Försenat, förvirrat och osolidariskt kring EUs elförordning.
Tidöregeringen imponerar inte i sin hantering av EU och energikrisen och det blir problematiskt på många sätt.
Under förra sommaren och hösten slog debattens vågor högt i Europa över de exploderande energipriserna.
Ja, inte i Sverige då där vi istället förde en helt egen debatt om att införa Sverigepriser eller minska reduktionsplikten till EUs lägsta.
Det första förslaget är förstås omöjligt på en internationell marknad, det andra omöjligt därför att EU har ingen reduktionsplikt.
Än en gång diskuterar vi som om Sverige står fritt från omvärlden.
Nu ska emellertid de beslut som EU-debatten då landade i, genomföras i Sverige. Nu återuppstår därför den europeiska debatten på svenskt plan.
Den gången, i september 2022, hade energipriserna rusat upp i otänkbara höjder. Hushåll och företag drabbades hårt, ekonomin var på väg in i recession och alla fruktade en lång, kall vinter.
EU-regeringarna bestämde sig för en rad krisverktyg; bland annat:
* att spara energi,
* att kräva in ”övervinster” (över 180 euro) gjorde inom vind-, sol-, och kärnkraft bla.
* Att tillåta onormalt höga kapacitetsavgifter att fördelas till slutkunden.
* Att utkräva ett tillfälligt ”solidaritetsbidrag” (minst en tredjedel) av de vinster olje-, gas- och kolbolag gjort som ligger 20% över det normala.
I december 2022 tillkom ett beslut om:
* ett pristak på gas (180 euro(MWh)
Den svenska regeringen valde bort punkt 1; Att lansera en energisparkampanj. Punkt 2, pristaket/intäktstaket är på gång men försenat.
Punkt 3 har i alla fall påbörjats. Svenska Kraftnät fick i uppdrag att fördela kapacitetsavgifter. Vi slutkunder väntar som bekant fortfarande på de pengarna.
Vad gäller punkt 4 så införde Sverige inte ett solidaritetsbidrag men en liknande åtgärd i form av en skatt.
Normalt träder en EU-förordning i kraft i stort sett direkt men i just den förordning som gäller solidaritetsbidraget finns faktiskt lite luft för att göra saker annorlunda.
Medlemsstater kan, som Sverige gjort, välja en nationell åtgärd som motsvarar bidraget.
”Motsvarande” definieras enligt förordningen som ”lagstiftning som har antagits och offentliggjorts senast den 31 december 2022” vilket skedde.
Den nationella åtgärden måste sedan ge lika mycket som eller mer skatteintäkter än solidaritetsbidraget.
Beräkningar kring detta strider man vilt om, så låt oss vänta och se. Det kan nämligen bli ett konkurrensproblem.
En knäckfråga är om solidaritetsbidraget är en skatt eller en åtgärd. Ur svensk synvinkel är det en skatt, säger regeringen och hänvisar till att det säger lagrådet också.
Att hävda att solidaritetsbidraget är en skatt, innebär att regeringen underkänner det beslut som EU-regeringarna tog den 30 september och som Sverige inte röstade emot.
I EU-förordningen bedöms alltså vinstindragningen vara… ” en tillfällig åtgärd avsedd att hantera övervinster…” baserat på den intressanta artikel 122 punkt 1 som man får ta till i tid av ekonomisk kris.
Hade det rört sig om en skatt, måste helt andra artiklar ur EU-fördraget användas. Som sagt, diskussionen var het den gången i Europa och skatt eller ej, hörde till tvistepunkterna.
Regeringen har all rätt att anse att EU-regeringarna gjorde fel bedömning den septemberdagen. Men den rätta gången är då förstås INTE att bryta mot förordningen.
Rätt gång är naturligtvis att klaga till EU-domstolen.
Den amerikanska oljejätten Exxon betraktar också bidraget som en skatt och har gjort precis så, klagat i domstol. Exxon gjorde för övrigt 56 miljarder dollar i vinst år 2022 – den största vinst något oljebolag i världen någonsin har gjort och riskerar enligt Reuters att behöva betala 2 miljarder dollar i solidaritet.
Kan Exxon vinna?
EU-juristerna anser inte det. Som sagt, den här debatten fördes förra sensommaren i Europa och artikel 122 skärskådades. Den säger att….
”…får rådet …i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet.”
