EU-regeringarnas förhandlingar om en gemensam migrationspolitik är inne i slutskedet och har utvecklats till en tävling om vem som är mest osolidarisk.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard, som leder förhandlingarna, lovar se till att stoppa parlamentets och kommissionens förslag om solidarisk omfördelning mellan alla länder av flyktingar även i nödlägen mot att man betalar för att slippa. Men polska och ungerska regeringen toppar hennes ”solidaritet” med att krav på att det ska vara gratis att vara osolidarisk.
Sverige som EU-ordförande ska ha rollen att agera ”honest broker” med huvuduppdraget att se till att arbeta fram kompromissförslag som kan leda till beslut om nya lagar. Men när det gäller migrationspolitiken ska regeringen också uppfylla sina åtaganden till Sverigedemokraterna i ”Tidöavtalet”. Och för några veckor sedan slog de fyra Tidöpartierna fast att Tidöavtalet går före EU-samarbetet.
I ett inlägg i SvD var beskedet till övriga EU: ”Den svenska regeringen avser att skärpa migrationspolitiken i linje med Tidöavtalet, och EU-rätten får inte bli ett hinder för detta.”
Det är det uppdraget som migrationsministern nu ska leverera som ordförande för EU-migrationsministrarnas förhandlingar. Inför ministermötet nästa vecka om en gemensam EU-migrationspolitik slår Malmer Stenergard redan i sina kommentarer till mötesdagordningen fast att för svenska regeringen är inrikespolitiken överordnad:
”Regeringen motsätter sig all form av tvingande omfördelning av asylsökande till Sverige.”
De svenska EU-diplomaterna har under våren lagt fram flera kompromissförslag som steg för steg urholkar kommissionens förslag till migrationspakt, rapporterat av medborgarrättsorganisationen Statewatch.
Behovet av hjälp och solidaritet för länder som får ta emot många flyktingar som Italien, Grekland, Bulgarien och Spanien har fått stå tillbaka för kraven från bl a Sverige, Österrike, Belgien och Nederländerna att slippa ta emot flyktingar i en solidarisk omfördelning. Skrivningarna i det senaste förslaget från EU-ordförande Sverige gör solidariteten så flexibel att Sverige och andra länder även i krissituationer ska kunna köpa sig fria från att hjälpa länderna i söder om de får extremt många flyktingar på en gång, som Omeuropa.se rapporterat.
Migrationsminister Malmer Stenergard slår nu fast inför ministermötet att det är den linje hon vill ha stöd för av övriga EU-regeringar. Och med orden: ”regeringen motsätter sig all form av tvingande omfördelning” klargör hon också för övriga EU-ministrar att Sverige annars kommer att rösta nej.
Men ambitionerna att urholka EU-kommissionens migrationspakt och ”solidariteten” med de länder som är utsatta för högst migrationstryck har trappats upp ytterligare de senaste veckorna. Den polska regeringen säger nu också nej till att betala om den vägrar ta emot flyktingar från andra länder och kallar det för ett ”straff”.
EU ambassador Andrzej Sadoś told the meeting that Warsaw opposes the option of financial contribution instead of accepting migrants, which Sadoś called “a punishment” for a refusal to comply.
EU-ordförande Sverige har hittills stått bakom kommissionens förslag på att EU-länder som inte tar emot flyktingar ska bidra på något annat sätt. Men migrationsminister Malmer Stenergard backar nu även om den sortens ”solidaritet”. I regeringens kommenterar inför förhandlingarna nästa vecka sägs att ”solidaritetsbidrag ska vara skäliga” – alltså att det inte får bli för dyrt.
”Kostnaden för andra typer av solidaritetsbidrag, så som finansiella eller kapacitethöjande stöd ska vara skälig, och inte vara så höga så att
medlemsstaterna de facto tvingas till omfördelning.”
Polens premiärminister Mateusz Morawiecki hävdar enligt Politico Europe att ”solidaritetsbidraget” handlar om 22 000 euro/migrant och att han vill ha förhandlingar om att få bort betalningskravet på Europatoppmötet i Moldavien
Ungerska regeringen har redan tidigare deklarerat att den inte är beredd att acceptera något krav på EU-solidaritet, att alla former av solidaritet ska vara frivilligt för de länder som är villiga att ta emot flyktingar eller betala. Det har premiärminister Orban klargjort under vårens migrationsförhandlingar:
”We would like to highlight that having mandatory Responsibility offsets as a form of solidarity is only acceptable for Hungary if this type of solidarity is mandatory only for Member States taking part in relocation”.
Hur många euro i ”EU-solidaritet” som blir kvar efter EU-ordförande Sveriges förhandlingsledning återstår att se. Regeringen kan välja att driva igenom ett beslut med majoritetsomröstning, utan stöd av Ungern och Polen. Men risken är stor att Viktor Orban precis som efter flyktingvågen 2015 kommer att strunta i EU-beslutet om solidaritet, och då föll i praktiken hela EU:s migrationspolitik samman.
EU-regeringarna ska även komma överens med parlamentet, där en majoritet ställt sig bakom ett förslag om ”obfligatorisk omfördelning” mellan medlemsländerna i krislägen efter beslut av EU-kommissionen.
Sverigedemokraterna svarade med att hota bryta regeringssamarbetet eftersom moderaternas Tomas Tobé varit huvudansvarig för parlamentets uppgörelse. Men genom att Tobé lyckades få ihop en bred majoritet i parlamentet är det också han som ska göra upp med EU-regeringarna. Inför dessa förhandlingar har han och den socialdemokratiske utskottsordföranden Juan Fernando López redan medgett att parlamentet kommer att göra eftergifter.
“I am well aware that at the end of the day, there will be some compromise that I will not like,” he added.
Moderatledningen tycker uppenbarligen att Tomas Tobé agerat skickligt i det politiska spelet om migrationspolitiken. Partiet har redan nominerat Tobé som förstanamn på valsedeln inför nästa års EU-parlamentsval.