Fram till nu har ett olyckligt EU-gräl om notan för corona utspelat sig enbart mellan euroländerna.
Men nu drar man Sverige och andra utanför euron, in i konflikten.
Som twittertråden nedan redovisar, har oenigheten om hur EU ska hantera de väntade kostnaderna för coronas härjningar, blivit rejält infekterad.
https://twitter.com/EUYlvaNilsson/status/1244204707414933504
Det är olyckligt på så många sätt att beskyllningar far fram och tillbaka mellan EUs regeringar men det blir förstås helt oförsvarbart när det sker över huvudet på människor som dör.
Fram till nu har grälet stått mellan eurozonens länder. Sverige med andra icke-euroländer har klokt nog hållit sig utanför hela affären.
Euroministrarna som skulle förbereda toppmötet den 26 mars, var så oeniga att de inte ens kunde komma överens om slutsatser att vidareförmedla till toppmötet.
För att ha något medskick alls, fick ordförande Mario Centeno skriva ett personligt brev till toppmötets ordförande Charles Michel.
Därför blir det extra märkligt att det var just euroministrarna som fick toppmötets uppgift att hitta en kompromiss sedan stats- och regeringscheferna själva resultatlöst grälat i sex timmar.
Den toppmötesdiskussionen höll för övrigt återigen Sverige och övriga icke-euroländer, tyst i. De var ju heller inte ombedda att bidra med pengar eller garantier.
EU-kommissionen reagerade på toppmötets uppgiftsfördelning och ansåg sig förtjäna en central roll. Oombedd skickade kommissionen därför ut ett pressmeddelande om att man står redo att assistera eurogruppen.
”The European Council tasked the Eurogroup to come up with proposals within the next weeks. The Commission will participate in these discussions and stands ready to assist, if supported by the Eurogroup.”
EU-kommissionen agerade därmed helt rätt för grälet handlade ju inte om penningpolitik. Eurogruppen var verkligen ett udda val för denna arbetsuppgift.
Men att eurogruppen skulle ha jobbet var ett krav från den ena sidan i grälet – Tyskland och Nederländerna – som räknar med att detta är deras bästa kort för att behålla kontrollen över frågan.
Därefter trampade dock EU-kommissionen väldigt fel (se tråden) när ordförande Ursula von der Leyen i en tysk intervju strax efter toppmötet ställde sig helt på Tysklands sida i grälet.
Hon sa mer bestämt:
”Eurobonds är bara ett slagord. Bakom dessa ligger frågan om garantier och där är Tyskland, och andra länders, oro helt berättigad.”
Och där förvann så kommissionens chanser att agera fredsmäklare i den hetsiga ordstriden.
Men EU-kommissionen kommer nu igen.
Man försöker vrida bort frågan från den infekterade eurobonds-diskussionen och få den att istället handla om EUs sjuårsbudget.
Och det är där Sverige & Co, dras in.
Medel till åtgärder för att räta upp ekonomin efter coronepidemins härjningar, borde hämtas ur den kommande EU-budgeten, tycker EU-kommissionen.
Så varför inte under den nuvarande sjuårsbudgeten som ju löper till januari 2021? Därför att den är redan intecknad, fördelad enligt mödosamt förhandlade politisk beslut.
EU-kommissionen har faktiskt dessutom redan kramat ut varenda lös krona som legat och skvalpat oanvänd.
Man hittade 37 miljarder euro som har omdirigerats till corona-åtgärder.
Ett rätt stort aber med denna övning dock, är att de oanvända pengarna låg framförallt i strukturfonderna. Fördelningsnyckeln styr dessa framförallt till Öst- och centraleuropa.
Det betyder att kommissionens 37-miljarders coronafond faktiskt ger mest pengar till Polen och Ungern.
Olyckligt för coronan slår som bekant just nu hårdast i Italien och Spanien medan Polen och Ungern ännu klarat sig relativt väl undan.
Nå, nya tag med den kommande EU-budgeten som EU-regeringarna inte hunnit besluta något om. Förhandlingarna var heta innan coronan nådde Europa men där fick de pausas.
En fördel att använda EU-budgeten för att kontra corona-förödelsen, är bland annat att hela EU är med och betalar, inte bara de 19 euroländerna.
För Italien och Spanien skulle den lösningen sedan ha samma plus som eurobonds, att de skulle kunna slippa att låna sig ur epidemins härjningar och stå med jättelån att betala länge efteråt, bundna till hårda villkor dikterade av Tyskland.
Känslan att vara utpekad som spetälsk på finansmarknaderna för dessa två, skulle späs ut när alla EU-länder ingår i instrumentet – en annan fördel som eurobonds anses ha.
Men kan andra sidan i coronagrälet, Tyskland och Nederländerna, leva med en sådan lösning?
Nackdelen för ”Snålbrigaden” bland EU-länderna (Nederländerna, Sverige, Danmark och Österrike samt av och till Tyskland) vore förstås att EU-budgeten säkert skulle växa och deras medlemsavgifter därmed gå upp.
Precis vad de kämpat för att slippa.
Ännu en nackdel vore att Öst- och centraleuropa får veto över beslutet eftersom EU-budget kräver enhällighet.
Det råder nog ingen om att t ex Ungern och Polen skulle utnyttja detta vapen för att tillskansa sig ännu mer EU-pengar.
I en tid när Ungern just blivit en diktatur under Victor Orban och Polens styrande genomför allehanda kuppartade beslut – kan vi leva med att ge mer EU-pengar till dessa länder som redan är störst mottagare av alla?
Det tar emot lite, det gör det.
Till exempel för att Polens, Ungerns och Bulgariens ledare just nu samtliga anklagar EU för att inte bidra på något sätt till coronakrisen. Att dessa länder får mest av alla i coronafonden, möts med påståendet att ”detta är ju våra pengar egentligen.”
Under tiden kokar emellertid eurobondsfrågan vidare;
i Nederländerna där både före detta och sittande centralbankschefer gett stöd åt idén liksom två av koalitionsregeringens (mindre) partier.
i Tyskland där Merkel bl a uppmanas att inför sina väljare ”vara ärlig om att de (eurobonds) kommer…” och via en helsidesannons i FAZ där italienska borgmästare och parlamentariker vädjar till sina tyska vänner att ändra sig.