Just nu vill de flesta visa solidaritet med Polen för Lukashenko är en avskyvärd skurk.
Frågan måste trots detta ställas, om Polen förtjänar det.
Belarus` diktator Alexander Lukashenko har enligt den tyska tidskriften Bild, för närvarande 50 flygningar i veckan in till landets huvidstad Minsk från platser i Mellanöstern där han hämtar upp människor som vill fly sina länder och ta sig till Europa.
Polen och Litauen – som gränsar till Belarus – har slagit upp stängsel och militariserat gränsövergångarna.
De tar inte emot.
Kvar står vi med ett humanitärt nödläge – tusentals, snart tiotusentals, människor sitter fast i ett ingemansland i kyliga november, utan tak över huvud, kläder, mat eller medicin.
Den rimliga lösningen – att ta emot dem (se om de har flyktingskäl och annars flyga hem dem igen) förvägras av Polen.
Detta är sannolikt inte lagligt enligt varken EU-regler eller FNs flyktingkonvention men ändå har Polen här politiskt stöd och uppbackning från såväl EUs rådsordförande Charles Michel som från de flesta länder i EU.
Rädslan är utbredd att många flyktingar annars försöker ta sig vidare till t ex Sverige, Tyskland eller Nederländerna.
Vad exakt som dessa ovälkomna människor utsätts för vid den polska gränsen vet bara den polska och den belarussiska armén.
Polens regering vägrar nämligen all hjälp (och insyn) från EU som ju annars har en gränskontrollstyrka att skicka ut:
Frontex – händelsevis hemhörig i Warsawa.
Däremot vill Polens regering att EU betalar för polskt stängsel och taggtråd.
Sådant ingår normalt inte i EUs assistans med gränskontroll. Men på det senaste EU-toppmötet framförde tolv länder (Danmark, Österrike samt Östeuropa) att EU borde börja betala för det.
”Nej,” sa Ursula von der Leyen, kort och bestämt.
”Vi måste öppna den frågan igen,” ansåg Charles Michel vid sitt möte med premiärminister Morawiecki häromdagen.
Men om vi backar ett ögonblick från den polska gränsen kan vi notera att EU-domstolen just gett Polen dagsböter på 10 miljoner kronor om dagen för att landet vägrar respektera EU-beslut (i det här fallet att avskaffa en underkänd disciplinnämnd som trakasserar polska domare som gör sitt jobb).
Polen står inför att få 240 miljarder kronor – sin andel ur återhämtningsfonden – indragen av liknande skäl.
I det läget skulle EU börja ge Polen pengar till stängsel och taggtråd?
Polen vägrade övriga EU-länder solidaritet inför flyktingströmmen vintern 2015 och 2016 när 1,2 miljoner människor kom vandrande in på kontinenten.
Polen har sedan man blev ett EU-land år 2004 vid varje tillfälle vägrat någon form av solidaritet med Italien, Spanien och Grekland som i flera år fått ta emot hundratusentals flyktingar.
Men nu skulle då Italien, Spanien och Grekland visa Polen solidaritet?
Polen har vägrat respektera EU-regler och FNs flyktingkonvention om att pröva människors asylskäl, vägrat ta emot flyktingar.
Samtidigt har Polen importerat arbetskraft från andra länder när det varit ekonomiskt lönsamt, från grannländerna Ukraina och Belarus men inte minst i tiotusentals från Filippinerna och från Vietnam.
Enbart under första halvåret 2019 till exempel, beviljade Polen 232 000 arbetstillstånd till invandrare.
Ukrainare är den största gruppen men antalet asiater växer stadigt. De var redan uppe i 40-50 000 före corona.
De senaste fem åren har Polen utfärdat förarbevis för cirka 100 000 utländska lastbilsförare. Polen har nämligen utvecklat åkeribranschen så enormt de senaste tio åren att man nu är ledande i Europa.
Mot bakgrund av detta stadiga inflöde av utländska arbetare, skulle EU ändå – för att vara solidariskt – låta Polen neka den assistans som EU erbjuder i gränsfrågor, bryta mot EUs asylregler för att sedan bekosta polska stängsel och miltärer?
Just nu håller EU på att trappa upp sanktionerna mot Lukashenko och Belarus.
EUs migrationskommissionärer Margaritis Schinas och Ylva Johansson diskuterar med avsändarländer och med flygbolag om man kan få stopp på människotrafiken.
I bakgrunden lurar Rysslands president Vladimir Putin som möjliggör Lukashenkos förfärliga uppförande genom sitt stöd.
Bland annat lät han ryska bombplan över Minsk demonstrera rysk solidaritet och han uppmanar EU att förhandla med Lukshenko.
Hans utrikesminister tycker att vi i EU borde betala Lukashenko för att sluta flyga in flyktingar.
Det cirkulerar spekulationer om att Putin inväntar att problemet blir explosivt innan han storsint går in och löser upp situationen genom att styra Lukashenko eller kanske avsätta honom, för att sedan inhösta EUs lättade och varma tack.
EU sitter i kläm.
Att tveka och visa valhänthet nu, öppnar för att andra näraliggande diktatorer inspireras till värre aktioner.
Turkiet har redan testat i mildare form och lyckats. I Libyen, Marocko och Mali avkräver man EU pengar och politiskt stöd genom att på samma sätt hota med flyktingströmmar.
Att lösa upp dessa spänningar genom att ta emot och behandla asylansökningar är knappast politiskt gångbart i något EU-land just nu så den metoden får väl anses utesluten.
Men EU har en styrka man kan använda och den är ekonomisk.
Hota de flygbolag som flyger till Minsk att inte få flyga till någon europeisk destination.
Skruva upp sanktionerna mot Belarus så hårt, att de faktiskt blir avskräckande på allvar.
Men det kräver att EU uppträder enat, att alla är med.
Utan EU-enighet får ingenting som görs tillräcklig effekt.
Polen är ett land som sällan ställer upp när EU önskar rättning i ledet. Det försvagar EU och vad EU försöker åstadkomma.
Därför vore det riktigt kontraproduktivt att ge efter för Polens nycker i det här fallet – hur ense vi än må vara om att Lukashenko är en skurk.
.