Tysklands fruktade Bundesverfassungsgericht (konstitutionsdomstol) har granskat artikel 122 apropå EUs pandemifond vilken också kom till för att klara en ekonomisk kris, och instämmer med EU-juristerna att artikel 122 faktiskt kan användas på det viset.
Problemet här är att om Exxon skulle förlora och åtgärden bevisligen INTE är en skatt, ja, då har Sverige fått ett seriöst problem med skattelagstiftningen.
Punkt 2 då, ett pristak på övervinster (kallat intäktstaket i Sverige) vreds också fram ur september månads upprördhet, trots motstånd från många håll.
Att peta i prismekanismer anser många är riskfyllt men anhängare av att politiker sätter priser vann. Övervinster ska tas hand om av staten för distribution till t ex fattiga hushåll och företag.
Tillåten vinst satte man till max 180 EUR per MWh producerad el vilket råkar vara en vinstnivå som sällan infaller. Rådet skriver…
”Före februari 2022 låg förväntningarna på de genomsnittliga toppriserna på
grossistmarknaden för el konsekvent avsevärt under 180 EUR per MWh i hela unionen och så har varit fallet de senaste årtiondena…”
Kort sagt, motståndarna till att peta i marknadspriser vann för sin del att priset sattes så högt att intäktstaket bara slår till i extrema krissituationer.
Sedan gaspriset började falla ligger det nu som tidigare snarare kring 50-60 euro. Under sommarens energikrig låg det visserligen verkligen ofta över 180 euro (ibland det dubbla) men det är som sagt väldigt ovanligt.
Motståndarna till pristak i EU vann därefter tillägg i form av både hängslen och livrem för att se till att pristaket aldrig ska användas.
Först så gäller beslutet bara tillfälligt, från december 2022 till sista juni 2023.
Mer hängslen: Taket på 180 euro gäller ”realiserade marknadsintäkter.” Bolaget ifråga får t ex använda sin vinst på nödvändigheter som att prissäkra. Enbart om vinsten ändå stannar på över 180 eur/MWh slår taket till.
Ännu mer: En rad olika former av elproduktion undantas.
Och lite till: Taket ska inte tillämpas på företag vars vinster redan begränsats av nationella åtgärder eller omfördelas till hushåll, osv.
Lite mer igen: EU-länderna behöver inte ta ut hela vinsten över 180 euro, det räcker med 90 procent av 180 euro.
Och igen: EU-länderna får ta ut ännu mindre på de bolag vars elproduktion är nödvändig för landets försörjning.
För punkt 5 då, december månads beslut om att införa ett högsta tillåtet gaspris (också 180 euro per MWh) villkoras också så strängt att det antagligen aldrig kommer inträffa:
Taket slår till bara om gaspriset legat över 180 euro i tre arbetsdagar i sträck på den europeiska spotmarknaden för gas med leverans inom en månad OCH om samtidigt det europeiska marknadspriset för flytande gas (LNG) för leverans inom en månad, legat 35 euro över världsmarknadspriset tre arbetsdagar i sträck.
Dessutom:
EU-kommissionen kan omedelbart upphäva pristaket om det förefaller nödvändigt för att säkra EUs försörjning av gas, riskerar intra-EU gasflödet, kräver minskning av konsumtionen eller riskerar den finansiella stabiliteten.
Kort sagt, den som skruvade ihop EUs pris- och vinsttak hoppades att de aldrig skulle komma till användning. I sin nervositet har man för övrigt satt EUs energibyrå Acer att följa marknadens beteende noga för att se om blotta existensen av detta pristak skrämt bort aktörer från europeisk gasmarknad.
Den svenska regeringen då? Man har bestämt sig för att pristaket på elproducenter också är en skatt, uppmuntrad därtill av lagrådet som är väldigt bestämt på den punkten.
Skatteregler tar som sagt tid vilket ledde till att pristaket/intäktstaket genomförs tre månader försent, den 1 mars 2023 istället för som förordningen säger, den 1 december 2022.
Dessutom väljer regeringen att begränsa taket både i tid och bredd så mycket som förordningen tillåter.
Svenska avvikelser borde trots allt kunna passera utan större bekymmer med tanke på hur ogärna starka krafter i EU ville ha pris- eller vinsttak och med tanke på hur liten chansen är att priset stiger över 180 euro inom period det gäller)
Men man ska inte underskatta alla snubbeltrådar som läggs ut när ett land avviker från ett gemensamt EU-beslut.
Exxons stämning gör tex att diskussionen om skatt eller inte, inte kan blåsa över och glömmas bort när den korta tidsram besluten gäller tagit slut.
