Swedbanks ledning blev alltså varnade om penningtvätten. Men de valde tysta visselblåsare istället.
Nu får vi EU-regler som hindrar det – inte tack vare svenska politiker.
Dagens Industri följer upp SvDs avslöjanden om Swedbanks kriminella hantering av pengar i Baltikum.
Här kommer svart på vitt att ledningen för banken hade blivit varnade om affärerna.
Och inte agerat.
Ingen blir förvånad.
Så ser gången ut i de flesta skandaler som avslöjats.
Nu väntar vi bara trött på att få höra om uppgifterna om samma kriminella hantering i Nordea stämmer och vad Finansinspektionens speciella granskning av S-E-Banken i Baltikum kommer ge.
Ledningen för Swedbank agerade dock rykande snabbt med en del av skandalen – att stoppa möjligheter för anställda att rapportera skumrasket anonymt.
Så därför var det en riktigt god nyhet i veckan, att EUs två lagstiftare nu klubbat regler som skyddar visselblåsare.
Reglerna ska göra det omöjligt att straffa en anställd som rapporterar sin arbetsgivares felaktigheter och lagbrott – avskeda, sänka lönen eller flytta personen till arkivet.
Reglerna täcker visserligen bara den som rapporterar brott mot EUs regler – detta är allt EU kan lagstifta skydd om.
EU-länderna kan, om de vill, låta bli att skydda visselblåsare nationellt.
Men nu är ju i stort sett hela näringslivet och en stor del av offentligt liv täckt av EU-regler så det mesta hamnar ändå innanför och blir därmed skyddat.
Riktigt bra, är att det här täcker just dessa som jobbar för de svenska bankerna i Baltikum.
Även om Sverige redan har meddelarskyddet för offentligt anställda i Sverige så blir EU-reglerna en skärpning.
De skyddar en mycket bredare bredare grupp människor (inte bara reguljärt anställda), både privat och offentligt, både i Sverige och utanför.
Och som vi sett, behövs tydligen detta skydd för att få svenska storbolag att uppföra sig korrekt mot sina anställda.
Visselblåsare ska vi vara väldigt glada för. De sätter sina jobb och karriärer på spel för att skydda våra samhällen. Utan dem hade vi inte hört talas om IT-skandalerna på svenska myndigheter eller den otäcka hanteringen av strup-patienter på Karolinska.
EU-regeringarnas förhandlingsposition var trist nog att en anställd skulle tvingas rapportera internt och inte få tillstånd att gå utanför företaget, med mindre att företaget låtit bli att vidta åtgärder på tre månader.
Då skulle den anställde vara tvungen gå till ansvarig myndighet (den danska finansinspektionen fick rapport om Danske Bank och trodde inte det kunde vara sant så gjorde ingenting.)
Först därefter- om inget hänt – skulle rätten finnas att gå till massmedia eller polis.
Nu blir det inte så, som tur var, för Europaparlamentet luckrade upp den bestämmelsen.
Nu får en anställd som upptäcker oegentligheter välja på att gå till sin arbetsgivare eller ansvarig myndighet – och efter 2-4 månader till massmedia.
Och hur reagerade svenska politiker på förslaget om att skydda visselblåsare?
På sedvanligt högdraget svenskt sätt med åsikterna att:
… det här behövs inte,
…vi svenskar gör dessutom det bäst själv och förresten,
… det blir bara byråkratiskt.
Det inkräktar på svensk suveränitet, konstaterade alltså den ”subsidiaritetsprövning” som riksdagens konstitutionsutskott gjorde och överlämnade till EU-kommissionen.
Först vill man påminna att Sverige har ett eget meddelarskydd för svenska förhållanden.
Och sedan vill man påpeka att det finns ju alltid möjligheter nationellt att gå längre om riksdagen skulle vilja det.
Slutklämmen är sedan att ”..det finns delar i förslaget som går längre än nödvändigt.”
Regeringen då?
Regeringen säger i sin skrivelse att man är orolig för vad det kan betyda för det kommunala självstyrelsen, för den svenska modellen på arbetsmarknaden och det kan bli väldigt jobbigt för alla företag som måste skaffa sig en visselblåsarfunktion.
Men i slutänden, helt enligt klassisk svensk EU-politik efter att först ha konstrat, går Sverige med på det.
Så vi slapp i alla fall skammen att Sverige motsatte sig visselblåsarskydd i EU.