Zelenskyj letar bundsförvanter över hela världen men i Asien möter han en svårflörtad publik som anser sig ha andra bekymmer.
I veckan som gick tog sig Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj hela vägen till Singapore för att tala för sin sak.
Länderna i Asien var samlade för en årlig säkerhetspolitisk och geopolitisk konferens kallad Shangrila.
Asiatiska länder växer snabbt i global tyngd och betydelse, så USA såväl som Kina och EU var förstås på plats för att uppvakta kontinentens makthavare.
Men för Zelenskyj särskilt var det en tuff publik att övertyga. Han må befinna sig mitt i ett blodigt krig men det övervägande problemet för Asien är växande spänningar i det kalla kriget mellan USA och Kina.
Vissa närvarande fultolkade rentav Zelenskyjs besök i Singapore som ett lurigt sätt att försöka dra asiatiska länder över på den amerikanska sidan, mot Kina.
De flesta asiatiska länder skulle helst vilja slippa välja sida.
Många aktar sig för att öppet kritisera eller ta avstånd från Kina – en handelspartner man inte har råd att förlora, nu med växande militära muskler.
Den kinesiska försvarsministern Dong Jun var för övrigt på plats i Singapore för att i ganska bryska ordalag meddela deltagarna att Kina har ögonen på dem.
Den amerikanske försvarsministern Lloyd Austin gjorde sitt bästa för att övertyga samma länder att de kan lita på amerikanskt beskydd.
”Trots historiska sammanstötningar i Europa och Mellanöstern förblir Indo-Pacific vår första prioritet,” lovade han de asiatiska länderna.
Det kan inte ha varit så roligt för Zelenskyj att höra. Allt han kunde kontra med var att:
”Internationella avtal och spelregler är ju lika viktiga för er som för oss.”
Om det tidigare varit tänkbart att vinna stöd bland dessa länder i Zelenskyjs riktning så försvann det hoppet med Gaza.
I sitt ”keynote speech” på konferensen om Asiens säkerhet, använde Indonesiens nyvalde president Prabowo Subianto de 15 första minuterna att tala om Palestina och Gaza, om fred och om en tvåstats-lösning.
I asiatiska länder tolkar man dagens geopolitik som att västländerna bryr sig bara om rättigheter när det gäller vita människor, inte bruna.
För Ukraina men inte för Gaza.
Och därför förmodligen inte för dem heller.
EUs utrikeschef Josep Borrell är väl medveten om läget, det är – enligt honom själv – allt han får höra under sina resor.
I sina försök att sälja EU som en pålitlig och ofarlig partner (”vi har ingen dold agenda”) valde han en ödmjuk linje inför den asiatiska publiken.
”Vi är trovärdiga och har principer… vi är kanske inte perfekta men vi försöker.”
Zelenskyj kämpade trots allt tappert med att åtminstone få de närvarande länderna att komma till den fredskonferens som Schweiz anordnar nästa vecka om Ukraina.
Putin kommer förstås inte.
Och Kina kommer inte och säger att det beror helt på att Putin inte kommer.
Joe Biden kommer inte heller vilket Zelenskyj bittert har sagt är detsamma som att ge Putin en stående ovation.
För Zelenskyj att alltid vara super-diplomatisk är säkert krävande och eftersom Biden valt att istället delta i ett kändis-späckat Hollywood-engagemang den dagen kan man nästan förstå hans utbrott.
Zelenskyj har jagat världen runt för att få upp antalet deltagare men när han nu börjar annonsera att:…Georgien kommer, Cap Verde kommer, Liechtenstein kommer… så börjar man ana att det här kanske inte blir det storslagna internationella event som Zelenskyj så väl behöver för att blåsa nytt liv och hopp i sin kamp.
Här dras alltså de geopolitiska linjer upp för Ukraina:
USA engagerar sig inte helhjärtat i att få slut på kriget av inrikespolitiska skäl (väljarna har tröttnat på att sända amerikaner att dö långt bort) och av utrikespolitiska skäl (det är inte fel för USA att besvärliga Ryssland har ett svårvunnet krig som slukar deras resurser).
Kina som hittills sålt in sig som neutralt i Ukrainakriget, har upptäckt att man genom kriget vunnit en ny maktposition i förhållande till Ryssland – som länge var mästaren som det efterblivna, utfattiga kommunist-Kina tvingades se upp till.
Nu är det istället Rysslands Putin som är underkastad Kinas nycker och ledarskap.
Vill Putin sälja sin osäljbara olja till Kina istället? Rejäla rabatter, tack!
Behöver Putin materiel och svåråtkomliga resurser för att bygga vapen? Ok, men det kostar.
Kina ser ingen vinst i att Ukraina snabbt segrar och gör slut på kriget.
Resten av världen har nog med sitt eget.
Och med Gaza.
Zelenskyj har egentligen bara Europa på sin sida.
Det kan inte kännas särskilt tryggt.