Spanske premiärministern gjorde kaxigt en ”Rutte” precis innan han tog över EU-ordförandeskapet. Men en väloljad organisation ska nog trygga EUs ledning, hur det än slutar för Sanchez själv.
Socialisten Pedro Sanchez har höga mål för sitt EU-entusiastiska ordförandeskap.
”Europa, närmare” heter hans slogan och strategisk autonomi för Europas del
Spanien har förberett det här halvåret länge. Faktiskt tog premiärminister Sanchez redan 2021 kontakt med Nederländerna och Mark Rutte för att vara säker på att formulera sina ambitioner så att även mer skeptiska länder kan komma ombord.
Duon bestämde sig för en ”öppen strategisk autonomi” vilket, för den som undrar, är ett Europa som står på egna ben i strategiska sektorer men utan protektionism.
Den svenska regeringen är som bekant lite mer svävande på det där med europeisk autonomi eller som Ulf Kristersson sa inför en tankesmedja i juni:
”Jag är inte emot strategi och inte emot autonomi heller men…”
(Men USA och vårt förhållande till USA är prio, löd fortsättningen).
Det spanska ordförandeskapet ser nog autonomi som något bredare än för-eller-emot-USA för man har lämnat gott om utrymme för debatter om europeisk framtid, vad nya medlemsländer skulle betyda för EU och om det finns för många veton i beslutsprocessen.
Sanchez` prio nummer två kan också skava lite: Den sociala pelaren och ett socialt Europa. Den får normalt svenska politiker att se rött, för sociala är vi så det räcker i Sverige utan europeisk inblandning, tack så mycket.
Lugnande kanske, att premiärminister Sanchez valde att befinna sig i Kiev med president Volodmyr Zelenskyj på sin första dag som EU-ordförande.
Ukraina förblir en brinnande akut fråga.
Och Kristerssons hjärtefråga konkurrenskraften ligger högt upp på den spanska listan (även om Sanchez kanske tolkar ordet mer som att europeisk industri behöver få en skjuts framåt).
Prioriteter är bra men i slutänden blir Spaniens uppgift framför alla andra förstås att hantera vad som ligger på bordet.
Här kan de svenska framgångarna komma att ge en smula bitter eftersmak.
Sverige fick igenom flera dussin uppgörelser i ministerrådet men det verkar ha kommit på bekostnad av innehållet. Viktiga delar tycks ha åkt ut, för att göra det enklare att nå konsensus.
Inte minst på klimatområdet får det svenska EU-ordförandeskapet kritik för att ha offrat kvaliteten för kvantiteten.
Migrationspakten är en annan uppmärksammad fråga som ska förhandlas klart med Europaparlamentet vilket i våras la fast en mer generös version mot flyktingar, än den som svenskarna fick igenom bland EU-regeringar.
Där kan eventuellt nya komplikationer tillstöta om högerextrem Vox får en valframgång i Spanien eller andra främlingsfientliga går framåt i Nederländerna.
Jo, för Sanchez har nämligen gjort som holländaren Mark Rutte, han har oombedd chansat på att just nu var ett bra tillfälle för att utlysa nyval.
Opinionsmätningarna såg först ut att ge högern (och extremhögern Vox) ett öppet spår men lite i taget växer Sanchez´ socialister. Som EU-ordförande kan Sanchez´ tid annars bli kort för valet hålls den 23 juli.
Vad händer med Spaniens EU-ordförandeskap om Sanchez´ parti PSOE förlorar valet och konservativa Partido Popular ska leda landet?
Tja, spanska kommentatorer hävdar att PP och PSOE ligger extremt nära varandra i EU-frågor. Och liksom för Sverige, finns en erfaren, kompetent kader av tjänstemän som kommer att hålla EU-ordförandeskapet körande oavsett regeringsbyte.
På det hela taget ser det ut som ett stabilt ordförandeskap från Spanien.