EU vill bygga en superdator i världsklass men Sverige har sagt nej till att medverka.
Skälen är lite svåra att förstå.
Superdatorer är heta grejer, datorer som är supersnabba i att beräkna enorma mängder av data.
Och mängder av data är ju vad som finns tillgängligt numera, som kan studeras för att upptäcka intressanta mönster, få syn på varthän utvecklingen går, genomskåda sammanhang vi annars missat.
Superdatorer används för att göra pålitliga varningssystem när klimatförändringarna är på väg att utlösa naturkatastrofer, för att utveckla fusionsenergi, upptäcka sjukdomsepidemier i förväg, rädda skörden innan den förstörs av väta, följa och identifiera cyberattacker – fantasin räcker inte till.
I Sverige byggs förstås superdatorer.
KTH i Göteborg bygger och på universitetet i Linköping tänker man slå till med en ännu större.
Den svenska regeringen missar sällan ett tillfälle att framhålla att EU måste satsa på en digital marknad.
Handelsminister Linde har rentav skapat en digital grupp för EU-länder (D9) som tycker att detta är så avgörande att man behöver pressa på för mer insatser.
”Det är viktigt att Europa nu utvecklas för att möjliggöra digitaliseringens potential. D9 är ett sätt för oss i Sverige att ta ledertröjan i framtidsfrågorna,” säger Ann Linde.
EU-kommissionen har pratat en tid om superdatorer och i januari kom så förslaget.
I februari skrev en grupp EU-länder på – nu är 15 länder med.
Men inte Sverige.
Varför inte?
Digitalminister Peter Eriksson ger många svar på den frågan i Computer Sverige.
Först såg det ut som att EU-initiativet mest skulle gynna tysk och fransk industri – men så är det inte längre säger ministern och rycker därmed själv undan mattan för det skälet att stå utanför.
Ministern säger sedan att Sverige har egna superdatorer… kvantdatorer.
I listan över världens 500 största superdatorer ligger den svenska på plats 83.
Italien har fyra superdatorer som är snabbare, både Tjeckien och Polen har större datorer än den svenska.
Men, tror minister, det kunde bli dyrt om EU bygger superdatorer.
Svårt att ta på allvar för säkert blir det billigare att bygga tillsammans än att Sverige gör det själv, väl?
I regeringskansliets utvärdering av EU-förslaget finns ännu ett argument mot svensk medverkan:
”Det är tveksamt om det är prioriterat att Europa är med i teknikracet för att utveckla nästa generations processorer, hårdvara och på sikt kvantdatorer (t.ex. förslaget om att anskaffa bl.a. två prototyper för nästa generations högpresterande superdatorer).”
Detta är förstås det konstigaste argumentet av alla för listan över världens superdatorer placerar de tio först och största i Kina, USA och Japan.
Men det är tveksamt om EU borde göra ett försök?
Trots att Peter Eriksson skriver ett debattinlägg med rubriken ”Utan digitalt ledarskap är Europa chanslöst”?
15 EU-länder och EU-kommissionen delar inte den svenska inställningen att superdatorer är bättre att överlåta åt USA och Kina.
(Nr 1 och 2 på största-listan finns i Kina. USA har fem av de tio största).
I februari 2018 fick därför EU-projektet för att bygga superdatorer med nödvändig infrastruktur sin avspark.
En halv miljard euro kommer ur EUs forskningskassa, resten ska deltagande länder bidra med.
Tips:
För det land – som kanske har lust att vara snålast i EU? – finns alternativet att bidra med egen kunskap istället för pengar.