Social trygghet gör EU-samtal till rena getingboet

Östeuropa har surnat till rejält på väst.
Hämnden kan komma i form av exporterbar rätt till handikappassistent.

I ett tjockt förslag om sociala förmåner ville EU-kommissionen förra vintern uppmuntra européer att oftare flytta över gränserna för att ta jobb.
I paketet “revidering av samordningen av sociala trygghetssystemen” kom ett batteri av förslag:

*En del av föräldraledigheten borde öronmärkas för pappor.
*Rätten att ta med A-kassa för att söka jobb utomlands borde fördubblas till sex månader från tre.
*Karenstiden för att räkna intjänade A-kassepoäng (m fl) från hemlandet, borde förkortas till tre månader.
*Långtidssjukvård borde vara en flyttbar förmån.
*En ekonomiskt inaktiv (= tiggare) ska inte ha rätt till några sociala förmåner i annat land.

Ett helt batteri, som sagt.
Tyskland, Sverige, Danmark, Nederländerna och några till satte klackarna i backen.
Det kunde räcka nu med förmåner för dessa östeuropeiska arbetare  som svärmar över hela Europa (…sa ingen men budskapet ekade på något vis i deras “nej, absolut inte!”)

I Danmark blev man tredubbelt upprörd.
Dels saknades ett förslag som uttryckligen Tyskland, Danmark och Storbritannien hade beställt – att en arbetare som har lämnat barnen i hemnlandet,  inte ska få ut barnbidrag för att skicka hem det.

Dels är alla danska partier absolut motståndare till att öronmärka pappaledighet.
Familjen ska själv besluta att mamma är hemma,, anser man i Danmark.

Och så gillade man inte att en utländsk arbetare ska kunna komma till Danmark, jobba i tre månader, få räkna in sin A-kassa hemma om hen blir arbetslös.
Då skulle danska A-kassan betala pengar till polacken (i dansk debatt är det alltid en polack), och till dansk hög nivå dessutom.

Den svenska regeringen blev mest bekymrad över att fler förmåner skulle kunna exporteras.
En rumän som blir långtidssjuk i Sverige ska kunna flytta hem och få ta med sig rätten till handikappersättning och assistent.
Det vore ju ironiskt när regeringen försökt dra in assistenter i Sverige.

Men östeuropéerna tyckte precis tvärtom.
I några år nu har östeuropeiska arbetare varit slagpåsar för allehanda rasistiska utfall – alldeles särskilt i brexitdebatten.

Davdi Cameron fick till och med rätten att bromsa östinvandring, som han hävdade kostade Storbritannien pengar.
Alla rapporter visade motsatsen, att östeuropéerna jobbade och betalade skatt mycket mer än de hämtade ut förmåner.

Franske presidenten Macron lovade sätta stopp för Östeuropas låglönekonkurrens och pressade igenom tuffare regler för utstationerade arbetare.
Han hyllades för detta hemma.
Svenska politiker hyllade sig själva för detta – särskilt socialdemokraterna hade också ansträngt sig få hejd på vild utstationering.

Det finns väl så många utstationerade arbetstagare från väst i Europa som det gör från öst.
Sa östeuropéerna irriterat.

Som om det inte räckte kom därefter hårdare regler för lastbilschaufförer.
I Tyskland, Sverige och Danmark har man länge retat sig på östeuropeiska lastbilschaufförer som tänjer på regler och skaffar sig fler körningar till låga priser.
Nya regler ska försvåra det.

Värst för östeuropéerna är ändå EU-kommissionens förslag till långtidsbudget.
Regionalfonderna som speciellt gynnat Östeuropa (länge fattigast i EU) ska omfördelas efter 2020.
De länder som inte respekterar rättsstaten kan förlora bidrag.
,De länder som tar emot mycket flyktingar ska få mer bidrag.

Östeuropéerna rasar.
De kommer att förlora dubbelt.
Väst diskriminerar dem.

Så när EU-kommissionens förslag om sociala förmåner stöter på patrull hos de rikare länderna i väst, då struntar polacker och ungrare i det.

Nästa vecka kommer flera av förslagen upp till omröstning.
Ordförandeland i vår är Bulgarien.

Tio länder är bestämt emot flera förslag – Tyskland, Sverige, Danmark…
Det går att rösta ned dem, de utgör inte en majoritet.

Men i EU kör man normalt inte över länder som har starka invändningar.
Normalt väljer man i så fall att INTE gå till omröstning.
Istället pratar man vidare, förhandlar, söker kompromisser till alla är någorlunda med ombord.

Ordförande Bulgarien säger än så länge att det struntar de i.
De har rentav skärpt en del förslag, det ska räcka med en månad i sitt nya land innan man kan räkna ihop A-kassepoängen.
Okej då, bara tre månaders betald A-kassa för att söka jobb i utlandet.
Men det ska vara två månaders öronmärkt pappaledighet.

Bulgarien har fått ihop sin majoritet.
Tufft för Sverige, Danmark och de andra.
Östländer är lika mycket EU-medlemmar som alla andra och hör sen.

Egentligen handlar de flesta förslag om småpengar.
Det är inte väldigt många människor som kommer ha glädje av dem.
Det är inte ens alltid östeuropéer som gynnas, det blir förmodligen ganska brett fördelat mellan nationaliteter.
Svenskar och danskar jobbar också utomlands i stora antal.

Men detta är inte det stora problemet, problemet är politiskt.
Regeringar i väst har svårt att försvara det här slags förslag.
Populister kommer att utnyttja förslagen maximalt till att få väljarna känna att de blir lurade.

Kör Östeuropa över de rikare länderna om sociala förmåner nästa vecka, blir det inte det sista vi hör om bråk mellan öst och väst i EU.
Vänta bara till budgetförhandlingarna drar igång.
Öst kommer att få betala dyrt för sin mopsighet.
… om de inte mot all förmodan lyckas dra ihop en majoritet, förstås.