Svenskarna riskerar bekräfta ryktet att vara frihandelstalibaner när EUs handelspolitik nu ligger på bordet för en rejäl omstöpning.
Det vore synd.
Snart börjar EU-kommissionen dra upp riktlinjerna för något så viktigt för exportlandet Sverige som EUs framtida handelspolitik.
Med bara en vecka kvar på den öppna remissrundan har svenska Kommerskollegium inkommit med sitt svar.
Detta svar är utförligt, välargumenterat, detaljerat och med varje påstående välbelagt i djupdykande utredningar.
Det är också helt oanvändbart.
Konsultationen startar visserligen med två övergripande frågor men den första är inte alls temat utan bara inkastad i efterhand (Hur kan handel hjälpa återhämtningen efter covid19).
Det som EU-komm faktiskt vill diskutera är det här:
Hur kan handelspolitiken bygga ett starkare EU enligt modellen en öppen strategisk autonomi?
Och detta sker naturligtvis för attt USA flera gånger har rivit upp handelsavtal för att begära bättre villkor för egen del.
Kina nekar teckna något avtal alls med EU men ingår uppgörelser med USA som kineserna sedan struntar i.
EU har i fyra år försökt teckna ett vettigt avtal med sin närmaste granne Storbritannien som dock vägrar acceptera att statsstöd kan snedvrida konkurrens eller ens gå med på principen om ett ”level playing field.”
Därför diskuterar man hur EU borde agera i denna ny sköna värld, hur EU ska kunna försvara sig.
Ta fråga 1 i remissrundan:
Hur kan handelspolitiken stärka EUs motståndskraft och bygga ett öppet, strategiskt oberoende?
Här tänker sig EU-komms folk att man ska få ett svar på hur man bäst kan utnyttja det ganska trevliga faktum att EU råkar utgöra världens största och rikaste konsumentmarknad, alltså är extremt attraktivt för alla världens investerare och exportföretag.
Så hur använder vi detta övertag?
Kommerskollegium svarar ungefär att:
Öppna upp för all handel. Det kommer visserligen slå ut europeiska företag som inte är konkurrenskraftiga – ni måste därför först genomföra viktiga strukturreformer på hemmaplan så att ni står pall – men det är på lång sikt den ekonomiskt mest gynnsamma väg att gå.
Makroekonomer skulle utan tvekan hålla med. Men i de mer politiska diskussioner som förs i EU, speciellt så här i coronatider, är det nog inte många som går in för öppna dörrar där europeiska företag går under i konkurrens från kineser och amerikaner
Kommerskollegium ångar vidare enligt samma koncept:
Import måste uppvärderas. Att ständigt vilja jaga efter högre export är en felsyn. Import bidrar till önskvärd specialisering globalt (ni minns, komparativa fördelar), höjer konkurrenskraften (hos de företag som överlever), ger tillgång till teknologi och höjer produktiviteten.
Fast i Bryssel ses nog specialisering i dessa dagar som mer av ett problem än fördel. Coronakrisen avslöjade att den globala specialiseringen lett till en europeisk brist på sjukvårdsutrustning och viktiga mediciner.
Andra i Europa talar därför hellre om behovet av ”re-shoring,” alltså att ta hem produktion av särskilt vitala produkter till Europa för att aldrig bli stående utan i en kris.
Kommerskollegium gillar inte re-shoring. Det skulle krångla till varukedjor och kanske drabba utvecklingsländer och EUs egna biståndsmål. Nej, öppna för import istället så kan allt – EUs biståndsambitioner, digitala ambitioner, klimatpolitik och miljömål – få en skjuts.
Plus att import ger ”socio-ekonomiska vinster” (läs: billiga importvaror för lågavlönade).
Här radar frontalkrockarna upp sig. I Bryssel är bekymren stora över att EU är frånåkt av både USA och Kina i digitala och AI-sektorerna. Bjässar till amerikanska företag sitter på enorma mängder av data och har blivit så mäktiga att ingen regering får bukt med dem längre.
En stolthet är emellertid EUs skydd för persondata.
Kommerskollegium argumenterar istället att ju öppnare handel, desto mer av de andras teknologi kan vi få in i Europa.
Framförallt är det av enorm vikt att data får flöda fritt. Det säger KK för säkerhets skull flera gånger men nämner inget om vikten av att skydda data.
Vidare. Hur borde EU utnyttja sitt ganska trevliga övertag i att när EU sätter inidustristandards så tenderar en stor del av övriga världen att följa efter?
Det är bättre att sträva efter att alla kommer överens om globala standards, säger Kommerskollegium.
Ja. Visst vore det bäst om alla kom överens?
Offentlig upphandling då? Där åtminstone måste väl KK se att det råder en en stor obalans.
EUs myndigheter köper in för 2,4 triljoner euro om året och all världens företag är fria att bjuda på dessa europeiska kontrakt. Men europeiska företag släpps enbart in för småpengar på andra marknader (10 mdr euro totalt ) och är rätt mycket utestängda från framförallt USA (Buy American Act) och Kina.
