För er som haft annat för er än att följa brexit – här följer en snabb-repris om vad som har hänt sedan start.
Precis, man kan knappt tro sina ögon.
Men utan att se hur tokigt det har blivit, kan man lätt hamna fel.
Sent omsider börjar svenska journalister att ta upp brexitfrågan.
Detta ger dock inte alltid ett lyckligt resultat.
Expressens ledarsida hade ett riktigt haveri häromdagen, skrivet av någon som tror att EU inte accepterar det brittiska beslutet.
Gefle Dagblad hoppar nymornad in och får också för sig att EU-sidan har varit taskig mot de stackars britterna.
Sveriges Radios sommarvikarie i Bryssel lanserar den häpnadsväckande teorin att den holländska äggskandalen skulle kunna skada EU i brexitförhandlingarna (hahahahahahahaha…).
Och det eviga påståendet att EU vill ”straffa Storbritannien för att de vill lämna EU upprepas sorgligt ofta av svenska politiker och kommentatorer, hur bisarr idén än är.
Det är lätt att snubbla fel när man ger sig i kast med ett nytt ämne.
Så – på förekommen anledning – här är en snabbrepris av vilka utspel den brittiska regeringen har gjort i brexitfrågan sedan förra sommaren.
En kvick genomläsning bör räcka för att nyktra till och inse att brexit är inte vad den brittiska regeringen gärna vill låtsas.
Alla propåer kommer från någon av de tre brexitansvariga ministrarna och/eller premiärminister Theresa May.
***
”Fler länder kommer följa oss ut ur EU.”
(Inte ett enda. Inte ens EU-kritikerna i andra länder vill att deras land följer britterna. Så svenska journalister är välkomna att sluta påstå att EU skulle frukta ett mass-uttåg.)
”EU? Vi kan ha kakan och äta den.”
(Nej. EU styrs av regler som gör skillnad på medlemmar och icke-medlemmar.)
”Vi kommer få behålla alla fördelar och slippa alla nackdelar.”
(Nej. Se ovan.)
”Vi får stanna i gemensamma marknaden även om vi lämnar EU.”
(Nej, det får bara medlemmar och associerade länder som åtar sig att följa reglerna och betala avgift.)
”Italien kommer ge oss fritt tillträde till deras marknad, för att annars kommer de få sälja mindre prosecco till oss.”
(Nej. Eller som en italiensk minister förklarar: ”Vi kommer sälja mindre prosecco till ett land men ni kommer sälja mindre fish&chips till 27 länder.”)
”Tysk bilindustri kommer se till att Merkel ger oss tillträde till gemensamma marknaden så att de kan sälja till oss.”
(Nej. En sammanhållen europeisk marknad är oändligt mycket mer värd för tyska bilindustrin än deras export till Storbritannien.)
”Vi behöver inte EU, vi har hela världen att handla med.”
(Absolut, flera vill prata handel med er men ingen vill sluta ett avtal innan de vet om ni har fortsatt tillträde till EU = världens största och rikaste marknad. Vilka handelsvillkor som andra är villiga att bevilja er, avgörs helt av om ni kan fortsätta att vara deras bro in i EU eller inte.)
”Vi kan börja diskutera nytt EU-avtal innan vi lämnat in ”skilsmässoansökan” (art 50).
(Nej. Ingen vill förhandla med ett land som försöker kolla vad man kan vinna utan att formellt ha sagt att man ska lämna EU.)
”Om vi inte får det avtal med EU som vi önskar, så kommer vi skapa en låglönezon och locka till oss alla era företag.”
(Det hotet fick till och med Stefan Löfven att bli förbannad och lova sätta hårt mot hårt.)
”Om vi inte får som vi vill, gör vi Storbritannien till ett skatteparadis för företag, Singapore-style.”
(Ni ger hellre korrupta, kriminella och oligarker fritt spelrum än att handla på samma villkor som alla andra?)
”Vi sidsteppar Bryssel/EU och kommer överens om bra avtal för oss direkt med andra EU-huvudstäder.”
(Omöjligt, EU-länderna har en gemensam marknad/tullunion. Avtal med externa parter sluts gemensamt, annars upphör det ju att vara en gemensam marknad.)
”Vi uppvaktar enskilda EU-länder och övertalar dem att rösta med oss och lobbya för oss i förhandlingarna.”
(Låter ju bra i teorin men hittills har inte ett enda EU-land fallit för idén att rösta/lobbya mot sina egna intressen= en stark gemensam marknad. Inte ens Polen. Inte ens Ungern.)
”Om vi inte får som vi vill, så slutar vi dela terrorist-information med er.”
(Okej, men då vill ni inte ha info från resten av Europa? och blir det inte terroristerna som vinner?)
”Det kommer bli sommarens slagsmål om att vi ska förhandla handelsavtal från dag ett med EU, inte klara ut skilsmässovillkoren först.”
(…sa brexitminister David Davies i London men på sin första dag i Bryssel backade han, och tar nu som EU ville, först medborgares rättigheter och pengarna. Sedan, om det sker framsteg, kommer deras hjärtefrågor.)
”Irland/Nordirland behöver inte oroa sig för en ny nationsgräns, vi kan göra en gräns ”light”.”
(Ingen har ännu förklarat hur en gräns som inte är en gräns, ser ut.)
”Från den dagen vi lämnar EU är vi inte skyldiga att betala en penny mer.”
(Jo. Dels har ni åtagit er att betala er andel till ett stort antal fortfarande pågående EU-projekt, dels finns utestående betalningar för pensioner, etc, och så måste ni förstås betala för de EU-uppdrag som ni har begärt i förhandlingarna att få bli kvar i, t ex flygkontroll).
”EU kan ju alltid drömma om att vi skulle betala något i skilsmässan.” (EU can go whistle…”)
(Storbritannien vill väl ändå inte bli känt globalt som ett land som nekar betala vad man åtagit sig. Hur skulle det se ut när ”Great Britain” nu ska förvandlas till ”Global Britain”?)
”Vi kan lämna EU utan någon uppgörelse alls utan att det gör ett dugg.”
(Utom att då saknar ni flygtrafikkontroll för flyg som vill lämna brittiskt territorium, avtal om att få handla med världens största marknad (och för närvarande saknas avtal med hela resten av världen också) , kunnig myndighet som övervakar kärnbränsle vilket ni importerar och upparbetar i Storbritannien, rätt att fiska utanför brittiska vatten där brittiska fiskeflottan drar upp lejonparten av sin fångst, osv, osv….)
***
Obegripligt men sant, så här har den brittiska regeringens offentliga utspel lytt det senaste året.
Efter att folkomröstningskampanjen avgått ned seger för brexit.
Nuvarande regering gör inte sitt land några tjänster.
EU-sidans reaktion?
Mandatet att förhandla har EU-länderna lagt helt och hållet i den diplomatiske Michel Barniers händer.
Det mest aggressiva han har yttrat hittills är: ”Vi väntar på brittiska regeringens besked.”
Regeringar i andra EU-länder försöker förgäves förstå hur de skickliga britterna kunnat gå så fel men varje försök som någon gör att påpeka självklarheter – som att i EU gäller de regler som finns för alla – resulterar i explosioner av ilska i brittiska tabloider.
Vilka sedan läses av svenska journalister som får för sig att EU uppträtt aggressivt.