Svenska riksdagen har tappat det – bara Ungern är med oss

Svenska riksdagen glider just nu sakta in i en smått ungersk EU-position där vi gör oss helt omöjliga att föra det enklaste samtal med.
Vem kör egentligen det här tåget?

Svenska politiker har genomgående under hela det svenska EU-medlemskapet försökt bromsa alla EU-förslag som kunnat kosta eller förändra något i Sverige.
Så ser formulär 1 A ut i riksdag och regering, oavsett politisk färg.

Men det har ändå skett under förhandlingar och då med utgångspunkten (får man förmoda) att Sverige trots allt ingår i en union som förvaltar en gemensam marknad vilken kräver gemensamma regler.
Alltså har det svenska inledande nej:et varje gång förbytts i ett njae, sedan ett kanske och så småningom ett okej då.

I torsdags nobbade miljö- och jordbruksutskottet ett EU-förslag som i princip skulle genomföra i Sverige vad Sverige redan själv har beslutat att göra… för att rädda nationell suveränitet (läs mer om detta märkliga här)?
Sättet att göra det – ett motiverat yttrande – är ett hårt slag i luften.*** Det förändrar inget. Men detta är bara början, som riksdagsman Kjell-Arne Ottosson (KD) förklarar för Altinget ”vi måste markera redan här och nu, vi kan inte bara vänta.”

I torsdags nobbade samma utskott också ett EU-förslag om att skärpa existerande regler som medlemsländer dåligt följer… för att det skulle vara kränkande för svensk suveränitet.
Har riksdagen kanske fått solsting denna varma sommar?

Förslaget i fråga handlar om växtgifter. Kemikalier regleras till 100 procent i EU sedan många år tillbaka.
Växtskydd är kemikalier som via växter, djur, jord eller vatten kan gå rakt in i människokroppen så de måste hanteras med extra säkerhet, särskilda EU-regler.
Konsumentskydd och folkhälsa, helt enkelt.
Vi har ju öppna gränser för alla varor i EU så det är viktigt.

Den nationella suveräniteten över växtskydd har vi sedan 1995 valt att leasa ut och poola med resten av EU så att vi kan besluta tillsammans om likalydande regler.
Det är liksom det som ÄR den inre marknaden.
Lika regler för alla, rättvis konkurrens, öppna gränser.

Så hur kan riksdagsledamöterna få för sig att det skulle vara viktigt för den svenska nationen att inte behöva samsas om kontrollen av växtskyddsmedel?

I en reservation beskriver dessutom tre ledamöter hur Sverige ligger långt framme på växtskydd. En EU-skärpning skulle faktiskt ge svensk konkurrensfördel och öppna för att sälja mer av avancerade svenska metoder för växtskydd.

Men riksdagsledamöterna vill alltså inte skydda svenska konsumenter, inte heller svenska företag i växtskyddsbranschen, de vill skydda… nationell suveränitet?

Inte bara miljö- och jordbruksutskottet bär sig åt på detta bakvända vis. Enbart under den första halvan av 2022 har riksdagsledamöterna jagat i hasorna på drömmen om nationell suveränitet i det mesta som kommit från Bryssel.
Ett flertal utskott i riksdagen har sålunda i år fått riksdagen med sig på att nobba följande förslag:

* Städa upp bland alla skatteavdrag som bolag tillåts göra för rättvis konkurrens? Nej tack, nationell suveränitet är viktigare.

* Kräva aktsamhet av företagsledningar med miljörisker och människorättigheter (köp av reservdelar från tvångsarbetande uigurer)?
Nej då, nationell suveränitet går före.

* Hindra skatteflykt via brevlådeföretag utan aktiviteter? Nej, nationell suveränitet trumfar kontroll över utländska fuskföretag.

* Joe Bidens förslag om en global bolagsskatt på minst 15 procent? Nej, nationell suveränitet först och främst.

* Importhinder för trävaror som kommer från illegal avverkning och skogsförstörelse? Nej, nationell suveränitet går före.

* Hålla valet till Europaparlamentet på samma dag och med liknande regler för alla partier?
Nej, nationell suveränitet går före.

Den svenska riksdagen, oftast med stöd av den svenska regeringen, tycks ha tappat bort både EU-medlemskapets poäng (1) och metod (2):
1. Vi har likartade regler för att kunna ha en gemensam marknad.
2. Exakt hur reglerna ska se ut läggs fast i förhandlingar.

Att starta med att säga nej till att ett förslag ens finns, är ett skott i foten. Då blir det slöseri med tid för de andra länderna att alls prata med oss svenskar, de röstar bara ner oss i slutänden istället.

För visst kan det finnas delar av bolagsskatteförslagen som svenska politiker borde motarbeta, visst kan svenska partier ogilla att behöva gå med på insyn i hur de väljer folk att sätta upp på sina partilistor – men allt sådant tar man upp i förhandlingarna.
Att säga nej till ett förslag är på alla sätt rimligare EFTER en förhandling som inte slutade på det sätt man ville.

Eftersom beslut i EU tas med två tredjedelars majoritet kommer nämligen det svenska ”nej, EU ska inte reglera detta” att förlora.
Bara Ungern och Polen kommer att rösta med oss, regimerna där vill nämligen alltid bestämma allt själva, de avskyr att kompromissa.

Det svenska argumentet – nationell suveränitet, verkligen? – ställer oss helt enkelt helt utanför alla samtal.
Om det verkligen skulle kränka svensk suveränitet med en kontroll att växtskydds-kemikalier hanteras rätt, måste vi naturligtvis lämna EU.
I så fal kränks vi dagligen på tusen och ett sätt, inte bara av EU men av FN, Europarådet, OECD och vem ni vill.

Vem i riksdagen är det som dikterar svaren på EU-förslagen egentligen?

***
Rent formellt, då….
Vad riksdagen gör, är att utnyttja sin fördragsrätt att kontrollera nya EU-förslag på grundval av a) subsidiaritet och b) proportionalitet.
Alltså, a) Kränker EU nationell suveränitet här? eller b) Försöker EU göra mer än syftet med reglerna behöver?
I så fall kan riksdagen besluta skicka ett motiverat yttrande till Bryssel.
Alla EUs nationella parlament kan alltså granska och varna Bryssel, om de anser detta vara fallet. Inget parlament är lika nitiskt som det svenska, dock.

Det svenska motiverade yttrandet faller förstås ganska platt, om inte minst en tredjedel av EU-ländernas nationella parlament delar riksdagens åsikt. Bara då måste EU-kommissionen granska förslaget på nytt för att se om man tänker köra på ändå eller droppa det.

Men eftersom EU-kommissionen faktiskt gör en subsidiaritets-test av alla förslag innan de släpps, liksom en ”nödvändighetstest”, så leder i praktiken riksdagens maniska viftande med motiverade yttranden egentligen bara till att sänka intresset för svenska politiska bidrag till europeiska debatter…
… när man uppvisar en komplett brist på förståelse vad medlemskap i en union, en inre marknad, betyder.