Sverige har gjort en första nationell jordbruksstrategi för EU-bidragen.
Den skadar klimatet, säger Bryssel. Den skadar svenskt jordbruk, säger jordbruksverkets konsulter.
Svenska politiker har länge avskytt EUs jordbrukspolitik så vad kunde väl vara bättre ur svensk synpunkt än att EU-bidragen hädanefter ska fördelas byggt på nationellt skrivna jordbruksstrategier?
Ironiskt då, att Sveriges första nationella jordbruksstrategi får underkänt på punkt efter punkt av EU-kommissionen.
Och framförallt får den tummen ner pga risk för att den kommer att skada klimatet.
Det är inte bra – eftersom klimat är en av de viktigaste delarna i EUs jordbrukspolitik numera.
Sverige lyckas heller inte bättre med ett annat mål som seglat högt upp på allas agendor – att säkra tillgång av livsmedel i en tid där livsmedelskriser börjat bli verklighet och tillgång till mat blivit en säkerhetspolitisk fråga.
I EU-kommissionens noggranna genomgång av den svenska strategin peppras det med kommentarer av slaget…
”Sverige uppmanas å det starkaste att…”
”Sverige ombeds att ompröva…”
”Sverige inbjuds att förklara hur…”
Och så emellanåt den hårdaste uppmaningen av alla:
”Vi begär att ni gör det…”
Så vad är det den svenska regeringen gör så väldigt fel?
Ja, värst av allt är kanske ändå att svensk jordbrukspolitik ser ut att förvärra klimatproblemen om den här strategin tillämpas.
Bryssel konstaterar att den svenska planen saknar tydliga åtgärder för sänkta CO2-utsläpp. Det finns inget konkret om hur ökat skydd av biologisk mångfald ska genomföras. Hur kolsänkor kan användas för minskade utsläpp avslöjas inte.
Det finns inget nämnt om hur betande djurs utsläpp ska begränsas.
Åtgärder för att anpassa svenskt jordbruk till att klara sig genom ett nytt och besvärligare klimat är få och vaga.
EU-kommissionen påpekar sedan att den svenska planen tycks ha upprättats utan att knyta an till alla de många europeiska miljö- och klimatbeslut som har tagits inom den Gröna Given, den europeiska jordbruksstrategin ”From Farm to Fork” eller EUs strategi för biologisk mångfald.
En genomgående kritik är annars att de ambitioner som regeringen skrivit in i sin strategi, inte förtydligas. Det ges inga konkreta besked på hur svenskt jordbruk plötsligt ska börja leverera andra resultat.
Hur ska det ske? Genom vilka åtgärder? Vilka instrument eller bidrag?
Så arbetar inte EU. Att sätta mål är bra men de ska alltid vara mätbara, de ska ha ett slutdatum och vägen dit ska stensättas med åtgärder och avstämningar.
Sverige anser sig som bekant världsledande i att sätta höga mål.
Vi hyllade nyligen oss själva för att vara först i världen med mål för att minska svenska konsumtionsutsläpp.
Det är ju fint men vi har sedan 1999 högt satta miljö- och klimatmål som vi inte ens kommer i närheten av. Tvärtom går det bakåt på flera områden.
När Dagens Nyheter går igenom 50 år av svenska lysande miljömål visar vi oss ha misslyckats med 3 av 4. Vi klarar inte FNs konvention för biologisk mångfald och spricker lika hårt i att leva upp till Parisavtalet om klimat.
Historien förskräcker alltså – och framtiden tycks inte vara bättre.
Ännu en kritiskt påpekande från EU-kommissionen om den svenska strategin gäller hur man sprider ny kunskap till jordbrukare kring klimatarbete och hur man använder digitala innovationer.
Regeringen har inget att erbjuda där heller och kommissionen avslutar med ett:
”Vi har identifierat en rad svagheter och uppmanar Sverige att…”
Åtgärder inför den livsmedelskris i världen som vi vet kommer?
Växtnäringsförluster vid jordbrukande?
En vattenförvaltning inför förväntad brist på vatten liksom översvämningar?
Om frågorna ens tas med, är svaren vaga och allmänt hållna.
EUs jordbrukspolitik har den här gången även skjutit in sig på den ojämna fördelningen av vinster i matvarukedjan där stora livsmedelskedjor brukar tjäna gott medan bönderna får ut ganska lite. Den svenska planen har en analys som visar att detta är ett problem i Sverige också.
Här frågar kommissionen efter vad Sverige har tänkt att göra. Förslag saknas, bondens svaga position mot stora kedjor som köper upp till förmånliga villkor är inte ett ämne för den svenska regeringen.
Just bönders ofta låga inkomster ska enligt EUs nya jordbrukspolitik bemötas med att alla EU-länder avsätter till små jordbruk minst 10 procent av de EU-bidrag som går direkt till bonden.
Svenska regering ber att få göra undantag från den regeln. (En förklaring till varför ni vill det?, undrar kommissionen till svar.)
Man vill också få svar på varför Sverige avstår från andra åtgärder som omfördelar inkomststöd.
Nu är Sverige verkligen inte det enda EU-landet som får vasst bemötande av EU-kommissionen men det är svårt att se varför man har släppt iväg en så genomgående dålig strategi.
Regeringen lät sin strategi granskas av oberoende konsulter i förväg och fick bestämt underkänt. Redan där påpekar konsulterna att klimatet riskerar påverkas negativt av denna svenska strategi.
Miljöorganisationer som betygsatt strategin gav den för övrigt minus på sju av sju punkter.
Och som om det inte räckte, säger de granskande konsulterna att svenskt jordbruksnäring riskerar att utvecklas negativt med denna strategi, alltså att vi får fler nedlagda jordbruk.
Ändå sände regeringen sin strategi oförändrad till Bryssel.
Så hur reagerar den svenska regeringen på denna hårda kritik?
På EU-kommissionens 37 sidor långa och detaljerade begäran om kompletteringar, förklaringar och tillägg, svarade regeringen på 3,5 sidor att man har byggt sin strategi på att demokratiskt låta många aktörer komma till tals.
Den svenska regeringen har uppenbarligen ett komplett ointresse för jordbruket, för klimatet och för livsmedelssäkerhet.