Det finns britter som hoppas att de kan ”ta tillbaka kontrollen”, bara de lämnar EU.
Men så funkar inte världen längre.
Inte ens fiske är en enkel historia.
En uppmärksammad del av brexit-kampanjen var fiskeminister George Eustices löfte till brittiska fiskare att när landet väl lämnat EU, så skulle man återta rätten till allt fiske i brittiska vatten.
Storbritannien fick ett uselt fiskeavtal när man gick med i EU 1973, ropade UKIP, men nu skulle det ta slut.
Men en otrevlig överraskning väntar hoppfulla fiskare.
Det finns ett FN-avtal om fiske som kommer att fortsätta begränsa brittiskt fiske.
FN-avtalet tvingar Storbritannien att samordna och dela fisket med grannländer för alla de fiskearter som rör sig över flera nationers vatten.
Och man får bara fiska ”hållbart”.
Fler bekymmer väntar.
Fiskarna kommer stöta på tal om ”historiska rättigheter”.
Fransmän, spanjorer, belgare och danskar har fiskat i brittiska vatten minst sedan medeltiden.
Närmare vår tid reglerades fisket mellan Storbritannien och sex grannländer i en fiskerikonvention från 1964 .
Politiker och press har gjort det lätt för sig i Storbritannien i många år när man har valt att skylla på EU för allt från uselt fiske och industrins arbetslöshet till krångliga produktregler.
Brexit har fördelen att det tvingar alla att börja reda ut de komplexa sambanden mellan EU och dess medlemsländer.
Med fisket är alltså inget enkelt.
Fiskeriavtalen bygger ju på historiska uppgörelser mellan europeiska länder där EUs roll varit mer av en mellanhand och medlare.
Handelsavtal kan Storbritannien visst sluta med hela världen post-brexit men all handel regleras strikt inom WTO så Storbritanniens ”frihet” krymper raskt där också.
Alla nya brittiska handelsavtal ska i princip godkännas först av WTOs 164 länder.
Inte ens skumma, larviga produktregler lär britterna slippa ifrån. Sådana stammar betydligt oftare än man tror från internationella standards som helt enkelt överförs i europeisk lagstiftning.
Det här borde naturligtvis brittiska ämbetsmän och lagstiftare veta och pressen lätt kunna ta reda på men de valde att beskriva verkligheten på ett helt annat sätt inför den brittiska folkomröstningen 2016.
Trist just för de brittiska fiskarna är naturligtvis att de bara är 12 000 i hela landet, och därför knappast står längst fram i kön bland de intressen som premiärminister Theresa May kommer försvara mest hårdnackat, när hon förhandlar om nya relationer med sina europeiska grannländer efter brexit.
Europeiska fiskare sitter dessutom inte passiva – nio länder har bildat en europeisk fiskeriallians för att säkra sitt fiske i Nordatlanten.
Och Danmarks statsminister har lovat offentligt att slåss för sina fiskare.
Att lämna EU betyder inte att full frihet väntar utanför.