Sverige befäster sin roll som bromskloss i EU. Nu senast för att stoppa ökade möjligheter för EU att ingripa mot kinesisk handelsdumpning som hotar tiotusentals ståljobb, och att stoppa skärpt kamp mot korruption i medlemsländerna.
Det är en strategi som gör att Sverige riskerar att inte ha särskilt många vänner i EU när Storbritannien lämnar.
EU-kommissionen har ända sedan 2013 försökt få befogenheter att ingripa mot kinesiskt stål som vräks ut på världsmarknaden till priser långt under produktionskostnaden av statssubventionerade ”zombie-fabriker” i Kina när landets tillväxttakt sjunker och överkapaciteten beräknas till 400 miljoner ton. USA har infört strafftullar på över 250 procent medan EU:s regelverk bara lett till sanktioner på 9 procent.
Men förslagen från handelskommissionären, Sveriges liberala tidigare EU-minister, Cecilia Malmström har blockerats av några medlemsländers regeringar, med Storbritannien och Sverige i spetsen. Deras ideologiska hållning för frihandel i alla lägen gjorde att den brittiske premiärministern David Cameron stod svarslös när tiotusentals ståljobb hotades av kinesisk stålimport mitt under kampanjen inför folkomröstningen om EU-medlemskapet.
Frihandel som utnyttjas för att dumpa export från låglöneländer var också en stridsfråga i det amerikanska presidentvalet, som anses ha bidragit till Donald Trumps seger.
Sverige och Storbritannien motiverar sitt motstånd mot att stoppa exportdumpning även långt under produktionskostnaderna är att de låga priserna gynnar andra delar av näringslivet och konsumenter, som är viktigast för dessa länder. Så har stora delar av solcellsindustrin i Europa slagits ut av kinesisk import och tusentals jobb gått förlorade, medan installatörer av solceller fått ökade vinster.
Det har gjort att förslaget om stärkta sanktionsmöjligheter mot prisdumpning har varit blockerat i EU:s ministerråd under flera år. Men när den kinesiska dumpningen nått nya rekordnivåer har flera andra länders regeringar blivit mer kompromissvilliga och på ett EU-toppmöte enades man om att en uppgörelse skulle tas fram före årsskiftet.
Under höstens förhandlingar har dock EU-kommissionens förslag urholkats i de sex kompromissförslag som ordförandelandet Slovakien lagt fram. I sista stund ställde sig en majoritet av EU:s handelsministrar i tisdags bakom ett förslag till skärpta dumpningsregler. Handelskommissionären Cecilia Malmström kommenterade:
“The EU stands for free, rules-based trade and we must be able to address unfair subsidies and dumping with determination.”
Medan svenska EU- och handelsministern Ann Linde kommenterade för TT:
– Det här är ju inte bra. Det här har inte gått vår väg alls. Vi tror inte att det här är bra, vare sig för företagen eller konsumenterna.
På samma sätt agerar Sverige bromskloss när det gäller planerna att inrätta en EU-åklagare, som samtliga medlemsländer skrev under på i Lissabonfördraget. Men när förslaget lades fram 2013 sade dåvarande justitieministern Beatrice Ask blankt nej.
Och S-MP-regeringen med Anders Ygeman i spetsen har fortsatt att stå på bromsen. Och eftersom det krävs enhällighet för att genomföra planerna har Sverige ett veto.
Regeringen anför att kampen mot korruption fungerar bra i Sverige: ”Utredningen och lagföringen av denna typ av brottslighet fungerar väl i Sverige, och det finns inte ”ett tillräckligt stort mervärde för Sverige”.
Svenska regeringen och riksdagen ser enbart till sina nationella intressen. Men kampen mot korruption fungerar mycket dåligt i flera EU-länder. 50 miljarder euro i momsintäkter går förlorade varje år på grund av internationella bedrägerier. I länder som Bulgarien och Rumänien stoppar politiker nationella åklagare som försöker avslöja och bekämpa korruption.
Tyskland, Frankrike och andra länder diskuterar nu att lämna Sverige vid sidan och inrätta en EU-åklagare med hjälp av fördragets möjligheter till ”fördjupat samarbete”.
Regeringen har också agerat mot andra stora lagförslag, som planerna att skapa en ny gränsskyddsmyndighet för att skärpa gränskontrollen om ett medlemsland inte klarade det. Regeringen sade till en början tvärnej, med hänvisning till att det skulle kunna leda till ett EU-beslut om att kontrollera Sveriges gräns mot till exempel Norge. Senare bytte regeringen fot och deltog i förhandlingarna, med ett slutresultat som kraftigt urholkade kommissionens ursprungsförslag.
Det är inte bara svenska regeringen som försöker agera bromskloss i EU. Svenska riksdagen är i särklass det nationella parlament som försöker stoppa flest EU-lagförslag. Riksdagens partier tycker ofta att det är onödigt med lagförslag för att förstärka EU-samarbetet.
Regeringen och riksdagen kan ha mycket goda skäl att agera emot EU-förslag, som drivs av andra medlemsländer. Men om ett land framstår som att det inte tar hänsyn till andra länders och hela unionens intressen om och om igen riskerar det medlemslandet att snart stå utan bundsförvanter.