Svårsåld migrationspakt i senaste utkastet

På alla sätt svårare för en flykting, på alla sätt lättare för ett avvisande medlemsland där solidaritet blir ett tillval, inte ett krav.
Så avtecknar sig den migrationspakt som just nu förhandlas.

Det svenska EU-ordförandeskapet har hållit täta förhandlingsmöten under våren om EUs nya migrationspakt. Man bedömer fortfarande att man kan nå sitt mål att få alla EU-regeringar att samlas kring en kompromiss i början av juni.

Den deal som i januari handlade om dels ansvar, dels solidaritet har fått inslag av allt striktare ansvar men allt mindre solidaritet.
Under förhandlingarnas gång har behovet av hjälp och solidaritet från länderna i första ledet (Italien, Grekland, Bulgarien, Spanien för tillfället) fått stå tillbaka för önskan att slippa flyktingar från länderna i andra ledet (t ex Belgien, Sverige, Nederländerna).

Skrivningarna som just nu är under diskussion gör solidariteten så väldigt flexibel att länderna i andra ledet (alltså Sverige, Tyskland, Nederländerna, osv) ska kunna köpa sig fria från att hjälpa länderna söderut om de får extremt många flyktingar på en gång.
I det tidigare förslaget måste alla länder acceptera att avlasta ett EU-land som fått ett stort tryck av asylsökande. Nu kan man istället fritt välja mellan att ta över asylsökande, betala eller ”göra något annat.”

Länderna i första ledet (Medelhavsländer) ska åläggas obligatorisk prövning vid gränsen av människor som söker asyl.
På så sätt vill länderna i andra ledet (norra Europa) säkra sig att de sydliga länderna registrerar alla människor så de inte kan vandra vidare norrut.

Länderna i andra ledet har också vunnit att de utan mankemang får skicka tillbaka asylsökanden till första land. Fram till nu har reglerna krävt att man först frågar, innan man skickar iväg människor. Nu ska det räcka med ett enkelt besked.

EU-ordförande Sverige drar här efter andan och fortsätter i sitt diskussionsunderlag att…
”Med det sagt finns det ett klart behov att vidare förfina balansen mellan solidaritet och ansvar.”
En liten gest i riktning mot de sydligare länderna är därför att de kan sluta registrera folk när deras kapacitet är passerad… ett undantag som snart kan skapa kaos eftersom de själva i princip kan avgöra när den punkten är nådd.

Pakten skärper även i övrigt regler med t ex kortade tidsintervaller eller att en asylsökande ska kunna nekas i vissa fall ens att hens ärende prövas om hen inte uppfört sig korrekt på ett antal sätt (t ex inte berättat utförligt nog om sin bakgrund).

Kommer Italien verkligen gå med på en pakt med nya krav men utan ny solidaritet från övriga?
EU-ordförande Sverige är i alla fall optimistisk om att kunna få alla medlemsregeringar med sig på liggande utkast redan i juni, varefter frågan i så fall övergår till en förhandling med EUs andra lagstiftare, Europaparlamentet.

Parlamentet blev klara med sin version i mars och den ser mycket annorlunda ut.
Bland annat blir solidariteten obligatorisk och den ska bestå i att avlasta ett hårt ansträngt land genom att ta över flyktingar.
Just den delen har ett mycket starkt mandat från EP.
Spanien, som tar över ordförandeskapet efter Sverige, kan alltså få en tuff uppgift att medla mellan två så motsatta hållningar.

Som lagtext betraktat är utkastet för tillfället extremt komplicerat med rader av regler som genast skiftar i karaktär genom mängder av undantag och specialvillkor.
Detta öppnar för åtskilliga gräl efteråt.

Ovanstående kompromiss är dessutom ute i tassemarkerna rent juridiskt. Utkastet laborerar till exempel genom medvetet luddiga skrivningar med att människors vars asylansökan processas vid gränsen egentligen inte ska anses befinna sig på EU-territorium – fast de rent fysiskt gör det.
Det lär EU-domstolen inte acceptera.
Högst tveksamt är också att barn inte ska behandlas varsammare än vuxna.

Tidöregeringen kan ha gjort Sverigedemokraterna glada men detta är inte en lagtext som kommer överleva att Sverige lämnar ifrån sig ordförandeskapet.