi åkte sedan på tre år av minustillväxt. Vår exportmarknad hade ju dragits ner i en depression.
Handel står för ungefär halva Sveriges BNP. 1,3 miljoner svenskar har ett jobb som beror av export.

För svensk del är det därför beklagligt att EU-kommissionen i ett läge när alla länder talar om att lyfta ”lock-downs,” inte har minsta bud på när eller hur vi återgår till strikta regler – en inre marknad med på lika villkor.
































About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU