Behövde EU en olivkvist till de arga bönderna så kom den just:
En chans att ta betalt för att låta koldioxiden stanna i jorden.
”Världens första lag om kolinfångning!,” skriver entusiastiskt europaparlamentarikern Emma Wiesner som i natt deltog i en uppgörelse om just en sådan världspremiär.
EUs färskaste klimatlag handlar alltså om att kunna godkännande-stämpla olika former av kolinfångning för att slippa CO2-utsläpp.
Det är en lag som rymmer det mesta:
* Industri – projekt för att fånga in och lagra CO2
* Jordbruk – jordbruksmetoder för att hålla kvar eller fånga in CO2
* Skogsbruk – bl a långvariga träprodukter ( t ex hus) som under minst 35 år binder kol
EU-kommissionens optimistiska plan är att öka kolinlagring från 50 miljoner ton årligen 2030 till 280 miljoner ton år 2040.
En stor del av det skulle ske genom CCS där en industri fångar in CO2 för att gömma i bergsrum eller på havsbotten.
Men den delen är något som möter stark kritik från miljövänner. CCS-teknologin har det pratats om i mer än 20 år men den existerar fortfarande bara på experimentbasis.
För jordbruk och skogsbruk är metoderna desto mer beprövade.
Certifieringen skulle kunna ges för jordbruksmetoder som utgör kolsänka, bl a kolfixerande grödor (ex vall) och i vissa fall biokol. Men det finns andra sätt som t ex att hålla marken bevuxen så stor del av året som möjligt och att underhålla ett sunt mark-ekosystem.
I skogsbruk kan det vara t ex längre rotation (försenad avverkning), viss gödsling/gallring i skogsbruk, biokol.
För bägge: återställande av våtmarker för minskade utsläpp.
Men ju mer kolinfångning, desto bättre för enskilda länder – för i nattens uppgörelse ingår att ett EU-land som fångar in och lagrar, får räkna bort detta från sitt klimatbeting på sänkta CO2-utsläpp.
Certifieringen hoppas EU-kommissionen ska leda till en marknad där kolfångaren kan få betalt för sin klimatinsats. Försök har gjorts i USA där intresset var stort men när ingen trovärdig certifiering fanns, blev det ett osäkert sätt att betala för klimatarbete.
Här är det just EU-certifieringen som kan borga för köparens intresse. Flygbolag säljer CO2-kompensation, kommer andra sektorer vilja hoppa på?
Medlemsländerna kan ge certifikat-intresset lite stöd genom att erbjuda den certifierade företräde i offentlig upphandling – som t ex när en kommun upphandlar skolmat.
De stegen väntar lite längre fram. Nu när enighet finns om den nya lagen för certifiering av kolinlagring mellan EU-regeringarna och parlamentet, ska den följas upp med att EU-kommissionen tar fram alla tekniska svar på hur det får göras och kan mätas.
Det kan ta ett par år och lär leda till många gräl innan det är klart.