Ursula von der Leyen log sitt varmaste leende, ”kära Ulf, kära Petteri, ni har enorma och väldigt annorlunda skogar, detta gör er till obestridda experter i hur dessa skogar ska skötas, med era århundraden av erfarenhet, vi måste alla lära…”
Ulf Kristersson och Petteri Orpo var förstås lyckliga att få höra sina egna ord repeterade av EU-kommissionens ordförande vid presskonferensen som utgjorde slutklämmen av hennes Stockholmsbesök. Vilken framgång.
Hon hade satt av en dag för att besöka två regeringschefer vid en tidpunkt när hennes jobb upphör om det inte förlängs före sommaren (och då är det EUs regeringschefer som nominerar), de i sin tur ville övertyga henne om att låta skogsindustrin slippa betungande klimatkrav.
Vad den svenska och finska regeringen på senare tid högst specifikt har invänt emot är EU-kommissionens lagförslag om att övervaka skogarna, bl a med hjälp av de satelliter som EU tog i bruk för några år sedan.
Detta vore ”onödigt” och ”risk för dubbelarbete” skrev landsbygdsminister Peter Kullgren och hans finska kollega till Bryssel i november (…för i Sverige har vi ju jättebra datainsamling redan…”).
Men det sker bevisligen illegal avverkning av skog i Europa (åtminstone i Rumänien, Polen och Estland) och klimateffekterna har gjort att rekordstora ytor av skog brinner sommartid.
Eller, som förslaget säger:
”Den nuvarande ojämna och fragmenterade skogsövervakningen i medlemsstaterna hindrar nationella myndigheter och EU från att agera i tid mot stressfaktorer och hot (t.ex. torka, stormar, storskaliga skadedjursangrepp och skogsbränder) med en gränsöverskridande dimension.
Den hindrar också skogsförvaltare, den träbaserade industrin och försäkringsgivare från att dra nytta av fördelarna med kvalitativa och aktuella data, t.ex. när det gäller förebyggande av skador och nya affärsmöjligheter vad gäller certifiering av koldioxidupptag eller betalningar för ekosystemtjänster.”
Kort sagt, det finns en värld utanför svenska skogar (För vi utgår väl från att det inte finns något att dölja i de svenska skogarna).
Von der Leyen var som sagt översvallande vänlig vid Stockholmsbesöket men alldeles för listig för att lova bort något:
”Vi har haft konstruktiva samtal och dialog. Utvecklingen av lagförslaget om skogsövervakning har formats genom era bidrag men…”
Hon lovar ingenting bestämt.
Å ena sidan är det inte alls omöjligt att få Von der Leyen att backa på klimatkrav och/eller biologisk mångfald när stark lobbying så önskar.
Hon har föreslagit att sänka skyddsstatusen på varg vars närvaro upprört tyska bönder (”de hör inte hemma här”).
Hennes kommission har t ex tillåtit, snudd på skyddat, överfiske av strömming. Kommissionen backade på sitt löfte om skärpta djurskyddsregler och stannade vid att skydda hundar och katter. EU-kommissionen förlängde tillståndet för det kontroversiella växtgiftet glyfosat i lantbruket med tio år.
Å andra sidan köar i hennes tambur redan hundratals industrisektorer från många fler länder än enbart de 27 i EU och alla har det gemensamt att de vill slippa hårdare klimatkrav.
Å tredje sidan…
Von der Leyen är varken problemet eller problemets lösning för svensk skogsindustri.
Det ligger redan krav på Sverige att avsätta mer skogsmark till kolsänka, att skydda biologisk mångfald och att få ner de totala CO2-utsläppen fort – varav det sista inte längre kan göras som planerat, genom färre fossilbilar på våra vägar.
Trycket på svenska regeringen att ta tillbaka stödet till fossibilarna eller lägga nya åtagande på skogen, är cementerat i EU-lagar.
Inget av det kan Von der Leyen ändra på nu.
Men kanske viktigare ändå är att internationellt näringsliv numera ställer höga krav på sina leverantörer om klimatvänlighet.
Det betyder att svenska skogsbolags storkunder förväntar sig att få materiel som lever upp till maximal hållbarhet och klimatvänlighet.
Det är här pengarna, den nya teknologiska utvecklingen och de stora affärschanserna finns. Alla storföretag vill se så gröna ut som det bara går. Att ställa krav på sina leverantörer är ett enkelt sätt att uppnå det.
Intyg baserade på satellitövervakning från EU kommer att stå högt i kurs och garantera högsta pris.
Små länders nationella trassliga dokumentation kommer att ses som tröttsam.
De svenska eller finska skogsbolag som inser detta i tid och snabbt anpassar sig till nya omständigheter blir vinnarna.
De som istället inväntar att Ulf Kristersson och Petteri Orpo ska prata sig till bättre affärsvillkor, blir förlorarna.