Ja, det är trist att EU inte lyckats sanktionera Belarus ännu.
Men ha lite sympati för Cypern ändå, som stoppar sanktionerna.
Ännu ett möte mellan EUs utrikesministrar följde på det femtieelfte mötet mellan EU-ambassadörer om sanktioner mot ansvariga i Belarus.
Inget beslut. För lilla Cypern, ensamt, vägrar.
För en gångs skull är svensk debatt helt i samklang med en bredare europeisk debatt, när man säger att nu måste EU väl ändå avskaffa vetot på utrikespolitik.
Åtminstone på sanktioner.
Lilla Cypern ska inte tillåtas hindra EU från att markera mot Lukashenkos otäcka samling av stöttepelare.
(Särskilt inte när detta är det enda vapen som EU har i Belarus).
Men skänk en tanke till Cypern ändå.
Livet på den lilla delade ön med en avskuren halva bebodd av turk-cyprioter, överskuggas av Erdogans Turkiet.
Turkiet erkänner inte Cypern som en stat. President Erdogan hotar Cypern att invadera som man gjorde 1974.
Årligen håller turkarna militära övningar på den turk-cypriotiska delen. Årets exercis bär namnet ”Medelhavs-storm.”
Framförallt hotas Cypern just nu av turkiska krigsbåtar i de egna farvattnen.
Detta är en olycklig bi-effekt av att ha gjort fynd av olja och gas i vattnen utanför Cypern… vilka Turkiet därefter har deklarerat inte tillhör Cypern utan Turkiet.
Sedan 2019 borrar Turkiet i dessa vatten efter olja.
Nå, ön är illa placerad och det är ju trist.
Cyprioterna har vänt sig till övriga EU för att få stöd.
De har fått vänta.
I mer än ett år har medlemslandet Cypern (och Grekland) begärt att frågan om turkiska anspråk på cypriotiska vatten åtminstone tas upp på ett EU-toppmöte. EU-ledarna kunde uttala något fördömande eller så.
Men EU-ledarna har inte funnit tid att ta upp ämnet. Inte i oktober 2019, inte i december 2019, inte i februari 2020, inte i mars 2020, inte…och så vidare.
Utrikesministrarna tog ändå upp frågan när Turkiet började borra utanför Cypern och beslöt om sanktioner mot Turkiet i november 2019.
”Hey EU,” svarade Erdogan, ”de här dörrarna till Europa kan plötsligt öppnas och ISIS-krigare kan skickas till er. Försök inte hota Turkiet över utvecklingen på Cypern.”
Sedan dess har konflikten trappats upp. I somras fick även Grekland nog när grekiska vatten utsetts att nu vara turkiska.
Då ryckte franska flottan ut för att patrullera grekiska farvatten och Tyskland satte in alla diplomatiska krafter på att tala Erdogan till rätta.
På onsdag och torsdag är det EU-toppmöte i Bryssel igen och äntligen ska Cypern få upp konflikten på bordet bland EU-ledarna.
Det är inte osannolikt att den lilla ön då häver sitt veto mot sanktioner på Belarus, om de får lite efterlängtat gehör för sin belägenhet.
Det är ju inte snyggt av cyprioterna att ta Belarus gisslan.
Och grek-cyprioterna har verkligen inte ansträngt sig för att uppnå en fredlig uppgörelse med turk-cyprioterna om samexistens.
Men Cypern är trots det ett EU-land.
Om övriga EU-ledare inte ville behöva handskas med deras medförda bagage så skulle man inte gjort landet till medlem 2004.
Det är verkligen inte snyggt av EU-ledarna att i det längsta blunda för att en EU-medlem – om än väldigt litet – fysiskt hotas av ett utomstående land som Turkiet.