Här måste ett rättsligt utslag produceras.
Just när det gäller den känsliga energisektorn finns många intressenter som kan bestämma sig för att liksom Exxon utmana hanteringen – allt från energibolag som inte tvekar utmana vid domstol till politisk opposition, irriterade EU-länder som aldrig ville ha beslutet till att börja med, konsumenter som inte får det utlovade elstödet eller bolag som uppfattar sig hamna i en sämre konkurrenssituation.
Bakom smärre juridiska skiljaktigheter döljer sig ju stora ekonomiska effekter.
Syftet med EUs förordningar var att rädda samhällsekonomin från att störta ned i ett svart hål. Det är därför man envisades med att beslagtagna pengar skulle distribueras till elkunderna.
Energipriserna hade ju redan dragit upp andra priser. Konsumenterna får då inte råd att konsumera. Företag blir lidande både genom utebliven försäljning och höga energikostnader, kanske måste avskeda. Skatteintäkter för staten minskar, sociala utgifter ökar och lågkonjunkturen står för dörren.
Om det berodde på EU-åtgärderna eller ej… men när vintern 2022 väl nådde Europa hade läget förbättrats rejält jämfört med september.
Européerna hade sparat el (kring 20 procent) och andra säljare av gas hade täckt upp för ryskt bortfall. Med sänkt efterfrågan och ökad tillgång var lagren var fulla och priserna hade sjunkit.
Nästan varje EU-regering hade vid det laget använt både nationella åtgärder som att sänka skatter och EU-åtgärderna så företag och hushåll kände sig lugna att klara vintern.
Facit kom i prognoserna för 2023 – det blev ingen recession i EU, den ekonomiska prognosen för alla EU-länder står tvärtom på plus.
Ja, utom för Sverige då. Sverige är ensamt i EU om att ha en prognos om minskad tillväxt (0,8 proc av BNP). Ett skäl (enligt Konjunkturinstitutet) sägs vara att just Sverige nästan ensamt i EU inte fått ut något finansiellt stöd till företag och hushåll eller hjälpt ekonomin med sänkta energiskatter. ***
Kommer Sverige hamna i krakel över sitt sätt att hantera EU-förordningarna?
EU-kommissionen kan välja att stämma Sverige till EU-domstolen för att inte ha respekterat gemensamt fattade beslut. EU har t ex ju diskuterat och avgjort gemensamt att vinståtgärderna INTE är skatt. EU har också satt tydliga datum från när reglerna ska gälla.
Men kommissionen låter gärna bli att tjafsa med medlemsländerna om det inte är viktigt. Ett stalltips är att kommissionen avvaktar för att se hur Exxons mål slutar.
Viljan att stämma Sverige skulle antagligen öka om det visar sig att svenska bolag kommit lindrigare undan än andra. Om de till exempel fick betala lägre solidaritetsbidrag än sina finska, danska och tyska konkurrenter så har Sverige snedvridit konkurrensen på den inre marknaden.
Om svenska hushåll snuvats på elstöd kan intressenter enkelt välja ut en drabbad person och i hens namn driva en domstolssak mot regeringen.
Hela EU-hanteringen i allmänhet och decemberförordningen i synnerhet handlade just om att alla måste agera solidariskt och därför lika, trots att länderna drabbats olika.
För EU var det ett stort och omstritt steg att i en kris ingripa på marknaden. Då vill man verkligen inte att en enskild medlem börjar tillämpa beslut enligt nationella preferenser.
Därför nämns ordet ”solidaritet” inte mindre än 71 gånger på dokumentets 45 sidor.
Sveriges idéer om att man inte kan vara med om beslut på arbetsmarknaden pga nationella preferenser, inte kan rösta för hinder för skatteflykt pga nationella preferenser, inte kan stödja importstopp för illegalt avverkat timmer pga nationella preferenser, inte kan ta ekonomiska beslut i en akut energikris pga nationella preferenser – blir ett uttryck för bristande solidaritet.
Och detta politiska problem, bristande solidaritet, är en tickande granat i våra relationer med Europa. Elförordningarna blir ännu en spik i den kistan.
***(…vilket också förklaras av att Riksbanken inte vill att svenska hushåll ska konsumera för svenskarna hör till de högst skuldsatta i hela EU… något som EU-kommissionen länge har pekat ut som ett akut problem för Sverige vilket svenska regeringar valt att ignorera.)