Sverige är på väg att förlora kampen om att ge icke-européer fri tillgång till EUs nya försvarsprojekt.
EU-länderna börjar efter tre års sega förhandlingar närma sig ett beslut om icke-europeiska bolags deltagande i EUs militära projekt.
För Sverige är det viktigt.
Svensk försvarsindustri ägs nämligen till stor del av utländska aktörer, framförallt av amerikanska eller brittiska bolag (så termen ska numera lyda: ”försvarsindustri verksam i Sverige) .
EU enades 2016 om att satsa på starkare försvar i Europa, för att vinna ett större oberoende (inte minst från USA). Året efter kom beslutet om ”Pesco” – projekt där EU-länderna utvecklar kapacitet inom försvaret i mindre grupper, med hjälp av EU-finansiering.
På tre år har 47 Pesco-projekt startats. Det är projekt som handlar om allt från drönare eller en patrullerande korvett till sjukvård i fält.
Sverige deltar i sju av dessa; Militär rörlighet, samordning av sjukvårdsinsatser, effektiviserad träning, materielutprovning, förbättrad ubåtskrigföring, störningsverksamhet i luften och användande av sensorer.
Men sedan 2017 har EU-länderna grälat om en viktig fråga:
Ska icke-europeisk försvarsindustri släppas in i EU-projekt?
Logiskt borde svaret bli ett nej. Hela idén är trots allt att bygga upp det europeiska oberoendet.
Men verkligheten gör all uteslutning rätt ohållbart.
Många länder i Europa köper vapen och försvarssystem från framförallt USA eller Storbritannien. I de köpen ingår utbildning, kommunikationsmetod, uppdatering … under hela kedjan av användandet är kunden fortsatt bunden till säljaren.
Rätt tidigt beslöt därför Pesco-länderna att acceptera tredjelands-företag men i så fall under strikta villkor.
För Sverige var det beslutet ett surt äpple att bita i.
Sveriges enda skäl att gå med i Pesco (en onödig och byråkratisk idé enligt den svenske försvarsministern) var att regeringen ville gynna ”svensk” försvarsindustri. Men den industrin ägs alltså nästan helt och hållet av amerikaner och britter, alltså tredjelandsföretag.
Sverige har tillbringat nära tre års förhandlingar med att försöka få in icke-europeisk försvarsindustri så mycket det bara går – med stöd av Polen och de baltiska länderna samt tuff lobbying från amerikansk sida.
Möjligen försvagades de svenska chanserna att lyckas i somras.
Sverige, i den omtalade Frugala Fyran, drev som bekant fram en bantning av förslaget till EUs sjuårsbudget.
Denna bantning ledde till att Pescos anslag skars ned med nära hälften – från 13 miljarder euro till 7 miljarder.
Andra europeiska länder (med egen försvarsindustri som man gärna gynnar – Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien) kan därför ha förlorat intresset för svenska synpunkter.
Enligt nyhetsbyrån Bloomberg finns nu en kompromiss som EU-ländernas ambassadörer kan ena sig om denna vecka.
Det är dock inte en lösning som Sverige kan gilla särskilt mycket.
Den kompromissen skulle inledningsvis säga att länder som inte respekterar EUs värderingar eller principer om goda grannskapsrelationer – som Turkiet, t ex – ska utestängas från Pesco (något Sverige bör kunna leva med).
Därefter sägs att om ett bolag vars ledning eller ägande finns i ett icke-EU-land ska släppas in i ett Pesco-projekt, måste det finnas enhällighet bland EU-länderna för det.
Svårsmält för Sverige
Ett sista villkor sägs vara att bolaget ifråga inte får belägga den teknologi som man utvecklar gemensamt, med några exportrestriktioner.
Det är normalt en självklarhet för amerikaner att begränsa på ett otal sätt hur deras kunder i andra länder tillåts hantera den teknologi som USA säljer.
Mellan ett USA som svartsjukt bevakar sin försvarsindustris hemligheter och EU-ländernas vilja att inte vara alltför beroende av amerikaner, har svenskarna hamnat i kläm.