Sluta ”förstå” Polen – det är utpressning

Finansiering på 100 miljarder euro – det är summan som Polen och andra kolberoende EU-länder erbjuds för att uttala stöd för EU-målet om klimatneutralitet 2050.
Polen säger nej, vill ha mer pengar.


En Rättvis Övergångsfond har man kallat den. Extra tilldelning från EU till de länder som för klimatets skull nu måste stänga ner sin kolproduktion.

Fonden har uppfunnits för att förmå de länder som inte hittills brytt sig om klimatarbete, at gå med på EUs skarpare klimatmål.
(Obs, det kommer inte ligga svindlande 100 miljarder och skvalpa i fonden, den är på mer beskedliga 5 mdr euro men med bankgarantier från EU och generösa lån förväntas privat och offentlig finansiering tillsammans nå upp till volymen 100 mdr euro.
Det är inte lika tokigt som det kan låta, EU har gjort något liknande i Junckerplanen.)

På onsdagen annonserade EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen en Grön Giv – en ambitiös klimatplan för EU. Allt måste omvärderas med klimatglasögon på, klimatkampen ska öka temperaturen på alla områden.
Målet ska vara ett EU klimatneutralt 2050 med skarpa delmål till 2030.

Men när EU-toppmötet inleddes på torsdagen var tre länder fortfarande motståndare: Ungern, Tjeckien och Polen.
De två första lät löftet om att själva slippa finansiera sin klimatomställning övertyga dem vid toppmötet.

Polen fortsätter att säga nej. EUs nästa sjuårs-budget ska nämligen förhandlas fram framöver och Polen räknar med fler chanser för att skaffa sig maximalt utfall.

Nu ska ju den kommande sjuårsbudgeten vikas till 25 procent åt klimatinsatser – inom jordbruk, regionstöd, transport, energi, forskning…
Det finns alltså mycket mer klimatstöd att hämta för det land som gör ett klimatarbete än enbart finansieringen ur Rättvisa övergångsfonden.

Det räcker ändå inte för att Polens regering ska vara nöjd.
Den historiskt stora kolproducenten Storbritannien har hållit på länge att stänga ner sitt kol. bara fem kolstationer är i kraft och de försvinner 2020.
Kolrika Tyskland inleder sin kolavveckling 2020, ska vara klar 2038.
Ingendera insats har byggt på att EU skulle betala för den.

Polen, å andra sidan, anser EU skyldigt landet att betala.

Den polska synen på saken kan absolut verka förståelig. Kol utgör trots allt över 80 procent av landets energikonsumtion.
Och Polen har inte fått vara med och bygga sig rikt på EUs inre marknad lika länge som alla andra, man ligger efter och har väl rätt att berika sig först.

Det här är argument som Polen har använt sedan landet blev EU-medlem och framförallt sedan 2006 när EUs klimatarbete intensifierades.

Och övriga EU har köpt de polska argumenten.
När EU 2006 la fast målet att 2020 ha minskat CO2-utsläppen med 20 procent, vann Polen rätten att ÖKA sina utsläppmed 14 procent.
(Vilket förstås betyder att en extra minskning föll på alla andra.)

När EU därefter införde sitt system för utsläppsrätter – att industrin ska rena utsläppen eller tvingas betala för rätten att släppa ut – fick Polen gratis tilldelning av utsläppsrätter för all sin elproduktion.

Det undantaget kom dock med ett krav på Polen att investera vinsten från gratis-tilldelningen till att modernisera och klimatanpassa landets energisystem.
Mindre än 10 procent av vinsten använde Polen till moderniseringen. Mer än 70 procent har gått till Polens kolinstallationer.
(Resten? Oklart. Polen har lagt sekretess på för att det är ”känslig” information.)

När reglerna för EUs utsläppshandel uppdaterades 2016 så att man minskade antalet utsläppsrätter, för att på så vis höja priset som industrin i Europa måste betala för utsläpp (vilket lyckades) så ville inte Polen vara med.
Polen var så otroligt kolberoende, påpekade landets regering.
Och hade varit kommunistiskt och fattigt så länge.
De övriga i EU veknade än en gång.
Polen fick återigen tilldelat sig rätten till gratis tilldelning fram till år 2030.

Dessemellan har Polen bromsat EU från att göra långtgående åtaganden i FN flera gånger och dragit EU infört EU-.domstolen flera gånger för klimatbeslut – argumentet har hetat att övriga EU inte är solidariska med Polen.
(Polen har förlorat dom målen.)
Polen har också i flera år subventionerat kol- och gassektorn i landet via skatteavdrag vilket man nu hamnar i EU-domstolen själv för.

* Polen är EUs tredje största utsläppare av CO2 efter de betydligt större ekonomierna Tyskland och Storbritannien.

* Polens utsläpp av CO2 har gått från 350 miljoner ton året man blev ett EU-land (2004) till 350 miljoner ton år 2016… och mellan 2107 och 2018 ökade de polska utsläppen med 3,5 procent.

* Polens välstånd mätt i BNP per capita har vuxit från 1 730 dollar år 1990 till 15 400 dollar förra året.

Nej, toppmötet vann inte den enhällighet som krävs för ett 2050-mål och för ett skarpare 2030-mål.
Det fick bli en skrivelse om att alla utom en, ställer sig bakom åtminstone det första.

Vid toppmötet kommenterade EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen Polens vägran att acceptera ett högre klimatmål för EU:
”Polen har kommit en lång väg och har regioner som är mycket kolberoende. Vi erkänner att den här övergången blir kännbar.
Polen behöver göra ett försök, behöver mer tid på sig för att gå igenom detaljerna.”

Nej, sluta ”förstå” Polen. Den regeringens argument har för länge sedan passerat bästa-sälj-datum.
Säg som det är, Polen utpressar övriga EU.

Låt oss bara betala alla miljarder de vill ha, klimatet är viktigare än den slags diskussioner.

Men se till att Von der Leyen drar ner på sin förståelse och drar upp på sin kontroll av att EU-pengarna som Polen får går dit de ska, till klimatet, till de polska gruvarbetare som förlorar jobbet.
Och inte till deras utpressare till regering.








About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU