Tysklands president Frank-Walter Steinmeier ber nu om ursäkt för sitt mångåriga Putinkramande och efter att flera gånger försökt pressa Ukraina till eftergifter till Ryssland.
Men samtidigt står förbundskansler Olaf Scholz i kö för att betyga Kinas president Xi och hans nya stärkta diktaturregim sin aktning i hopp om lönsamma affärer för tysk industri.
Kinas utrikesdepartement inledde redan före kommunistpartiets kongress en intensiv diplomati för att få stats- och regeringschefer att komma till Peking och hylla den omvalde ledaren Xi Jinping. När president Xi nu skaffat sig totalkontroll över högsta ledningen har några ledare tackat ja till uppmaningen.
Först i gratulationskön de närmaste dagarna står ledare från länder som är ekonomiskt djupt beroende av Kina – kommunistpartiets ledare från Vietnam, Pakistans regeringschef och Tanzanias president. Tätt följda av förbundskansler Olaf Scholz.
Frankrikes president Emmanuel Macron har däremot tackat nej trots intensiv uppvaktning från Kina, rapporterar Hindustam Times.
”The entire exercise is part of a plan to project President Xi as a top global leader of a country that may soon overtake the US as the dominant power. It is also to showcase the Middle Kingdom as the new power destination.”
Scholz’ beslut att resa till Peking är bara ett av många exempel på hur den ekonomiska stormakten Tyskland ställd inför en ny världsordning med Rysslands invasion av Ukraina genomför snabba politiska omkastningar där ansvaret att agera som EU:s ledare kommer i andra hand.
Olaf Scholz har med sig en stor delegation av näringslivshöjdare för att försöka vidmakthålla de lönsamma affärerna med Kina. Exporten har tiodubblats sedan sekelskiftet till drygt 100 miljarder euro.
Den socialdemokratiske förbundskanslern har inför resan till Peking också kört över de övriga partierna – Die Grünen och liberala FDP – i tyska regeringen för att ge klartecken till statliga kinesiska Cosco att bli delägare i en containerterminal i Hamburgs hamn.
“For the Federal Foreign Office, I expressly point out the considerable risks that arise when elements of the European transport infrastructure are influenced and controlled by China,” anförde utrikesminister Annalena Baerbock till regeringsprotokollet.
Tyska regeringen går också emot myndigheternas avrådan och kommer att godkänna ett kinesiskt övertagande av ett halvledarföretag, enligt Handelsblatt.
Samtidigt pågår en snabb och smärtsam omprövning av Tysklands tidigare Rysslandspolitik. President Frank-Walter Steinmeier – tidigare socialdemokratisk utrikesminister i flera regeringar – har under de senaste decennierna om och om igen stöttat Putin och hans hantlangare under konflikterna i Ukraina och andra länder. I ett tv-tal till tyska folket (som presidentkansliet även översatt till engelska) talar Steinmeier nu om Putins invasion som det ”slutgiltiga bittra misslyckandet för åratal av politiska ansträngningar, inklusive mina egna”.
”När vi betraktar dagens Ryssland, finns det inte utrymme för tidigare drömmar”, säger Steinmeier som en påminnelse till sig själv om hans mångåriga Putinillusioner.
”Nobody, including the Federal President, can allay every concern in this deeply uncertain time. On the contrary, I believe that many of these concerns are justified. We are experiencing the deepest crisis in our reunited Germany.”
President Steinmeier utlovar en tysk helomvändning med militära storsatsningar, på Bundeswehr. Och förbundskansler Scholz’ har redan levererat med regeringslöften om 100 miljarder euro extra till det militära.
Men i den inrikespolitiska brådskan att bevisa att tyska politiker inte längre är några Putinkramare verkar den tyska politiska eliten ”glömma” alla sina åtaganden gentemot EU och Europa.
+ Tyska regeringen har beslutat köpa 35 amerikanska F-35 militärplan för 8,5 miljarder euro. Samtidigt som den gemensamma satsningen av Frankrike-Tyskland-Spanien på ett nytt attackplan – FCAS – gått i stå liksom den fransk-tyska satsningen – MGCS – på en ny stridsvagn.
+ Tyska regeringen har också dragit igång ett projekt – ”European Sky Shield Initiative”- för ett gemensamt luftförsvar. Men endast 15 länder har anslutit sig eftersom huvuddelen av vapnen troligen kommer att beställas från USA och Israel. Medan länder som Frankrike och Italien som utvecklar ett gemensamt luftförsvarssystem inte gått med.
”There are also industrial policy consequences to ESSI: by adopting the Arrow and new Patriot variants, European nations would surrender their technological know-how in a crucial defense sector to the United States, allowing its industry to dominate the sector much like what it has achieved with the F-35.”
+ Samtidigt som Tyskland satsar stora pengar på att stärka sitt eget försvar har den tyska regeringen kritiserats hårt för att den ger så litet militärt stöd till Ukraina. Mindre än det ekonomiskt betydligt svagare Polen.
När förbundskansler Olaf Scholz presenterar sina visioner för EU-samarbetet, som han gjorde i ett linjetal i Prag i slutet av augusti, betraktades det som ett senkommet svar till president Emmanuel Macron tal på Sorbonneuniversitet i september 2017. Scholz ställde upp samma huvudmål som Macron fem år tidigare – om ”europeisk suveränitet” och ”ett Europa som skyddar”.
”What European sovereignty means in essence is that we grow more autonomous in all fields; that we assume greater responsibility for our own security; that we work more closely together and stand yet more united in defence of our values and interests around the world.”
Men även om EU-analytikerna fann stora likheter i de båda ledarnas visioner har den ”fransk-tyska axeln” slutat fungera. Olaf Scholz må ha drömmar om fördjupat EU-samarbete, men ställd inför den kris på alla områden som Putins invasion av Ukraina förorsakat klarar inte den tyska politiska ledningen av att tänka på annat än på sina egna akuta problem.
Scholz är pressad av det tyska näringslivet att bibehålla de stora ekonomiska fördelar som landet haft av affärerna med Ryssland och Kina. Scholz är pressad av det egna socialdemokratiska partiet där en stark opinion stått bakom samarbetet med Putinregimen. Scholz är pressad av konflikterna mellan de tre partierna i regeringskoalitionen, där han framstår som tveksam och svag med följd att partiet tappat i opinionen.
Följden har blivit att den tyska regeringen utan diskussion med övriga EU-länder tagit upp ett massivt lån på 200 miljarder euro för att skydda företag och medborgare, att Tyskland motsatt sig kraven från de flesta andra EU-länder på pristak på gas, att Tyskland motsatt sig krav på solidariskt EU-stöd till ekonomiskt svagare medlemsländer för att de ska kunna skydda sina företag och medborgare under energikrisen. Toppmöte efter toppmöte avslutas utan någon enighet om hur EU ska möta energikrisen.
Frankrikes Emmanuel Macron har i sin besvikelse valt att öppet kritisera den tyska regeringen för att den ”isolerar sig”. De planerade mötena mellan Frankrikes och Tysklands regeringar har inställts, och när Scholz anländer till ett försoningsmöte med Macron i Paris tillsammans med en stor grupp journalister ställer Macron helt sonika in den gemensamma presskonferens som Scholz tänkt sig.
Den ”tysk-franska axeln” är intagen på reparation på obestämd tid. Ett par gemensamma ”arbetsgrupper” ska tillsättas för att se om de båda länderna kan komma överens om hur de ska samarbete på försvars- och energiområdet på 5-10 års sikt. Franske finansministern Bruno le Maire talar om att det behövs en ”strategisk omdefiniering” av relationerna och att börja från noll.
Men kriserna i världen – kriget i Ukraina, energikrisen, klimatkrisen – kan inte vänta på att Scholz och Macron inte kan leda EU som ett radarpar.
Det blir ännu tydligare att huvudansvaret för att driva på ett gemensamt EU-svar genom kriserna ligger på EU-kommissionen, och dess förmåga att få medlemsländernas regeringar att inse vikten av att dra åt samma håll.
EU-samordningen lyckades så småningom under coronapandemin. Den har fungerat hittills i arbetet med sanktionerna mot Ryssland.
Men det är USA som är drivande och helt dominerande i det militära och ekonomiska stödet till Ukraina. Om president Joe Bidens parti förlorar i kongressvalet kan läget för Ukrainastödet snabbt förvärras.
Då blir det upp till bevis för Tyskland om landet är berett att ta sitt världspolitiska ansvar och sluta agera som ”utrikespolitisk dvärg” för att stoppa sin forne gunstling, Vladimir Putin, även om det även riskerar de goda ekonomiska förbindelserna med Kinas diktator.