Sverige har fått ett så dåligt rykte över skog och klimat, att folk börjar se ett problem med att Sverige tar över EU-ordförandeskapet nästa vår.
Den svenska regeringen, riksdagen och de flesta av våra EU-parlamentariker har bedrivit en så aggressiv kampanj för att svensk skogsindustri ska få fortsätta att avverka efter eget omdöme trots EUs klimatarbete, att i vissa sammanhang upplevs svenskar som ett problem.
Att få mail, bli uppringd eller stöta på en svensk i Bryssels korridorer börjar ses som jobbigt.
Artiklar är numera vanliga i europeiska media om den svenska framfarten, debattinlägg om hur svensk skogslobbyn ställer till förödelse i sina spår, liksom berättelser om stenhård lobbypress eller hur experter avgått i protest som ett resultat.
På tisdag kommer vårens franska EU-ordförande göra allt för att få konsensus kring en viktig skogsreform. Brådskan beror inte minst på att man är rädd att nästkommande EU-ordförandeskap (Tjeckien men framförallt Sverige) kommer vilja säkra sig om ett misslyckande för EU-förslaget, för att vinna konkurrensfördelar för den egna industrin.
Förslaget den här gången (ett i raden av EU-regler som skogsindustrin kämpar emot) handlar om stoppa import till EU av virke och produkter därav, som är resultatet av avskogning.
Att ställa klimatkraven på denna import (förutom virke även kakao, kaffe, palmolja, nötkött och soja) utgör EUs andra seriösa försök att tvinga med sig resten av världen i att göra ett mer ambitiöst klimatarbete.***
Vad kan vara starkare påtryckning än en vägran från den köpstarka EU-marknaden att ta in klimatskadliga varor?
Och med tanke på åratal av larmrapporter om avskogningen av Amazonasskogarna kan det kännas som att det nog är på tiden.
Men både det politiska Sverige och skogsindustrin kämpar istället med näbbar och klor för att försvaga reglerna maximalt. Svensk skogsindustri fruktar att importreglerna om att garantera hållbar avverkning, kan komma att ställas på europeisk (svensk) industri också.
Riksdagspolitikerna verkar totalt omedvetna om hur det svenska ryktet har påverkats av en tondövhet för klimathänsyn i sin intensiva fajt för att skogsindustrin inte ska påverkas av EUs klimatarbete.
Miljöminister Annika Strandhäll visar i riksdagens EU-nämnd hur hon delar skogsindustrins åsikt att avverkning är bara klimatskadlig när den sker utanför Sverige
”Det är den globala avskogningen som är det centrala problemet att hantera.”
Samma märkliga inställning, att fällda träd i Sverige inte skapar klimatproblem, är utgångspunkten i en annan het kamp där regeringen är framknuffad av en ännu mer stridbar riksdagsmajoritet. Man slåss för att avverkning för biobränsle ska få regleras lokalt och regionalt.
Hållbarhetskriterier borde anpassas efter lokala åsikter anser riksdagens EU-nämnd, berättar nättidningen Altinget.
Att varje EU-land själv avgör vilken skog som ska fällas eller stå kvar, vore en udda form för klimatarbete. Men när Sverige inte lyckats vinna annat än fläckvis framgång med att mildra kraven på skogsindustrin, går man alltså in för idén att låta alla länder runda EUs klimatkrav.
Den svenska kampen för skogsindustrin tar sig många och brokiga uttryck.
Skattepengar används till exempel i sommar till att finansiera en kurs för europeiska beslutsfattare i hållbart skogsbruk.
Men det är inte den vedertagna formen av hållbart som avses. På denna kurs definieras ”hållbart” ungefär som miljöminister Strandhäll gör här ovan, som att när vi svenskar avverkar är det hållbart.
Tidskriften ETC berättar om denna vinklade skogsakademi, arrangerad av statliga Skogsstyrelsen där talare är Peter Holmgren, konsult åt skogsbolagen som formulerat sin egen (mycket ifrågasatta) teori för hur just svensk avverkning skulle vara klimatvänlig.
Regeringen har inte bjudit in någon av de svenska forskare eller skogsbrukare som har en annan syn på skogsbruk än skogsbolagen har.
Men Bryssel får kunskap om alternativa svenska synpunkter ändå. I veckan anmälde t ex Naturskyddsföreningen Sverige till EU-kommissionen för att vår skogslagstiftning har så stora brister, framförallt vad gäller artskyddet.
Det bör leda till en närgången granskning och utredning om hur det står till i svensk skog.
Under avdelning ”smått desperat” ansluter sig också Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin till det offentliga Sveriges kamp för samma ekonomiska bolagsintressen. KSL utlyser forskningsmedel för att undersöka hur man juridiskt kan gå till väga för att låta äganderätten trumfa EUs regelverk.
Just äganderätten är ett argument som används ivrigt av skogsindustrin för deras rätt att avverka fritt, ett argument som svenska politiker tagit till sig och gärna använder i Bryssel.
Argumentet har märkligt svårt att övertyga. Så nu ska KSLs pengar gå till forskning om äganderätten i de gröna näringarna (alltså jord- och skogsbruk), t ex för att utreda ”gränser för EU:s juridiska rätt att begränsa brukanderätten.”
För att spara tid för eventuella intresserade forskare, kan hänvisas till läsning av artikel 17 i EUs stadga över grundläggande rättigheter.
Äganderätten är väl skyddad i EUs fördrag, fram till den krockar med allmänhetens intresse.
Men då tar det rejält stopp.
Artikel 17:
Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid.
Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.
Klimatarbete kan nog sägas vara ett allmänintresse som trumfar det mesta.
I Bryssel i alla fall.
*** EUs första försök att tvinga resten av världen till klimatinsatser är Cbam, en klimatavgift på import av industrivaror som kommit till via stora CO2-utsläpp.
Även den vill den svenska riksdagsmajoriteten skjuta framför sig i tid och underminera genom att fortsatt tilldela svensk industri gratis utsläpp så länge som möjligt.