EU-kommissionen arbetar faktiskt just nu på ett uppdaterat förslag om hur EU skulle kunna kräva ömsesidigt öppnande av upphandling från sina handelsparters.
Detta borde kommissionen inte, tycker Kommerskollegium. Det skulle kunna störa de intrikata globala värdekedjorna och därmed försvåra för EUs importföretag.
Inte ens EUs tradition att skydda ”geografiska indikationer” överlever svenskarnas bryska framfart.
Det är rätt meningslöst, anser Kommerskollegium, att kräva att en dryck inte ska få heta champagne som inte kommer från distriktet Champagne, att prosciutti di Parma måste vara från Parma osv. De ekonomiska vinsterna av detta är små.
Här någonstans anar man en kulturkrock.
De ekonomiska vinsterna må vara små för att skydda parma-regionens lokala livsmedelsproducenter med det här slags handelshinder. Men poängen är rätt mycket att rädda dessa små överlevande rester av traditionell tillverkning.
Gav vi fritt tillträde till dessa eftertraktade varumärken kunde vi säkert importera liknande smaker billigt framställda med effektivare, produktiva och lönsamma industrimetoder.
Men det handlar ju som sagt inte om det.
Det måste väl Kommerskollegium också inse?
EU-konsultationens sista fråga handlar mer specifikt om de handelsinstrument man har ((dumpingavgifter, företagssanktioner, handelsembargo)
Hur ska EU använda dessa för att bemöta påtvingade, snedvridande, orättvisa handelshinder?
Kommerskollegium slår fast att handelsinstrumenten inte är mycket att ha för de kan alltför lätt slå mot fel part. Eller försvåra viktig import. Eller leda till mot-sanktioner från ett drabbat land. Eller utlösa mer protektionism globalt…
Det bästa är att sluta handelsavtal med andra länder med rättvisa regler i.
Mot bakgrund av vad som pågår i världen blir råden så naiva att det gör ont.
Beror detta världsfrämmande inlägg i handelsdebatten på att Kommerskollegium är en myndighet med tjänstemannauppdrag? För alla utsagor är som sagt föredömligt underbyggda med noggrant utreddda ekonomiska fakta.
Men inlägget representerar icke desto mindre ett ideologiskt val.
Nämligen valet att marknaden bör så långt som möjligt få råda för ekonomiska värden måste gå före politiska. Ju mer EU avreglerar och anpassar sina regler till omvärlden, ju enklare handel.
Politik, idéer om att påverka hur världen ska vara, får stå tillbaka.
Kommerskollegium deklarerar sin icke-politiska politik redan i inledningen:
”Vår inställning är att EUs handelspolitik bör främst skydda företagen och konsumenterna, inte stater.”
Det är som om de inte har hört talas om att handel är politik.
Inrikespolitik i sådant som livsmedelskrav vi vill ställa. Men framförallt är det utrikespolitik och säkerhetspolitik.
Säskilt i den värld vi lever i.
USA använder handelsinstrumenten för att förbjuda européer att handla med Iran.
Kina stryper Hongkong och utsätter nu delar av Afrika för sitt slags av industrikolonialism.
EU använder handelssanktioner för att straffa Ryssland för invasionen av Ukraina och begränsar Huaweis inspel i europeiska tele- och datakommunikationer.
Handel är så mycket mer än att förse konsumenterna med billiga importvaror.
Visst var det genom öppen handel som Sverige skaffade sig framgång i den globala ekonomin, genom att ge upp jobben när utländska konkurrenter ”filtrerade ut” svenska företag och sedan ge sig in i en annan sektor.
Svenska varor gav plats för billig import för konsumenternas väl.
Vore det därför en bra väg för EU också?
Sverige som litet land hade aldrig en tillräckligt stor hemmamarknad för att egentligen kunna välja.
Det har EU.
Världens rikaste land Kina statssponsrar konkurrenter till våra företag ur en outtömlig skattekista och USA besitter tillgången till det värdefullaste av allt – all världens data.
Ingen av dessa giganter drar sig för att pressa en svagare partner till eftergifter, både kommersiella och politiska.
Men Kommerskollegium föreslår EU att ge upp hela sitt marknadsövertag för att fri handel är alltid bäst i slutändan?
Jag tror inte att Sverige i år har det inte vinnande bidraget i handelns Eurovision.
Två tråkiga saker med det här.
Det här underlaget kan svenska regeringen inte använda i Bryssel i den heta politiska debatt som stundar om handel – där Sverige behövs för att hålla emot onödiga protektionistiska tendenser.
Där råder en lika het men helt motsatt religiositet på temat ”une Europe qui protége” och någon behöver se till att det inte går överstyr heller.
Men Sverige skulle straffa ut sig ur hela samtalet med det här slags taliban-manifest.
Det andra tråkiga är att dokumentet innehåller samtidigt riktigt bra utredningar om viktiga inslag i handeln där Kommerskollegiums utredare ligger i framkant i Europa – hela resonemanget om hur ursprungsregler måste uppdateras till modern handel, tex, reformerna av WTO och faktiskt (minus enögdheten) vikten av dataflöden.
Risken är att de delarna försvinner i den övriga… ja, vad vi nu ska kalla det…
.