”Européerna har förlorat sitt libido,” är den bisarra klagan som Jean-Claude Juncker avrundar ett dåligt kommissionssordförandeskap med.
Innan han försvinner ska dock alla först utsättas för ett meningslöst toppmöte där han kan skina.
EU-toppmötet i rumänska Sibiu den 9 maj äger rum för att Juncker ville det, inte för att det behövs något toppmöte just nu.
Men det är en i raden av dumheter från hans sida.
Jean-Claude Juncker blev – något oväntat- på alla sätt en besvikelse som ordförande för EU-kommissionen.
Han lovade 2014 att ge oss en ”politisk” EU-kommissionen istället för en byråkratisk.
Men EU-kommissionens arbetsuppgifter står noga angivna i fördragen. Där framgår också att folkvalda i parlamentet och EU-regeringar ska stå för politiken, inte tjänstemännen i kommissionen.
Han lovade att EU bara skulle ägna sig åt stora saker, inte små. Detta var förstås populistiskt trams, för stora saker (klimat) måste alltid brytas ner i små (avgasutsläpp från personbilar) för att få effekt.
Han lovade ett EU som inte lägger sig i. Nu när hans mandat närmar sig sitt slut skryter han med att ha lagt 471 nya lagförslag på fyra och ett halvt år.
Han har gett EU ett dåligt namn med att allt för ofta prata dumheter.
Att kalla sig själv för ”Europa sista chans” var larvigt.
Att välja sida i konflikten mellan Katalonien och centralmakten i Spanien var dumt.
Det är ett spanskt problem för spanjorer att lösa.
Juncker skulle också låtit bli att säga att Skottland inte kan bli EU-medlem om skottarna röstade ja till självständighet 2015.
Det var inte ens sant. Vore Skottland ett självständigt land så uppfyller de alla krav för ett EU-medlemskap.
Han borde inte sagt att Theresa May verkar leva i en annan galax, apropå brexit.
Det gör hon men till skillnad från Juncker så har t ex chefsförhandlare Michel Barnier har aldrig uttryckt sig ovänligt om britterna för det.
Och det var inte hyggligt att säga högt att rumänska regeringen är inkapabel att klara av sitt sex månaders EU-ordförandeskap.
Allt det där är förstås småpotatis jämfört med den enorma otjänst han har gjort EU genom att tillåta sin högrahand härja fritt.
Tyske CDU-aren Martin Selmayr har som Junckers kabinettschef styrt Juncker som en spratteldocka.
Han har via Juncker fört en ständig och småttig maktkamp med Donald Tusk, ordförande för EU-regeringarna, om vem som ska glänsa och vem som ska bestämma.
Selmayr har tyranniserat alla omkring sig, inklusive ett antal EU-kommissionärer, fattat egensinniga beslut och agerat som om han och Juncker vore kejsare av Europa.
När Junckers mandat började löpa mot sitt slut, avsatte Selmayr EU-kommissionens högste tjänsteman (generalsekreteraren) och gav sig själv jobbet.
Ännu mer makt till Selmayr och möjligheter för honom att sitta kvar i 30 år till.
Att det får gå till så i en EU-institution, att ingen bättring sker trots att EUs ombudsman bannlyst hela processen, det är allvarligt.
Sedan något år tillbaka har Selmayr varit upptagen med att skapa det ”arv” som Juncker/Selmayr ska lämna efter sig.
En viktig del i detta är nästa veckas toppmöte i Sibiu.
Det är Tusk som inkallar till toppmöten. Ett medlemsland kan föralldel också bjuda in (informellt och att komma är frivilligt).
Men i september 2017 meddelade Juncker att han ville ha ett EU-toppmöte på EUs första dag utan Storbritannien.
Han föreslog Rumänien, ordförande första halvåret 2019, att bjuda in till pittoreska lilla Sibiu.
Det hade varit korkat av rumänerna att inte nappa.
De nappade.
Juncker/Selmayr ville att EU-ledarna i Sibiu skulle diskutera EUs framtid utan Storbritannien.
Och för att de skulle diskutera ”rätt” saker, lanserade Juncker/Selmayr en framtidsplan med tio åtaganden.
Alla kan se att idén att just nu organisera en diskussion om EU utan Storbritannien ter sig rätt märklig.
Inte för att EU saknar framtidsfrågor att överlägga om (Trump, Putin, Kina) men normalt hade det inte lett till ett extraordinärt toppmöte i det här skedet.
Stats- och regeringscheferna har nämligen ingen akut fråga att lösa och är inte ännu redo att besluta om någon icke-akut fråga.
Att Juncker/Selmayr vill försöka sälja in ett ”arv” och en framtida färdriktning, är inte skäl nog.
Vad som dock framförallt talar mot Sibiu just nu, är att det ska hållas ett val till Europaparlamentet den 26 maj, alltså till EUs enda direkt folkvalda institution.
Det vore därför klädsamt om stats- och regeringscheferna inte höll möten om vad EU ska göra härnäst två veckor före väljarnas besked.
Ordförande för Europeiska rådet, Donald Tusk, har valt att gilla läget.
Han har till Sibiu förberett en diskussion om en uppdaterad Leader´s Agenda, en färdplan för stats- och regeringscheferna.
Selmayr, aldrig sen att agera småttigt och manipulativt, låter då Juncker tränga sig före med en Strategic Agenda.
Nå, mötetkan åtminstone användas till att diskutera vem stats- och regeringscheferna vill se efterträda Jean-Claude Juncker.
Rn ny kommissionsordförande ska väljas av parlamentet redan i juli.
Juncker blir därefter en lam anka även om han formellt sitter kvar till sista oktober.
Vågar man hoppas att hans efterträdare börjar med att sparka generalsekreteraren Martin Selmayr?