”Både jag och Ulf är positiva till EU”, försäkrar EU-ministern Jessika Roswall när Sverige tar över som EU-ordförande. Men det lugnar inte övriga Europa. Där är förväntningarna låga eftersom de ser ”elefanten i rummet” – Jimmie Åkesson.
Nu gäller det att inte låta ”Ulf och Jessika” komman undan, utan göra ”elefanten” synlig även i Sverige.
– Ingen frågade mig om SD, försäkrade statsminister Ulf Kristersson de svenska journalisterna efter sitt första toppmöte. Men det är bara ett tecken på att övriga EU-ledare hälsar vänligt på en nykomling.
VARJE politiker, diplomat eller tjänsteman som är inblandad i EU vet att Kristerssons regering är totalt beroende av Sverigedemokraterna. De läser varje dag nyhetssajten Politico Europe, som om och om igen rapporterat om riskerna för att SD kommer att sabotera EU-arbetet under Sveriges ordförandeskap.
”Brussels fears Swedish far right aims to thwart EU law-making program”, är rubriken på en artikel inför årsskiftet, illustrerad av en (trojansk) trähäst på hjul.
Diplomats in Brussels — who were looking forward to the Swedish presidency as one that would be able to get things done — are now worried that the Sweden Democrats’ anti-EU tone will infect the way they operate.
Nyhetssajten Euractiv varnar för att svenska EU-ordförandeskapet kan bli ”extremhögerns gisslan”: Swedish EU Presidency likely to be “hostage” of the far-right
Politico rapporterade redan efter svenska riksdagsvalet om sänkta förhoppningar i Bryssel om förhandlingarna om migration och flyktingsolidaritet när Sverige tar över:
When the right-wing-backed Swedish government takes over the rotating Council presidency from the Czechs at the start of next year, it is unlikely to push measures to ensure all countries take their fair share.
Inför riksdagsvalet pekade Moderatledaren Ulf Kristersson ut EU som en av de viktiga skiljefrågorna som gjorde att Sverigedemokraterna inte skulle få ingå i regeringen om högerpartierna vann valet.
Men även om SD nu inte ingår i Kristerssons regering visar det styrande dokumentet för regeringsarbetet – Tidöavtalet – att Sverigedemokraterna ska ha ett avgörande inflytande över EU-politiken.
+ På sidan 3 klargörs att ”samarbetspartiet”, dvs SD, ska ha ”fullt och lika inflytande” över migrationspolitiken, rättspolitiken, energipolitiken, klimatpolitiken och ekonomiska politiken (allt som ingår i Tidöavtalet).
+ På sidan 5 slås det fast ännu en gång, med förtydligandet att SD också är garanterat att vara med och bestämma redan innan regeringens EU-linje diskuteras i riksdagens EU-nämnd.
+ ”Det finns också lite bilagor till Tidöavtalet som inte är presenterade”, avslöjade SD:s företrädare i riksdagens EU-nämnd Martin Kinnunen. De ger SD inflytande även över politikfrågor som inte är inskrivna i Tidöavtalet.
SD:s makt understryks av att partiledaren Jimmie Åkesson ingår i ett ”inre kabinett” för att styra politiken tillsammans med regeringspartiernas partiledare.
EU-ledarna känner väl till vad hur EU-arbetet kan förlamas och saboteras när ett medlemslands regering blir beroende av ett nationalistiskt populistparti.
+ Nederländernas högerliberale premiärminister Mark Rutte har klängt sig fast vid regeringsmakten även om det tvingat honom att göra sig beroende av invandringsfientliga och högerpopulistiska krafter flera gånger och agera stoppkloss i EU.
Den holländska regeringen förhindrade bland annat EU att genomföra ett stödavtal med Ukraina 2016. EU tvingades försämra avtalet innan det ett år senare kunde läggas fram igen.
+ När Österrikes konservative partiledare Sebastian Kurz bildade regering med högerextrema FPÖ 2017 försäkrade han att regeringen skulle hålla en EU-positiv linje. Regeringsprogrammets sidor om EU handlade främst om att återföra makt ”från Bryssel till nationerna”. Utrikesminister Karin Kneissl (FPÖ) bjöd in Rysslands Vladimir Putin till sitt bröllop där hon inför fotograferna knäböjde för presidenten under dansen.
Koalitionsregeringen blev dock inte långvarig på grund av ”Ibizaskandalen”, och Kurz tvingades lämna politiken efter en annan skandal, om köpta opinionsmätningar.
Både Ulf Kristersson och den tidigare socialdemokratiska regeringen har planerat för ett EU-ordförandehalvår som inte ska märkas så mycket på hemmaplan. De har talat om ett Brysselorienterat ordförandeskap, inga försök har gjorts att få anordna ett EU-toppmöte i Sverige, samtliga informella EU-ministermöten hålls nära Arlanda.
Men planeringen för långsamma förhandlingar om migrationspolitiken utan ambition att nå ett avtal under det svenska ordförandeskapet har redan torpederats av uppgörelsen på toppmötet för några veckor sedan. På ett extra toppmöte i februari ska EU-ledarna diskutera krisåtgärder för att hantera nya flyktingströmmar med krav på att fler länder ska delta i omfördelning av asylsökande.
Ulf Kristersson lär tvingas förankra sina ”talepunkter” på ett möte i Inre kabinettet med Jimmie Åkesson före toppmötet. Och hur Kristersson ska förklara för övriga EU-ledare att ordförandelandet Sverige vägrar delta i uppgörelser om solidarisk omfördelning av asylsökande inom EU.
Övriga EU-ledare kommer att veta att Kristerssons talepunkter är kontrollerade av ”Elefanten i rummet”. De svenska väljarna bör också få reda på elefantens makt.
Efter Sveriges första halvår som EU-ordförande – 2001 – var internationella EU-forskare överens om att de stora svenska dagstidningarna varit mer kritiska till regeringens arbete än andra länders medier. För att svenska medier ska få samma betyg det kommande halvåret krävs att Jimmie Åkesson görs synlig.