En ny spionerilag som riktar sig mot medier har väckt berättigad oro.
Men det går att slå tillbaka mot övertramp tack vare EU-regler.
När regeringen för ett par år sedan föreslog att göra ”utlandsspioneri” till ett brott, ingick att medierna skulle dras in. Förslaget går ut på att ändra grundlagens tryck- och yttrandefrihet för att komma åt medier som har skaffat sig och spridit hemlig uppgift som kan skada Sverige.
Nu är det förstås redan ett brott att spionera eller hjälpa främmande makt som ger 4 till 18 års fängelse. Sex års fängelse väntar redan den som sprider eller ens befattar sig med uppgifter som sedan går till främmande makt och kan skada Sveriges säkerhet.
Men nu ska spioneriförbudet breddas till att också gälla ”skada på Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolkliga organisationer.”
Vid första ögonkastet ser det ut som en anpassning till Nato. Men just den här statliga utredningen gjordes faktiskt redan 2016 när ingen svensk trodde att vi kunde gå med i Nato.
Utredningen handlar istället om övertygelsen att svensk relation till FN, OSSE eller EU skulle kunna skadas om massmedia går ut med vissa uppgifter.
Motiveringen för hur avslöjanden i pressen skulle kunna bli säkerhetsproblem, är ganska luddig.
”…detta kunna påverka Sveriges relationer till andra länder och samarbetspartners,
vilket i sin tur skulle kunna medföra försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige genom att andra länders vilja till samarbete och informationsutbyte kring frågor av betydelse för Sveriges säkerhet påverkas negativt.”
Det påminner inte så lite om när regeringen Reinfeldt 2013 övertalade riksdagen om att begränsa svenska offentlighetsprincipen med påståendet att lösmynta svenska medier annars kunde göra att EU inte ville dela med sig av information till Sverige.
Detta var förstås en rejäl lögn för
a) EU kan aldrig neka ett medlemsland information och,
b) Under hela vårt EU-medlemskap sedan 1995 har kritik mot svensk öppenhet bara kommit 1 gång… och det var från en dansk exportör av betor som var rädd att Jordbruksverket skulle släppa ut deras affärshemligheter.
Var det kanske medias avslöjanden 2012 om hur regeringen Reinfeldt mörkat och fuskat för att få kontrakt att bygga en vapenfabrik åt Saudiarabien man egentligen ville hemligstämpla?
Hur som helst, nu nu är vi där igen. Regeringen Andersson föreslog skärpningen, fick den igenom riksdagen och den 16 november genomförs grundlagsändringen definitivt genom att regeringen Kristersson får den genomröstad en andra gång.
Svenska Journalistförbundet har helt rätt i att den här slags luddiga lag kan göra det svårare för journalister att bevaka utrikespolitik.
Meddelarfriheten inskränks nämligen lika vitt och brett. En svensk kommer tänka sig för många gånger innan hen går till pressen som visselblåsare för att avslöja olagligheter på svenska myndigheter eller företag.
Mikael Ruotsi, lektor i konstitutionell rätt, säger till Sveriges Radio att radions avslöjanden 2012 om att Sverige byggde en hemlig vapenfabrik åt Saudiarabien som var i krig, är ett sånt ärende som skulle kunna klassas som brott med den nya lagen.
Det finns visserligen kvar en möjlighet att ta det skonsamt med media:
”En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.”
Men då är media förstås utlämnade till vad makten anser vara ett försvarligt syfte.
Förbudet att befatta sig med känsliga uppgifter saknar dessutom text om att ett brottsligt uppsåt ska finnas för journalisten. Att läsa eller höra om hemligheter blir ett brott i sig.
Bara hotet över att kunna bli spioneridömd kan avskräcka journalister från att gräva i misstänkta affärer.
Som tur var har vi svenskar emellertid en bred rätt till yttrandefrihet och mediafrihet i EU.
Den finns dels genom EU-fördraget, dels genom stadgan över medborgerliga rättigheter.
EU-regler kommer därför göra det svårt för en svensk domstol att överdriva risker för svenska statens säkerhet, när massmedia har dragit nästa skandal fram i ljuset.
Inte ens visselblåsarna lämnas oskyddade av EU.
EU klubbade ett starkt skydd för visselblåsare 2019 och vi alla har har nu full rätt att dela med oss till pressen våra upptäckter om lagöverträdelser eller missförhållanden utan att vi får straffas för det.
Nationell säkerhet ligger visserligen utanför EUs visselblåsarskydd. Den nationella säkerheten bestäms nationellt.
Men ingen vapenfabrik i Saudiarabien kommer undan ändå.
Idén att kännedom om en svenskbyggd vapenfabrik i Saudiarabien skulle skada Sveriges nationella säkerhet – icke, där kan vi lita på EU-domstolen för att dra i bromsen.
Skulle svenska staten hävda att en uppgift rör nationell säkerhet, kan EU-domstolen nämligen pröva om det verkligen stämmer.
Kännedom om att svenska ministrar och myndigheter struntat i svensk lag och ljugit för riksdagen om det, skulle rimligen bara skada sådana ministrar och myndigheter.
Inte svensk säkerhet.
Och om fördraget, medborgarstadgan och EU-domstolen inte vore nog, så förhandlar EU just nu en starkare mediafrihets-lag.
Här ska, enligt EU-kommissionen media skyddas från “obegrundande, oproportionerliga och diskriminerande nationella åtgärder.”
Detta kommer i form av en EU-förordning. Det betyder att väl beslutad, gäller den i Sverige utan att passera riksdagen först.
Det känns faktiskt tryggare så.