Seger för alla – men bingo för Merkron

Alla vann!
Men kanske mest Macron och Merkel som nu kan iscensätta sin stora masterplan för Europa.


På femte dagens budgetmaraton nåddes en kompromiss där alla EU-länder kan utropa sig som segrare.
Detta kan alla göra med gott samvete eftersom alla definierar ”seger” helt olika.

Framförallt är seger-inflation en bra sak, för motsatsen, om några länder reser hem och känner sig lurade, skadar fortsatt samarbete mer än något annat.

Stefan Löfven har t ex hela tiden varnat att ”man kan inte få allt”… men också att för honom är det slutsiffran på räkningen som är avgörande.
Svensk EU-avgift ökar med några miljarder om året – det var givet med tanke på att Storbritanniens 12 procent försvunnit.
Att det inte blev mer för svensk del kan Löfven absolut kalla seger.

(Exakt hur många miljarder? Två, tre, fyra, fem… Det är en fråga för matematiker för sifferkarusellen här är komplex.)

Att han nästan dubblar den svenska rabatten från 6 till mellan 11-12 miljarder kronor om året, räknar han förstås också dit.

Han kan därefter förklara att upplåningen som EU nu ska göra, inte kommer att kosta svensk statskassan några 148 miljarder kronor eller vad Jonas Sjöstedt fått det till.

Lånen ska betalas tillbaka av framtida EU-budgetar med start från 2028.
Svensk andel av återbetalningen är oklar.
Kanske kommer den att bero på hur stor andel av EU-budgeten Sverige då betalar (idag cirka 2,7 proc).
Kanske.

Planen är nämligen att återbetalningen ska ske med intäkter från nya EU-avgifter på klimat- och miljöbovar.
Redan klubbat är en framtida avgift på icke-återvunnen plast.
Om Sverige återvinner plast väl, slipper vi den avgiften. Andra – slarviga återvinnare – kommer då få återbetala lånet.

Också på tal i sammanhanget men ännu inte klubbat är:
* En CO2-avgifter på utsläpp (går idag till statskassorna),
* En CO2-avgift på import från icke-EU,
* En skatt på IT-företag.
Alla, eller några, sådana avgifter ska enligt uppgörelsen täcka återbetalningen av den upplåning som EU kommer göra.

Så Löfven kan om han vill, formulera detta till en seger också (även om det förstås var upplägget hela tiden…).

Statsminister Löfven kan också kalla seger att 30 procent av både EU-budgeten och återhämtningsfonden ska styras till klimatvänliga investeringar.
I den frågan har visserligen egentligen bara Polen varit hans motståndare i förhandlingarna men det behöver vi ju inte gå in på.

(Och kritiker kan med rätta peka på att kriterierna för ”klimatvänligt” kanske inte ter sig så tuffa, kanske kan allt möjligt smita in under den rubriken – men det blir en strid att föra en annan dag.)

Stefan Löfven kan göra som danska statsministern Mette Fredriksen och peka på att i den nya EU-budgeten får forskning höjda anslag med 9 procent.
Onödigt att dra upp i sammanhanget, att forskning var tänkt att få mycket mer men det krävdes ju pengar till hans och Snålkvartettens ökade rabatter, så det åkte ut.

Jo, Danmark fick förstås också en kraftigt ökad rabatt som segertrofé (från 1 Mdr Dkr till 2,7 mdr Dkr), liksom Österrike som dubblade sin och Nederländerna vars rabatt gick från 1,5 mdr euro till 1,92 mdr euro om året.

Nederländske Mark Rutte snodde också hem vinsten att medlemsländerna får behålla 25 procent av EUs tullavgifter på sitt territorium. Gissa vem som har EUs största hamn (Rotterdam) och tjänar 45 mdr euro om året redan på den hamnen?

Polens premiärminister Mateusz Moriawecki kan utropa sig till segrare för att landet kommer få del av EUs klimatomställningsfond, Just Transition Fund, utan att tvingas gå med på EU-målet om ett klimatneutralt EU 2050.
Behöver ju inte nämna att kolberoende Polen som står att vara största mottagare av denna fond, samtidigt förlorade mycket pengar på att fonden under natten också skars ned kraftigt, från 30 miljarder euro till 10 miljarder euro.

På samma sätt kan Ungerns Victor Orban segla hem i segerrus för han urvattnade kravet på att bidragsmottagare måste respektera rättstatsprinciperna.
Han kommer säkert inte säga något till hemmapubliken om att – trots urvattningen – införs ändå för första gången en mekanism som hyggligt snabbt och direkt kan straffa ett land som begår övergrepp på rättsstaten.
Det gäller både EU-budgeten och återhämtningsfonden.
Och beslut tas med kvalificerad majoritet.

Hittills har ju EU enbart haft den så kallade atombomben att ta till (artikel 7) vilket innebär en lång process där överträdelser ska bevisas av något som är illa definierat i fördraget och sedan ska ett enhälligt EU rösta ja.
Först då, fryses bidrag.
Har aldrig hänt förstås och ser aldrig ut att hända heller. Systemet är för krångligt och den politiska viljan har hittills varit svag.

Orban kan också skryta med att han under nattens sena timmar fått ett löfte från Angela Merkel att hjälpa honom med den i höstas påbörjade art 7-processen mot Ungern.
Nu är dock Merkels löften som regel vaga och oprecisa, det borde han ha lärt sig efter att ha sett hur brittiska premiärministrar gång på gång rest hem från Berlin i tron att de just vunnit ett löfte av något slag från Angela Merkel.

Mest av allt kan dock franske presidenten Emmanuel Macron och förbundskansler Angela Merkel vara segerrika idag (…inte för att hon skulle vara oförsiktig nog att tillåta sig något sådant).

De har just fått igenom en hel EU-budget (1,074 mdr euro på sju år) och nästan lika stor återhämtningsfond (750 mdr euro på två år) riggad exakt som de vill:
Riktad till investeringar som ska bygga upp Europas industriella bas för att vara starkt nog att stå emot påtryckningar från stormakterna.

Pengarna i både fond och budget är strikt öronmärkta och ska uppfylla en rad tydliga krav för att delas ut. Det här är inte välgörenhet.

Alltså, dels en bred och snabb satsning på hela inre marknaden – viktigt, eftersom både franskt och tyskt näringsliv är djupt beroende av att södra Europa kommer tillbaka snabbt.
Dels en framtidssatsning som ska möta det hot som bägge länder upplever som starkt överhängande – att stormakterna Kina och USA vill (fortsätta) bestämma vilka EU umgås med, handlar med och gör avtal med.

Duon har lyckats förankra att både politiskt och finansiellt blir EU instrumentet att möta hoten från omvärlden.
Bingo!